En tuff tid för Vilja
Nog för att hon är i trots åldern, men man kan inte bara gömma sig bakom den heller.
Vilja har alltid varit en snäll och hjälpsam flicka på dagis.
Har aldrig hört något dålig om henne tidigare.
Men när vi skolade in Meja på dagis så blev det ju lite tokigt för henne då jag och Meja var inne och hon fick vara ute. Hon gick runt i lekparken och försökte titta in till oss. Men utan att lyckas se oss tydligen.
Då bet hon ju en liten pojke (orsäker på ålder) så han blev jätte ledsen och rädd för Vilja. Pojken själv är ganska hårdhänt av sig och barn blir ledsna när han är i farten. Därav så reagerade väl ingen direkt på detta.
Men så fort Vilja närmar sig pojken så blir han rädd och ledsen. Nån meter i mellan spelar ingen roll.
Idag hade ju Vilja en tuff morgon. När vi kom till dagis så satte jag på henne mockasiner och så sprang hon in på avdelningen. Hjälpte då Meja.
Då kom Maili med både Vilja och pojken i en varsin hand. Vilja hade då "varit" på pojken genom att "nypa med stora nypor" i kinderna. Så pojken hade ju givetvis blivit ledsen och rädd.
När då Maili sa åt Vilja blev det katastrof för henne. På något vis så såg jag rädlsan i hennes ledsna ögon. Förtvivlan? Jag vet inte. Krokodiltårarna forsade ner för kinden och hon kastade sig om min hals. Vägrade släppa taget. Ville inte titta på Maili när hon pratade. Bara grät och borrade ner huvudet i axeln på mig.
Till slut fick vi bukt på henne. Hon lugnade ner sig och jag försökte förklara för henne att hon inte fick ge sig på andra barn. För de blir ledsna. Hon nickade fint med huvudet, vägrade släppa mig.
Vad är det med henne? Vad är det som är tufft just nu? Ge mig ett svar!!!!!
Har pratat med personalen på dagis. Det kan handla om avundsjuka. Att Meja också börjat dagis. Att hon inte fåt tid med mamma och så vidare. För tid med pappa får hon. Hon får följa med pappa ibland på äventyr, men sällan med mamma. För till 99% så ska ju Meja också med då.
Men nu har vi kommit överens om att en dag ska jag bara lämna Meja på dagis så ska Vilja och jag få en dag för oss själva tillsammans. Personalen förstår helt klart att detta behövs.
Så idag, när jag såg allt i Viljas ögon, sa jag att imorn får hon vara hemma med mig. Nog för att vi ska åka buss till moster Anni, för det var något hon ville göra. Och då gör vi det. Allt för min stjärna! Verkligen. Hon får välja. Lunch på stan ska vi också äta.. Bara gosa hon och jag.. Och med moster Anni också.. =)
Känner mig bara så hemsk. Att tiden inte riktigt räcker till liksom. Att jag fött dessa två underbara flickor till världen. Och att jag inte räcker till.. Det gör så jäkla ont i mamahjärtat kan jag erkänna. Tungt som tusan.
Men antar att det kommer såna här perioder i både barnens och i föräldrarnas liv. Men nu ska jag helt klart bli bättre att dela upp min tid.. Låta båda ha egen-mamma-tid när den andre är på dagis (så just nu är jag glad att jag inte har något jobb så denna chans finns för mina flickor)
Är lite lätt deprimerad just nu. Tyngden blir inte riktigt lättare just nu. Men jag ska helt klart se framåt. Och jag tackar de som ställer upp och lyssnar på mig! Att vissa släpper sig själv, bara för att lyssna.. Det behöver jag verkligen! I alla fall just nu!
Nu ska jag fräscha upp mig lite för det är snart dags att hämta hem mina bushjärtan från dagis!
Vilja - Mamahjärtat klappar för dig!