Ett helt hjärta är det bästa vi har
Sedan Viljas levnadsdag nummer 2 har vi haft kontroller. Det har varit både ultraljud och EKG.
Idag var det dags för ett återbesök hos hjärtläkaren. Denna gång en ny läkaren som vi inte träffat tidigare.
Läkaren började med att lyssna på Viljas hjärta. Hon hörde då det svaga blåsljudet och hon började med ultraljudet. Men trots att hon vred och vände på både Vilja och den där gejen som hon använder sig av så hittade hon inte "hålet". Hon tog upp gamla bilder från tidigare ultraljud men kunde inte hitta det på samma ställe denna gång.
Detta är ju rena förvirringen för oss föräldrar som inte vet ett dugg om sånt här.
Men läkaren tyckte att hon såg ett sånt fint hjärta. Vackra bilder, som förmodligen bara en hjärtläkare ser. Så vi känner oss säkra.
Viljas blåsljud är borta och vi har ett helt hjärta. Vi behöver inge vidare återbesök trots att vi påtalade att Vilja tränar upp till 4-5 gånger i veckan. Det var absolut ingen fara för Vilja och hennes framtid.
Men samtidigt kan jag känna en aningen förvirrad. Hur kan hon höra blåsljudet men inte hittar det på ultraljudet? Då bör det ju kanske finnas kvar känner jag. Finns det andra alternativ för undersökning av hjärtat som kan visa mer och kanske ge svar på varför det hörs men inte syns? Framtiden får helt enkelt visa det.
Jag är ändå otroligt lättad över att Vilja nu får klassas som frisk och kan göra precis vad hon vill. Hennes kropp klarar av det. OCh det är jag lycklig för!
Under mellanmålet drabbades Vilja dock av panik. Ena personal på fritids hade då pratat med Vilja. Vilja förklarade att hon hade varit iväg hos doktorn och tittat på hjärtat och hon tyckte sig kanske ha ont där. För hon har ju haft något fel. Men personalen pratade då med Vilja om att när man får lite panik så börjar hjärtat slå hårdare och då kan man känna ett obehag. Och hon påtalade för Vilja att hennes föräldrar aldrig skulle lämna henne i skolan igen om det inte var så att hon var okej.
Vilja är så klok men samtidigt får hon vara barn också. Barn får ha känslor. Barn måste få prata om det. Kanske våra, vi som föräldrar, inte riktigt har förklarat nog för Vilja vad som har pågått. Kanske behöver vi hjälp utifrån. Vi låter detta lägga sig lite så får vi se vad Vilja säger. Just i den frågan så är allt upp till Vilja!
Hur som så är ett helt hjärta det bästa vi har!
Idag var det dags för ett återbesök hos hjärtläkaren. Denna gång en ny läkaren som vi inte träffat tidigare.
Läkaren började med att lyssna på Viljas hjärta. Hon hörde då det svaga blåsljudet och hon började med ultraljudet. Men trots att hon vred och vände på både Vilja och den där gejen som hon använder sig av så hittade hon inte "hålet". Hon tog upp gamla bilder från tidigare ultraljud men kunde inte hitta det på samma ställe denna gång.
Men läkaren tyckte att hon såg ett sånt fint hjärta. Vackra bilder, som förmodligen bara en hjärtläkare ser. Så vi känner oss säkra.
Viljas blåsljud är borta och vi har ett helt hjärta. Vi behöver inge vidare återbesök trots att vi påtalade att Vilja tränar upp till 4-5 gånger i veckan. Det var absolut ingen fara för Vilja och hennes framtid.
Men samtidigt kan jag känna en aningen förvirrad. Hur kan hon höra blåsljudet men inte hittar det på ultraljudet? Då bör det ju kanske finnas kvar känner jag. Finns det andra alternativ för undersökning av hjärtat som kan visa mer och kanske ge svar på varför det hörs men inte syns? Framtiden får helt enkelt visa det.
Jag är ändå otroligt lättad över att Vilja nu får klassas som frisk och kan göra precis vad hon vill. Hennes kropp klarar av det. OCh det är jag lycklig för!
Under mellanmålet drabbades Vilja dock av panik. Ena personal på fritids hade då pratat med Vilja. Vilja förklarade att hon hade varit iväg hos doktorn och tittat på hjärtat och hon tyckte sig kanske ha ont där. För hon har ju haft något fel. Men personalen pratade då med Vilja om att när man får lite panik så börjar hjärtat slå hårdare och då kan man känna ett obehag. Och hon påtalade för Vilja att hennes föräldrar aldrig skulle lämna henne i skolan igen om det inte var så att hon var okej.
Vilja är så klok men samtidigt får hon vara barn också. Barn får ha känslor. Barn måste få prata om det. Kanske våra, vi som föräldrar, inte riktigt har förklarat nog för Vilja vad som har pågått. Kanske behöver vi hjälp utifrån. Vi låter detta lägga sig lite så får vi se vad Vilja säger. Just i den frågan så är allt upp till Vilja!
Hur som så är ett helt hjärta det bästa vi har!
skriven
Krya på henne