MarieHeikkilä

Jag och tjejerna nog oss ner med cykel till lekparken Skeppet här i Torshälla. Tjejerna älskar ju att cykla så det blev en mysig tur dit ner. Vi var ensamma den största delen av tiden. Då kunde de ju leka precis hur de ville utan att tänka på andra runt om sig.


Jag är så fascinerad över hur tjejerna leker. Hur de bara sådär kan byta deras värld mot något helt annat för en stund. De är kanoner, pirater, hajar. Det är sjöjungfrur och sjöhästar medan de själva är prinsessor. Att det bara är deras fantasi som sätter gränserna för vad de vill leka. Hur de vill leka.
Tänk om jag också bara kunde få byta min värld mot något helt annat, bara för en stund. 

KlätterMeja skulle prompt klättra upp i hörnet på sandlådan trots att jag flertalet gånger sa att hon kunde ramla ner och slå sig i kanten till sandlådan. Men nej då. Hon ramlade inte. Just då. Men gången efter ramlade hon såklart och slog i ryggen. Men hon är tuff den tjejen. Snabbt upp på benen, vila två sekunder genom att dricka lite festis och sen iväg igen. Galet!



Vi busade runt riktigt bra tillsammans. Barnen klättrade, jag klättrade. Barnen gungade, jag gungade (dock blir jag så illamående efter ha gungat ett tag). Barnen sprang runt, jag sprang runt. Det var med andra ord en riktigt mysig stund i parken med barnen. Vi tog en omväg hem på cykel. Lagom dags för att laga lunch är hemma. 

Mycket lyckliga och nöjda barn idag. Det värmer i mammahjärtat ganska mycket! Nu ser vi fram emot fler lediga dagar tillsammans!