MarieHeikkilä

Bilden. ABBA's låt Slipping trought my fingers spelas upp på repeat i huvudet på mig själv. 

Jag vaknade upp som mamma till tre skolbarn idag. Det är med väldigt blandade känslor jag nu släpper min mina tjej upp i skolvärlden. Hon är ju redo. Det är inte jag. För mig är hon liten och kommer nog alltid att vara det också. Det är lite av hennes sätt att vara också. Liten, men samtidigt så stor. 

Vi går hand i hand. Än så länge. Tillsammans. Men sakta men säkert släpper hon taget om min hand och går för sig själv. Precis som hennes två äldre systrar redan gör. Det går fort. För fort. 

Uppropet i sig gick bra. Hon trivs redan. Och med bästa kompisen Lilly mitt emot sig vid bordet. Hockeykompisen Eddie som satt bredvid henne på mattan under uppropet. Och såklart 19 nya människor att lära känna. Det kommer bli alldeles bra för henne. Det vet jag. Jag ska bli redo.

Blås såpbubblor har blivit en tradition i skolan när läsårret börjar. Det är lite mysigt! Ninja njöt så mycket och skrattade. Den lyckan i henne då. Den värmde mig hela vägen rakt in i hjärtat!

Imorgon ska hon stanna kvar för att skolas in på fritids. Jag hoppas att det går minst lika bra som det har gjort för de andra två. She keeps on growing. Slipping throug my fingers all the time.