När man vinkat hej då

 
Då brister hjärtat ♥

Tjejerna påbörjade sin resa mot sommarstugan med Rickard för ungefär en timme sen. Jag gav dem puss och kram och vinkade hej då. Visade gott mod ända tills vi inte sågs längre. Då bröt jag ihop. 
Som jag har gråtit nu. Det var värre än jag tänkte mig.
En vecka utan mina barn. 120 mil ifrån mig. 

Ångesten som kommer tryckandes över mitt bröst. Hjärtklappning och tårar. Jag vill kräkas.

Jag har rödsprängda ögon men ska försöka få i mig mina linser. Göra mig redo för en arbetsdag. 
Jag vet att jag kommer gå på sparläge på jobbet nu. Jag är inte i form för att jobba riktigt. Men jag måste. Personalbrist heter det visst så fint. Jag ska göra mitt bästa.

Men allt jag vill är att ligga kvar i sängen och gråta. Hela dagen. 
Och ha hem mina tjejer igen ♥
 
1 Vicki:

skriven

Alltid jobbigt när ens barn reser iväg från en så spelar det aldrig någon roll hur gammal de är. Det är väl förvälet som är det jobbiga.

Är det första gången tjejerna åker iväg utan dig? Då är det extra tungt!!

Tror du inte det känns bättre om någon timme?
Tänk du kan göra vad du vill träna, gå på bio, träffa kompisar, njuta av naturen eller gå ut och äta en bit mat.

Vad jobbar du med?

Ha det gott,Vicki

Svar: Ja, det är första gången såhär. En vecka känns ju dessutom som en evighet.Känner fortfarande lite hur tårarna bränner under ögonlocken men jag andas. Så det ska gå bra.

Ska försöka sysselsätta mig på eftermiddagarna så gott jag kan.

Jag jobbar som parkarbetare i min stad. Blommor och planteringar :) Riktigt kul jobb, just nu en väldigt intensiv tid också. Så det finns att göra och tänka på annat under dagarna i alla fall!
/Marie
Marie

Kommentera här: