Ett helt hjärta är det bästa vi har

Sedan Viljas levnadsdag nummer 2 har vi haft kontroller. Det har varit både ultraljud och EKG.
Idag var det dags för ett återbesök hos hjärtläkaren. Denna gång en ny läkaren som vi inte träffat tidigare.

Läkaren började med att lyssna på Viljas hjärta. Hon hörde då det svaga blåsljudet och hon började med ultraljudet. Men trots att hon vred och vände på både Vilja och den där gejen som hon använder sig av så hittade hon inte "hålet". Hon tog upp gamla bilder från tidigare ultraljud men kunde inte hitta det på samma ställe denna gång.

 
Detta är ju rena förvirringen för oss föräldrar som inte vet ett dugg om sånt här.
Men läkaren tyckte att hon såg ett sånt fint hjärta. Vackra bilder, som förmodligen bara en hjärtläkare ser. Så vi känner oss säkra.

Viljas blåsljud är borta och vi har ett helt hjärta. Vi behöver inge vidare återbesök trots att vi påtalade att Vilja tränar upp till 4-5 gånger i veckan. Det var absolut ingen fara för Vilja och hennes framtid.

Men samtidigt kan jag känna en aningen förvirrad. Hur kan hon höra blåsljudet men inte hittar det på ultraljudet? Då bör det ju kanske finnas kvar känner jag. Finns det andra alternativ för undersökning av hjärtat som kan visa mer och kanske ge svar på varför det hörs men inte syns? Framtiden får helt enkelt visa det.

Jag är ändå otroligt lättad över att Vilja nu får klassas som frisk och kan göra precis vad hon vill. Hennes kropp klarar av det. OCh det är jag lycklig för!

Under mellanmålet drabbades Vilja dock av panik. Ena personal på fritids hade då pratat med Vilja. Vilja förklarade att hon hade varit iväg hos doktorn och tittat på hjärtat och hon tyckte sig kanske ha ont där. För hon har ju haft något fel. Men personalen pratade då med Vilja om att när man får lite panik så börjar hjärtat slå hårdare och då kan man känna ett obehag. Och hon påtalade för Vilja att hennes föräldrar aldrig skulle lämna henne i skolan igen om det inte var så att hon var okej.


Vilja är så klok men samtidigt får hon vara barn också. Barn får ha känslor. Barn måste få prata om det. Kanske våra, vi som föräldrar, inte riktigt har förklarat nog för Vilja vad som har pågått. Kanske behöver vi hjälp utifrån. Vi låter detta lägga sig lite så får vi se vad Vilja säger. Just i den frågan så är allt upp till Vilja!

Hur som så är ett helt hjärta det bästa vi har!
 

En stund på förskolan

Igår kompade jag ut efter lunchen för att vara med Ninja på förskolan en stund. Vi hade inbokat utvecklingssamtal och Ninja bad mig vara med henne en stund!


Hon var så nöjd när jag kom. Visade fint att hon ätit blodpudding med lingonsylt och fått sylt på tröjan. Men hon åt mycket, och det var hon nöjd för!

Utvecklingssamtalet gick jätte bra. Hon fick stolt visa upp sin pärm där olika mål i läroplanen finns dokumenterade och skulle berätta precis vad alla hette på varje bild. För hon har ju massor med kompisar på avdelningen och på hela förskolan också. Ninja är en hjälpsam tjej på förskolan, vill alltid vara dukvärd, hjälper till med de små barnen som börjat på förskolan. Hon älskar bebisar! Ninja är kreativ och oftast väldigt snäll. Det är inte ofta hon behöver säga förlåt till sina vänner, för hon gör dem sällan illa. Varken med ord eller slag. Det glädjer mig!

Sen var det dags för mellis. Ninja hade meddelat sin personal att jag gärna ville ha en kopp kaffe till mellis. Så det fick jag ju självklart. Skippade dock något att äta. Men Ninja åt en tallrik med filmjölk, havrekuddar och bananpengar.

Ninja var stolt och jätte glad när vi lämnade förskolan efter mellanmålet för att hämta systrarna på fritids. Hon längtar tills jag kan vara med henne över lunchen också. Vi får helt enkelt se när det tillfället ges! Jag hade i alla fall en härlig stund på förskolan igår!
 

Hej förkylning!

Efter 8 arbetsdagar i rad ville jag fira min tvådagars ledighet. Men när helgen knackade på gjorde även förkylningen det. Lagom när jag slappnade av.

Först var det halsen som bökade. Men den känns riktigt bra nu igen. Men näsan.. Den är alldels tjock i stället. Dessutom vill jag ju inte använda nässpray heller, då jag bara tycker det blir sämre i några dagar innan det bli bättre.

Så idag gick jag upp i vanlig tid. Lämnade tjejerna på förskolan och fritids, körde maken till jobbet och så passade jag på att köra ner mamma till jobbet också då det är isgata därute.
Sen stupade jag ner i sängen. Men jag kunde inte somna om. Så jag låg och vred och vände mig i sängen en timme. Då blev jag hungrig.


Så det fick bli ett glas oboy, två toast och ett glas c-vitamin framför några avsnitt av New Girl på Netflix. Vid elva somnade jag faktiskt en stund. Men vaknade lagom 45 minuter senare.
Nu ska jag ta och göra mig människa igen. En dusch och sen ta hand om disk och tvätt. Mer än så gör jag nog inte. Jo, hämtar hem tjejerna för skolan och förskolan förstås!
Får hoppas att min lediga dag i morgon är lite bättre för mitt mående i alla fall!