Vardagskaos bland allt det trevliga

Just nu känns det som om jag lever i min egna bubbla. En bubbla där bara jag och familjen finns. För just nu så vet jag inte vart min tid tar vägen, om inte annat bara på familjen. Det har varit en intensiv tid med tjejernas, framförallt Viljas, ishockey. Och även om jag nu älskar att se mina barn njuta av sina träningar och allt som hör till så längtar jag verkligen tills säsongen är slut. Så jag kan få andas. Att åka till ishalen 3-5 dagar i veckan och försöka få tjejernas scheman att inte krocka och det påtvingade valet att behöva dela upp oss som föräldrar med barnen.

Som i tisdags. Då njöt jag. Mina tjejer, och Viljas hockeykompis Melissa, var nämligen maskotar för A-laget på deras sista hemmamatch. Tänk er att få se sina tjejer. I full mundering åka runt på sina skridskor, stolta som små tuppar. Tillsammans med sina förebilder. Hockeyspelare. För deras liv kretsar liksom kring hockey. De andas hockey, lever för hockeyn.


Att få se de stora grabbarna ta sig an de små liven, för små är de ju faktiskt mot de stora. Mamma-hjärtat liksom smälter samtidigt som det slår hur hårt som helst, just för mina hockey-tjejer. Att se sina tre tjejer, redo för att lägga straff på målvakter. Hjärtat stannade en stund och tårarna samlades i ögonen av lycka!
Tjejerna kommer leva på denna kväll väldigt länge. Vilja minns fortfarande när hon var maskot åt dam-laget förra året. Nu minns hon två.

Men mitt i allt så har vi ju ändå en vardag som ska gå ihop sig. Hemma är det ju städning, disk och matlagning. Våra arbeten måste också skötas. Ibland är det lagom kaos faktiskt. Är glad att jag förra veckan kunde ta ut kompledigt på eftermiddagarna för att ha lite sportlov med tjejerna. Känslan av att bara få hämta dem 3 timmar tidigare gjorde så himla mycket för själen. Och som tjejerna njöt av att få bli hämtade tidigt också. För vi hann ju med både bakning och mellis ute i det härliga vädret som sportlovet bjöd!
Men det är ungefär allt som hinns med och det ger mig en sån ångest över allt som inte hinns med. Sån där lagom vardagskaos.


Idag har jag fått bett om en semesterdag, vid ett senare tillfälle, då vissa dagar inte går ihop sig med familjen. Spelar ingen roll hur man vrider och vänder på sig själv eller andra så är det ounvikligt vissa gånger. Även om det är få gånger, så blir det ändå så märkbart. Men det ska lösa sig..

Jag blundar, andas och tänker att våren är på ingång och ljuset känns mycket bättre!
 

Vilken härlig dag!

Tänk att en måndag kunde bli så himla härligt. När man annars går med lagom måndags-ångest.
Min arbetsdag började med att köra ut bänkar på plats igen efter ha varit inne på renovering i vår verkstad. Det är skönt att det blir ljusare om morgonen nu.
Till frukost tackade vi av våra två trainees som har varit hos oss i ett år nu. Kommer bli lite tomt nu när de slutar tycker jag. Men med lite tur kanske vi får nya. Arbetsplatsen bjöd på smörgåstårta, så min egna frukostmacka fick ligga kvar i kylen.
Sen följde jag med min kollega i traktorn. Hon var ute och sandade. Och det är ju tänkt att jag ska lära mig att köra vår traktor, men ännu känner jag mig inte helt redo. Men bara att följa med och se hur hon hanterade alla spakar gjorde ju sitt också. Så i 2½ timme var vi ute på våra gator och gång- och cykelbanor för att sanda där det behövdes.


Men till sommaren ska jag förhoppningvis kunna köra traktorn har jag tänkt. Om jag vågar!

I fredags kom jag överrens med chefen om att det är okej att kompa ut eftermiddagarna från jobbet. För att kunna få lite ledig tid med tjejerna nu när det är sportlov. Ville inte ta ut en hel veckas semester och tjejerna ville vara på fritids en stund då de faktiskt har aktiviteter varje dag för barnen som är där. Så då tyckte jag att lösningen halvdagar var alldeles utmärkt. Så jag gick hem klockan 12.00 och åt min lunch och så var jag på plats och hämtade tjejerna klockan 13.00.


Väl hemma ville tjejerna baka. Jag som tidigare haft det lite lagom svårt att låta tjejerna hjälpa till i köket, fick helt enkelt släppa lite.


Chokladbollar fick det bli. Jag gjorde degen och tjejerna satt vid köksbordet och rullade bollar och såg till att de fick pärlsocker på sig. Det blev en del bollar. Stora, små, runda, avlånga men det blev gott. Tjejerna var så stolta över sitt fat vi ställde in kylen. Att så lite gör så mycket!

Sen tog vi på oss och gick ut. Mellis, som idag blev så enkelt som saft och chokladbollar, ute i trädgården. Solen sken och jag sög åt mig varenda solstråle tror jag när jag njöt av en kopp kaffe. Tjejerna lekte med de stora yatzy-tärningarna och jag skrev ner resultat. Att vara ute en timme var så himla skönt.


Klockan blev dags för att förbereda middagen. Tjejerna kom in och gosade ner sig i soffan och varvade ner en stund. Sen var det full fart igen.
När vi sen var mätta och belåtna så tog vi oss en promenad till Netto. Min mamma och min bror följde också med. I vanliga fall tar jag ju bilen dit, men i och med det härliga vädret så fick det bli en promenad.


En promenad på 2.43 km tycker jag är bra gjort för Ninjas del. Trots att hon är liten (liten till växten) så orkar hon hur mycket som helst.
Det var skönt att komma in i värmen sen bara. Kylan kom så fort solen gick ner och det hann ju bli lagom mörkt innan vi var hemma igen.

Jag hade ju lovat tjejerna i ett svagt minne under chokladbollsrullningen att vi skulle baka muffins också. Men de tjatade om att få dekorera och så. Då valde jag kladdkakemuffins istället. Så tjejerna hjälptes åt att göra i ordning och ställa fram. Vilja frågade dock om hon fick fylla upp muffinsformarna, men när hon såg hur mycket jag kladdade så förstod hon att det var lagom svårt. Men hon vaktade dem bra när de var i ugnen.

Nu är tjejerna nattade för en stund sen och jag varvar ner här framför datorn. Men den hårda matstolen ska snart bytas ut mot vår mjuka soffa.
Imorgon väntas en ledig eftermiddag med tjejerna igen. Den blir lite lugnare då kvällen blir alldeles super spännande för tjejerna! Lagom nervösa redan nu.

Så denna dag låser jag in i hjärtat och känner att det här är tid som verkligen behövs!
 

Vardagslyx

För vissa är det dags att tänka på helg. För min del väntas arbete och min helg är just nu.
Idag var jag dock in på jobbet en stund på morgonen för möte. Tjejerna var då lämnade på fritids och förskola under Viljas skoltider, för att jag skulle slippa springa fram och tillbaka.

Jag unnade mig en förmiddagsfika på Tuna Park med Ellinor. Vi passade på att köpa bebiskläder till lilla baby K. Det vet helt klart väldigt länge sen jag köpte bebiskläder i storlek 56. Så nu får vi vänta och se.

Klockan 13.00 slutade Vilja och jag hämtade hem mina tjejer. Vi stannade till på Hemköp och köpte mellis. Vi lyxade till det med varm nyponsoppa, vaniljglass och mandelbeskvier. Det tyckte jag passade riktigt gott denna fina fredag.


Tjejerna har varit ute en stund och lekt i snön. Det är ju inte alls ofta de hinner ut efter skolan på vardagarna då vi kommer hem när det är mörkt och middag ska fixas, ätas och så vidare. Så nu var de ute en timme. Lagom rosiga om kinderna nu när de kom in. Så härligt att se dem leka så gott utanför köksfönstret!

Nu väntar vi hem maken. Han slutar i och för sig om en timme. Då blir det en vända till på Tuna Park så tjejerna får vara med och bestämma lite av kläder som ska inhandlas till dem. Bara att inse att tjejerna växer upp och får egna viljor (även om min egna Vilja växer och blir stor.)
Även present måste inhandlas då Ninja ska på kalas på söndag för sin kompis Nova.

Kvällen spenderar vi  i ishallen på A-laget har hemmamatch! Så länge familjen får vara tillsammans så spelar det ingen roll vad vi gör. Tidig kväll blir det tyvärr då klockan ringer alldeles för tidigt i morgon!

Önskar er en trevlig fredagseftermiddag och kväll!