Hemska timmar
Vilja har varit vid gott mod ända tills vi kom upp på avdelningen och allt blev mer verkligt. Välja säng i rummet och den vita rocken skulle kläs på. Vikten skulle tas och embla-plåster skulle sättas på. Vilja bröt ihop för en stund, vilket är helt okej. Det jobbiga var ju bara att dölja min egna oro.
Lugnande medicin intog och likaså någon medicin som var i förebyggande syfte efter operationen. Vilja låg och tittade på Barnkanalen innan hon sen somnade gott.
Det var jobbigt att bara sitta bredvid sitt sovande barn. En hand på hennes omlindade hand, i väntan på en kanyl. Tiden gick sakta. Eller det kändes sakta i alla fall.
Men 08.59 rullades hon in i operationssalen, fortfarande sovandes på den lugnande medicinen. Kanylen sattes i armvecket på höger arm. Ingen reaktion. Två sprutor med sömnmedel sprutades in i hennes lilla arm och jag fick äntligen bryta ihop.
Ena sköterskan gav mig papper så jag kunde torka bort det värsta innan jag fick sällskap, klockan 09.10, ut till väntrummet. Där fick jag sitta. Passade på att äta min smörgås, då jag inte ville äta framför Vilja då hon var vaken eftersom hon själv inte fick äta.
Hennes katt fick jag ha med mig ut. Vilja sov så gott redan så katten fick vara min tröst i stället.
Tiden gick. 40-60 minuter skulle operationen ta. Men när en timme hade gått så blev jag väldigt orolig och hela magen ville vändas ut och in. 1 timme och 35 minuter senare kom narkossköterskan och hämtade mig. Vilja var redo att flyttas över till uppvaket.
Anlände 10.45 till uppvaket. Redan strax efter 11 vaknade Vilja till liv första gången. Sen somnade hon igen. Vaknade och var lite ledsen över att det kliade i ögat och hon inte fick klia. Så somnade hon igen. Självklart vaknade hon igen vid 12.30 och fick en festis. Drack väldigt lite bara innan hon somnade sittandes igen. Och så sov hon. Till 13.20 då hon vaknade och fick en glass. 20 munter senare var vi tillbaka på avdelningen. En sovande Vilja igen.
Lite godis och saft när hon vaknade igen. Sen fick hon äntligen åka hem. 14.30 var receptet klart för att hämtas ut. Dock började hon må illa när vi kom ut i kapprummet så vi åkte hem direkt så Apoteket fick vänta. Hon orkade så klart knappt gå till parkeringshuset, men sköterskan erbjöd faktiskt en rullstol, men det tackade Vilja nej till. Vilja sov sen hela vägen hem i bilen. Raka vägen ner i soffan hemma med en banan. Innan hon somnade om en liten stund. Ja, tills hennes systrar kom hem. De var försiktiga men nyfikna.
Vilja har varit vaken sen dess. Men nu sover hon gott i soffan här bakom mig. I natt ska hon få sova inne hos oss då jag känner att jag vill ha lite koll på henne när hon nu säger att hon mår lite illa. Kan ju vara en biverkning av narkosen så. Hellre är jag på den säkra sidan!
Imorgon är maken hemma med Vilja. Har dock lite svårt att släppa kontrollen sådär, men vet att maken kommer att klara av det lika bra som jag. För nog ska de bara vara hemma och vila upp sig. Vilja, och hennes småsyskon, fick ju faktiskt en varsin målarbok av farmor och farfar när jag stötte på dem på affären när jag hämtade ut Viljas ögonsalva.
Jag lär somna gott sen. Jag ser fram emot lite mer sömn, då den inte riktigt ville infinna sig natten till idag.
Så hoppas vi för allt i världen att detta var den enda operation som Vilja behövde göra med sitt öga. Tyvärr lämnade de inga garantier. Kanske behövs redan om 5 månader, men kanske även om 5 år eller så behöver hon faktiskt inte göra någon ny. Vi hoppas ju då på det sista.
Men nu ska jag bära in min kämpe till våran säng. Där får hon fortsätta sova så gott!
Det var jobbigt att bara sitta bredvid sitt sovande barn. En hand på hennes omlindade hand, i väntan på en kanyl. Tiden gick sakta. Eller det kändes sakta i alla fall.
Men 08.59 rullades hon in i operationssalen, fortfarande sovandes på den lugnande medicinen. Kanylen sattes i armvecket på höger arm. Ingen reaktion. Två sprutor med sömnmedel sprutades in i hennes lilla arm och jag fick äntligen bryta ihop.
Ena sköterskan gav mig papper så jag kunde torka bort det värsta innan jag fick sällskap, klockan 09.10, ut till väntrummet. Där fick jag sitta. Passade på att äta min smörgås, då jag inte ville äta framför Vilja då hon var vaken eftersom hon själv inte fick äta.
Hennes katt fick jag ha med mig ut. Vilja sov så gott redan så katten fick vara min tröst i stället.
Anlände 10.45 till uppvaket. Redan strax efter 11 vaknade Vilja till liv första gången. Sen somnade hon igen. Vaknade och var lite ledsen över att det kliade i ögat och hon inte fick klia. Så somnade hon igen. Självklart vaknade hon igen vid 12.30 och fick en festis. Drack väldigt lite bara innan hon somnade sittandes igen. Och så sov hon. Till 13.20 då hon vaknade och fick en glass. 20 munter senare var vi tillbaka på avdelningen. En sovande Vilja igen.
Vilja har varit vaken sen dess. Men nu sover hon gott i soffan här bakom mig. I natt ska hon få sova inne hos oss då jag känner att jag vill ha lite koll på henne när hon nu säger att hon mår lite illa. Kan ju vara en biverkning av narkosen så. Hellre är jag på den säkra sidan!
Imorgon är maken hemma med Vilja. Har dock lite svårt att släppa kontrollen sådär, men vet att maken kommer att klara av det lika bra som jag. För nog ska de bara vara hemma och vila upp sig. Vilja, och hennes småsyskon, fick ju faktiskt en varsin målarbok av farmor och farfar när jag stötte på dem på affären när jag hämtade ut Viljas ögonsalva.
Jag lär somna gott sen. Jag ser fram emot lite mer sömn, då den inte riktigt ville infinna sig natten till idag.
Så hoppas vi för allt i världen att detta var den enda operation som Vilja behövde göra med sitt öga. Tyvärr lämnade de inga garantier. Kanske behövs redan om 5 månader, men kanske även om 5 år eller så behöver hon faktiskt inte göra någon ny. Vi hoppas ju då på det sista.
Men nu ska jag bära in min kämpe till våran säng. Där får hon fortsätta sova så gott!
skriven
💜