MarieHeikkilä

Enda sen gårdagskvällen då lillasyster skickade meddelande så känns det som om min värld har varit som ett enda stort bomullstuss runt min värld. Hade svårt att somna, vaknade flertalet gånger under natten. Men vaknade trots allt utvilad. Fick iväg alla barn till förskola och fritids. En ledig dag stod framför mig. En ledig dag med bara en tom känsla av bomull. Det blev några mil med bilen, city och landsväg, med hög volym på musiken som bara fick rulla från en playlist från Spotify. Tänkte nog inte så mycket, men ändå så var tankar det enda jag hade.

Jag åt en lunch för mig själv. Något jag annars aldrig gör. Men mat behövde jag ha. Så där satt jag alldeles ensam och åt min lunch. Det kändes både skrämmande och avslappnande på samma gång. Sen blev det några fler mil med bilen tror jag. Om det nu ens blev mil. 

Eftermiddagen slog mig med både sorg och glädje. Mest sorg faktiskt. Så vacker men hjälplös. I alla fall just nu!

Maten är lagad, äten och undandiskad. Vilja står i duschen då hon varit iväg på baksetträning efter skolan. Meja tittat tv och Ninja surfar runt på mobilen. Fortfarande bomull runt min värld. Vet inte om den är skyddande eller om den är kvävande. Jag dricker en kopp kaffe. Jag dricker det bara, jag njuter inte av smaken. 

Rundar av dagen och tar en tidig kväll ♥