En liten mammagris

De senaste dagarna har Ninja i stort sett haft mig för sig själv. Fredagen spenderades tillsammans då de två stora tjejerna var i skolan. Lämnade inte hennes sida på hela dagen. Lördagen innebar mamma-Ninja tid hela eftermiddagen och kvällen då maken/pappan var med de två stora i Stockholm på match. Söndagen spenderades även den med Ninja i det stora hela, bara hon och jag. Så den tjejen har fått mamma-tid så det borde funnit ett lager av. Men ändå..

 
Lämnades denna tjej på förskolan och vid klockan tio ringer maken/pappan och meddelar att Ninja måste hem från förskolan. Hon har ont i magen. Jag förstår verkligen att förskolan ringer hem dessa barn. För man vill ju eliminera antalet magsjuka barn och så vidare.

Jag plockar upp henne och tar med henne till jobbet. Är tacksam att jag kan ha med henne vissa dagar på jobbet, då antalet VAB-dagar minskar i alla fall. Hur som.. Så får hon sitta på kontoret och titta på Netflix under tiden eleverna har idrott. Hon hjälpte mig att sopa av läktaren. Och efter lunchen (fick såklart dela min matlåda med henne) så hade hon hela arenan för sig själv. Och jag har ingen koll på hur mycket och drog fram och lekte med. Men en pilatesboll var väl det roligaste hon lekte med i alla fall.

Så nej, det var inget "fel" på Ninja idag. Hon är helt enkelt en liten mammagris som förmodligen saknade mig när hon var på förskolan. Och vet då att man kan ringa mamma eller pappa och säga de magiska orden: Jag har ont i magen. Sen är allt klart.

Nu får hon ju vara med mig på arenan tills jag slutar. Klockan tre med andra ord. Imorgon får hon återigen gå till förskolan. Då kan jag absolut inte stanna hemma då en lättare "tjänsteresa" till Täby är bokad för min del. Och den ska jag åka på. Men nu ska vi i alla fall äta lite riskakor till mellanmål här medan elever har idrott.
Får hoppas att Ninja får en bättre dag på förskolan imorgon istället!
 

Två målgörande tjejer

Igårkväll fick jag hem mina två målgörare. Både tjejerna gjorde en fantastisk första match i Stockholm, där Vilja lyckades peta in pucken 3 gånger och Meja gjorde debut som målgörare i Flickor B med hela 2 mål. Som jag är stolt över dem!


(Vilja i röd tröja och Meja i blå)
 
Blev ju såklart lite ledsen när maken skickade mess om att tjejerna gjorde mål efter mål. Jag hade så gärna velat vara där och se. Men de var så stolta när de ringde mig från bilen sen. Älskade tjejer!
Match nummer två gick inte lika bra för laget, men de hade roligt. Och det tycker jag är det viktigaste just nu. Att tjejerna har roligt tillsammans.

Idag har de haft träning. Även där gjorde tjejerna en bra träning i från sig. Trots gårdagens matcher. De trivs helt enkelt på isen. Vilja har dessutom haft teori tillsammans med Team 07 efter tjejträningen, sen klev hon ut på isen igen med laget. Snacka om att vilja mycket. Våran Vilja! 

Jag, Meja och Ninja är ju dock hemma nu. Jag ska strax förbereda för lunch här hemma. Så kan maken och Vilja äta direkt när de kommer hem. Ikväll är det dags för maken att ha hockeyträning. Så summan av denna vecka är en 7-dagars hockeyvecka för familjen. 
Får se fram emot morgondagen då vi är hockeylediga istället!
 

-12.5 cm

Som jag skrev den 9 januari så är jag ju igång med Olgas utmaning som sträcker sig över hela 2017. Det var en intensvin period i början. Hel en del tankar skulle knåpas ner på papper och huvudet blev kaos. Då hamnade träningen lite efter. Men kosten skötte jag. Riktigt bra dessutom.

 
Sen 2 veckor tillbaka så har det inte alls gått som jag vill. Men kosten alltså. Maten äter jag som jag ska, men mellanmålen blir si och så. Lätt att en chokladbit lockar mer än frukt. Att barnens godisbitar är mycket godare en kvarg och så vidare. Jag har fuskat helt enkelt.

Nu har väl jag kanske inte så många centimeter att ta bort från min kropp egentligen. Men ändå.. Från start så har jag nu tappat 12,5 centimeter totalt på kroppen. Och det är något jag är stolt över. Vågen däremot har stått stilla i två veckor. Varken upp eller ner så det är jag ju också ganska glad för.

Men nu är jag tillbaka till rutin med allt. Jobb, barnen och så vidare. Så då ska kosten återigen funka. Likaså får jag nog in träningen ganska bra också. I alla fall den kommande veckan. Är planen. Planer kan ju alltid behövas ändras till B och ibland tll och med C. Men planen är lagt i alla fall.

Men summan av dessa nästan 3 veckor är jag jätte nöjd med. Huvudet tänker helt annorlunda. Kroppen reagerar helt annorlunda. Allt ska bli så mycket bättre. Nu ska jag bara få bort smärtan också så ska jag och kroppen bli riktigt bra kompisar framöver.

Fortsätter kämpa med mig själv, för mig själv!