Från behovsanställning till tillsvidareanställning

Det tog 3 år, faktiskt på dagen idag, från att jag skrev på min första behovsanställning hos kommunen, efter 4 år som föräldraledig. 3 år sen. Med start på Medborgarkontoret i Torshälla. Sedan tillkom Medborgarkontoret i
stadshuset och ungdomscafé Bonsai året efter. 3 behovsanställningar. Knåpade ihop arbetstider så de passade varandra. Ibland, inte så jätte ofta, blev det lite långa dagar. Sisådär mellan klockan 08.00 och 22.30 som värst. Men självklart hade jag ju rast också. Ibland fick jag tacka nej till arbete för att min dygnsvila inte riktigt gick ihop sig. Men jag njöt av den tiden. För jag kan ju lova att jag har fått sån erfarenhet av allt. Flexibel är jag ju helt klart.

Okej, familjen tog väl en hård smäll, speciellt barnen när jag var borta så mycket.
Så flera vikariat, arbetsplatser, chefer och kollegor. I slutet av april skrev jag på min fjärde behovsanställning inom kommunen. Då som vaktmästare på Gatu-, park- och fritidsenheten i Torshälla. Schemalagd arbetstid
kväll. Men så pass sen kväll att jag ändå hann vara med familjen. För barnen hann nattas innan jag gick på mitt arbetspass.

Men vet du.. Det tog 3 år. På dagen som sagt. Idag, den 26 juni 2015, skrev jag på tillsvidareanställning 100% hos just kommunen. 3 år. Det var den senaste enheten som gav mig chansen och jag tog den. Jag är redo.

Det bästa med dessa 3 år, är att jag har fått chansen. Erfarenhet som jag tar med mig resten av mitt liv. Jag har njutit av all tid, trots lite blod, svett och tårar. Jag är äntligen en modig medarbetare!

Från och med 1 augusti tillhör jag Torshälla stads förvaltning, Gatu-, park- och fritidsenheten.

 
1 Erica K:

skriven

Stort grattis ☺

Svar: Tack så mycket gumman 💕
Marie

2 Mycket stor grattis.:

skriven

Mycket stor grattis.. min underbara granne. Jag önskar dig allt bästa

Svar: Tack så mycket :)
Marie

3 Pernilla Tunberger:

skriven

Hej Marie!

Jag heter Pernilla och är doktorand i statsvetenskap i Uppsala. Min avhandling handlar om hur olika former av anställningar påverkar förutsättningarna för att kombinera barn och arbete, och jag undrar om jag skulle kunna få intervjua dig och din man? Jag ska intervjua ett tiotal par i Sverige, och lika många i Italien, och alla svar anonymiseras så det är ingenting som går att spåra till er sedan. Hör jättegärna av dig om ni skulle vara intresserade av att vara med, eller om ni har någon bekant som skulle vara intresserad!

Hälsingar
Pernilla

Kommentera här: