Sista dagen på året

Det är sista dagen på året 2010. Ett mycket spännande år och massor av äventyr, för den numera hela familjen Heikkilä.

Blickar jag tillbaka på året som gått så kan jag inte annat än att njuta. Motgångar och medgångar i vårat liv.
Tjejernas utveckling vi fått följa. De blir sina egna individer. Vi njuter av det.

Den bästa händelsen 2010 är ju absolut, utan tvekan, vårat underbara vinterbröllop! En dag jag ska minnas tillbaka på så fort jag ser min familj och min släkt. Och så vännerna som var med förståss..
Att få dela våran dag med dessa underbara människor. Som visade att de fanns där för oss och vill stötta oss i vårat förhållande, nu som gifta. Det är tamme tusan en obeskrivlig känsla. Lyckarus genom hela kroppen.. En värmande känsla, värmer en även om det är skitkallt ute =)
Väntar med spänning på våra bröllopsfoton. Ska bli så mysigt att se allt ur ett annats perspektiv. Men den som väntar på något gott... Ja, ni förstår. Givetvis får ni också se bilderna så fort vi fått dem =) Och även då får ni min lilla bröllops-story som jag håller på att knåpa ihop!

Händelser under året som fått oss att få lite extra pirr i magen. Lycka. Ja, allt är så jäkla obeskrivligt när man tänker tillbaka på året.

Jag har numera en stor underbar familj att vända mig till. Mängder av vänner som finns där så fort man behöver dem. En trygghet. En trygghet att veta att mina barn har ett så stort nätverk som håller om dem.

Varför blir man alltid så jäkla känslig när man tänker tillbaka på allt de lyckliga? Jag älskar det i alla fall =)

Nu ska vi blicka framåt till ett nytt år med nya äventyr och upplevelser. Vi låter framtiden bestämma vad som ska hända oss. Vi bara njuter av tillvaron. Vårat motto från första start: Det som händer, det händer. Och det står vi fast vi!

Jag vill nu önska mina kära och trogna läsare ett Gott Nytt År!
Jag hoppas att ni kommer tillbaka under år 2011 och hänger med oss på nya äventyr =) Man vet aldrig vad som händer tillsammans med familjen Heikkilä =)

Massa kramar från Mamafeelings - Marie Heikkilä

Hon är lite bättre =)

Det går åt rätt håll i alla fall nu.
En stor lättnad för mig känner jag!

Vi åkte ju in till akuten igår då rådgivningen bad oss att göra det.
Runt halv ett hade det kommit kiss i blöjan. Man kan aldrig vara mer nöjd över lite kiss =)
Rätt så pigg var hos i akutrummet. Visade verkligen att hon hade sin egna vilja.. Hon lever upp till sitt namn i alla fall =)
Ville inte ta den där mätaren som man sätter på fingret (?) Men efter mycket bök och stök så fick vi äntligen henne att ta den, dock fick jag hålla henne hårt i handen. Det gjorde ganska ont i mig.
Sjuksköterskan var en mycket trevlig kille som tog isn tid med Vilja och lekte och busade allt för att Vilja skulle bli lite trygg inför det var dags att träffa läkaren.
Vilja fick sig en ring också. Så tjusig så. Den är hon mycket nöjd över!
Vi fick bråka oss till en temp i rumpan. Hon gallskrek verkligen så det ekade i rummet. Fy va elak jag kände mig, men det var ett ont måste.
En piggelin fick hon också. Men den var väldigt svår att få i henne. Då är man inte så kry va? Men till slut fick hon i sig den och det gjorde mig lite lättad i alla fall. Fick även ett glas med saft, som sköterskan ville att hon skulle dricka innan läkaren kom. Men hon vägrade. Även om han hämtade ett sugrör så vägrade hon dricka. Inte ens när jag fyllde flaskan med den så ville hon ta den..
Klockan tickade på och vi satt i akutrummet. Vilja var väldigt trött, men vägrade somna. Så fort hon slöt ögonen så stirrade hon upp dem igen. I ögonen fanns nån form av rädsla. Det gjorde mig ont det också.
Men till slut kom läkaren. Han klämde och kände på magen. Lyssnade på magen och så. Han lyssnade även på hjärtat och hörde då Viljas blåsljud. Suck! Det skulle ju växa bort.. Får väl ringa upp till barnmottagningen igen och se om vi får försöka till oss ett till ultraljud kanske.. Skitsamma!

Läkaren förklarade att vi skulle ge henne 1,2 dl vätska varje timme hon är vaken. Hur nu det ska gå. Men välling räknas också så det är ju skönt det. För det vill hon ju ha ibland.
Om inte hennes mage blir bättre så ska vi ju givetvis höra av oss igen. Kräkningar och blöjfyllnad får inte överstiga den mängd hon får i sig..

Så nu håller vi tummarna. En tredjedel smörgås har hon fått i sig. Och typ 5 klunkar avslagen cola också. Inget mera. Men dagen har ju bara börjat då hon faktiskt klev upp klockan åtta.
Men det går åt rätt håll! Skönt det!!

Nu ska jag njuta av mina barn!!!