Magnetröntgen
Igår var jag som sagt på magnetröntgen.
Och när jag väl satt i väntrummet så kom nervositeten. Men jag lyckades hålla mig ganska lugn. Sen fick jag gå in i ett omklädningsrum, tur att jag fick ett stort undersökningslinne, då benen inte var så välrakade =)
Hur som..
Sen fick jag hoppa upp på britsen i undersökningsrummet. Mannen, leg. sjuksköterska, satte på nån konstig grej över mitt gips så handen blev helt stilla. Och medan jag låg där och tittade upp i taket medan han höll på där så blev jag lätt illamående. För de små små hålen i taket gjorde mig snurrig. De liksom flöt ihop med varandra vet ni.
Sen var det dags att börja. Mannen hissade upp mig till rätt höjd och sen gled britsen in i själva tunneln. Då infann sig ett lugn hos mig, på något konstigt vis. Kände mig trygg och säker. Och med Rix FM i hörlurarna så gick det ju ganska så smidigt. Mannen pratade med mig och jag fick nästintill skrika för att han skulle höra mina svar.
Den första delen av undersökningen tog cirka 35 minuter. Sen kom mannen in igen och rätade till den där konstiga saken över gipset så den fick en mer koncentration över tummen. Så den fick jag ligga och spänna ut så mycket jag bara kunde i cirka 20 minuter. Det var inte det skönaste, men läkaren på ortopeden ville ju veta mer om en sena i tummen då hon tyckte att den var påverkad på något vis.
Men summan av hela undersökningen så tyckte jag att det gick bra. Inget jag kanske vill göra någon mer gång sådär. Men jag skulle inte vända om och springa om någon sa till mig att jag behövde göra det igen.
Och svaren på det hela? Det får jag vänta med till tidigast torsdag då jag kan ringa och boka en ny tid på ortopedmottagningen på Mälarsjukhuset (då mottagningen stängde 14.30 igår och jag var klar 14.55)
Hur som..
Sen fick jag hoppa upp på britsen i undersökningsrummet. Mannen, leg. sjuksköterska, satte på nån konstig grej över mitt gips så handen blev helt stilla. Och medan jag låg där och tittade upp i taket medan han höll på där så blev jag lätt illamående. För de små små hålen i taket gjorde mig snurrig. De liksom flöt ihop med varandra vet ni.
Sen var det dags att börja. Mannen hissade upp mig till rätt höjd och sen gled britsen in i själva tunneln. Då infann sig ett lugn hos mig, på något konstigt vis. Kände mig trygg och säker. Och med Rix FM i hörlurarna så gick det ju ganska så smidigt. Mannen pratade med mig och jag fick nästintill skrika för att han skulle höra mina svar.
Den första delen av undersökningen tog cirka 35 minuter. Sen kom mannen in igen och rätade till den där konstiga saken över gipset så den fick en mer koncentration över tummen. Så den fick jag ligga och spänna ut så mycket jag bara kunde i cirka 20 minuter. Det var inte det skönaste, men läkaren på ortopeden ville ju veta mer om en sena i tummen då hon tyckte att den var påverkad på något vis.
Men summan av hela undersökningen så tyckte jag att det gick bra. Inget jag kanske vill göra någon mer gång sådär. Men jag skulle inte vända om och springa om någon sa till mig att jag behövde göra det igen.
Och svaren på det hela? Det får jag vänta med till tidigast torsdag då jag kan ringa och boka en ny tid på ortopedmottagningen på Mälarsjukhuset (då mottagningen stängde 14.30 igår och jag var klar 14.55)