Landet, där själen kan få ro

 
Det här är landet.
Där satt jag en stund nu i eftermiddag/kväll. Jag är kattvakt. Eller om det är katterna som vaktar mig kanske. Det vet jag inte ännu. Men det kändes som om Mumin inte riktigt ville släppa mig. Vi satt där på trappen och bara var. 

Trots att grannen sågade och spikade så kändes det tyst på något vis. Jag kunde liksom stänga ute det ljudet. 
Jag lutade mig tillbaka på trappen och tänkte på Ulf Lundell's låt - Jag trivs bäst i öppna landskap

"Jag trivs bäst i öppna landskap... så att själen kan få ro."
"Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själv, ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl."

Och jag satt där på trappen. Andades in den stilla luften, och andades ut ångest och stressen. 
Så det är något visst med landet. Där jag kan stänga av på något vis. Släppa alla tankar och känslor för en stund. 

 
Jag känner tårarna bränner under ögonlocken. Men jag andas, alltså lever jag.

Längtar redan tillbaka till imorgon då jag får åka dit igen. Hinner nog med att åka förbi där en snabbis och fylla på mat och vatten direkt efter jobbet. För sen väntas middag på Grappa med min vän Karin. Är så tacksam över att jag har henne. Sen åker jag tillbaka dit och bara är för en stund. Får hoppas på bra väder även då så jag kan sitta där på trappen. Se ut över gärdet och bara sluta tänka och känna. Det är lyx i mitt liv just nu.
Att slippa tänka och känna hela tiden.

Landet, där själen kan få ro!
 

När man vinkat hej då

 
Då brister hjärtat ♥

Tjejerna påbörjade sin resa mot sommarstugan med Rickard för ungefär en timme sen. Jag gav dem puss och kram och vinkade hej då. Visade gott mod ända tills vi inte sågs längre. Då bröt jag ihop. 
Som jag har gråtit nu. Det var värre än jag tänkte mig.
En vecka utan mina barn. 120 mil ifrån mig. 

Ångesten som kommer tryckandes över mitt bröst. Hjärtklappning och tårar. Jag vill kräkas.

Jag har rödsprängda ögon men ska försöka få i mig mina linser. Göra mig redo för en arbetsdag. 
Jag vet att jag kommer gå på sparläge på jobbet nu. Jag är inte i form för att jobba riktigt. Men jag måste. Personalbrist heter det visst så fint. Jag ska göra mitt bästa.

Men allt jag vill är att ligga kvar i sängen och gråta. Hela dagen. 
Och ha hem mina tjejer igen ♥
 

Morgonkaffe i en tyst lägenhet

 
Det är tyst här hemma. Klockan tickar bakom mig här i köket. Jag sitter och dricker en kopp kaffe. 
Nattens sömn hade kunnat varit bättre. Som jag har vridigt och vänt på mig. Aktivitetsklockan säger sömn mellan 22:17 och 05:27, vaknat en gång, men den totala sömnen blev ändå 6 timmar och 56 minuter. Jag känner mig inte alls utvilad.

Det är grått ute just nu. Det har tyvärr bara kommit 1 mm regn under gårdagen. Vilket innebär att dagens arbete blir lite väl tungt ändå. Men med lite tur så kanske det är fuktigt nog i luften så jorden ändå har hållt sig ganska fuktig också. Då behövs inte lika mycket vatten på alla planteringar så jag kanske hinner med allt ändå. Men hur osm så kommer arbetsdagen gå i för snabbt tempo och jag ser fram emot en lugn kväll sen. 

Nu ska jag sätta i mina linser för dagen och borsta tänderna. Ska vara ombytt och klar om jobbet om 35 minuter!
Jag hoppas att ni får er en fin måndag. Lediga och arbetande!