En aktiv gårdag
Igår var jag aktiv kände jag. Tyckte jag gjorde hur mycket som helst, och det känner tyvärr kroppen av idag.
Tog mig igår till Västerås för att köpa nya skridskor till Ninja. Det blir matriell lycka för en 5åring på söndagmorgon, då hon får det i morgonpresent lagom tills vi ska åka till ishallen för hockeyträning. Skridskoskydd och benskyddstejp följde också med hem. Men tyvärr ingen suspensoar till Meja.
Så lagom när jag nästan var hemma så sa maken att jag skulle åka till Strängnäs och handla det istället. Så jag fick med mig lillesyster som sällskap. Och en suspensoar rikare när vi lämnade Strängnäs.
Väl hem igen och hämta hem barnen. Skala potatis och morötter. Hacka grönsaker. För att servera middag till familjen. Själv gjorde jag mig i ordning för en middag ute på stan med lillesyster.
Jag kom hem strax vid halv nio igårkväll. Trött, men så nöjd efter en lyckad dag.
Det får jag tyvärr sota för idag. Det var på snudden att jag inte ens orkade ta mig till förskolan och skolan med barnen. Åkte direkt hem och däckade i soffan under en filt framför Nyhetsmorgon. Men tyckte filten var för kall så jag flyttade in till sängen och där låg jag. I ungefär 3 timmar. Sov nån timme, sen råkade maken messa mig så jag vaknade. Annars hade jag sovit betydligt längre. Har varit uppe på benen i ungefär 1 timme nu. Tagit Alvedon i hopp om att den ska hjälpa lite. Orkar inte äta mer tabletter nu.
Är det såhär det ska vara? Aktiv en dag och sen sängliggandes dagen efter? Det lär inte funka i längden.
Imorgon är det första besöket hos sjukgymnasten, då han haft semester. Får hoppas att han kan få mig till rätta. För det här är inte alls roligt längre. Det har det inte varit överhuvudtaget i och för sig. Jag vill bli bra!
Men nu måste jag försöka bli människa. Barnen ska hämtas och snabbmakaroner och korv ska lagas till middag. Sen köra in dem till hockeyträningen där maken tar över och jag kan koppla av igen. Mer än så gör jag inte idag.
Tog mig igår till Västerås för att köpa nya skridskor till Ninja. Det blir matriell lycka för en 5åring på söndagmorgon, då hon får det i morgonpresent lagom tills vi ska åka till ishallen för hockeyträning. Skridskoskydd och benskyddstejp följde också med hem. Men tyvärr ingen suspensoar till Meja.
Så lagom när jag nästan var hemma så sa maken att jag skulle åka till Strängnäs och handla det istället. Så jag fick med mig lillesyster som sällskap. Och en suspensoar rikare när vi lämnade Strängnäs.
Väl hem igen och hämta hem barnen. Skala potatis och morötter. Hacka grönsaker. För att servera middag till familjen. Själv gjorde jag mig i ordning för en middag ute på stan med lillesyster.
Jag kom hem strax vid halv nio igårkväll. Trött, men så nöjd efter en lyckad dag.
Det får jag tyvärr sota för idag. Det var på snudden att jag inte ens orkade ta mig till förskolan och skolan med barnen. Åkte direkt hem och däckade i soffan under en filt framför Nyhetsmorgon. Men tyckte filten var för kall så jag flyttade in till sängen och där låg jag. I ungefär 3 timmar. Sov nån timme, sen råkade maken messa mig så jag vaknade. Annars hade jag sovit betydligt längre. Har varit uppe på benen i ungefär 1 timme nu. Tagit Alvedon i hopp om att den ska hjälpa lite. Orkar inte äta mer tabletter nu.
Är det såhär det ska vara? Aktiv en dag och sen sängliggandes dagen efter? Det lär inte funka i längden.
Imorgon är det första besöket hos sjukgymnasten, då han haft semester. Får hoppas att han kan få mig till rätta. För det här är inte alls roligt längre. Det har det inte varit överhuvudtaget i och för sig. Jag vill bli bra!
Men nu måste jag försöka bli människa. Barnen ska hämtas och snabbmakaroner och korv ska lagas till middag. Sen köra in dem till hockeyträningen där maken tar över och jag kan koppla av igen. Mer än så gör jag inte idag.
skriven
Jag tycker mycket om att läsa dina ord.. Vet inte varför 🤔