Att se bortom kärleken för vänskapens skull

 
Sedan en tid tillbaka har jag och min make bestämt oss för att skiljas. 
Ett gemensamt beslut ♥

Det har varit väldigt rörigt. Livet.
Jag vet varken ut eller in.

Men vad jag vet, så även fast vi är sårade just nu, bägge två, så har vi ändå på något vis hittat en linje som inte fanns där tidigare. Så mycket som vi pratar just nu, om allt och ingenting. Det var liksom så länge sen.
Vi gråter ihop, vi skrattar ihop. Vi dummar oss ihop. Vi håller ihop ändå.

Vi fick nästan tio år tillsammans i en kärleksrelation. På den vägen fick vi tre fantastiska döttrar. Som nu växer upp, stora, förståndiga, modiga, blyga, sociala. Ja listan kan bli hur lång som helst, men de är alldeles fantastiska. 

Och jag är ändå glad att vi tog det här beslutet just nu. Medan vi ändå kunde fortsätta våran relation. För vi kommer alltid ha en relation, det spelar ingen roll vad någon säger. För han är min allra bästa vän. Vi kommer inte sluta umgås, vi kommer inte sluta prata med varandra.

Men livet är rörigt just nu. 
Focus är just nu barnen. Försöka hitta en vardag som passar dem. För vi måste anpassa oss. För det är deras liv som är det viktigaste för oss båda. Och barnen har rätt till oss båda lika mycket. Det gäller bara att vi kommer på rätt väg framåt för deras skull. 

Jag vill inte ha en massa medlidande eller så.
För detta är ett beslut vi tagit gemensamt. För att vi båda ska hålla. För att vi båda ska kunna vara vuxna nog, bra föräldrar, förebilder, för våra gemensamma barn. 

Men jag känner mig tom, trasig och som den mest ensamma person i världen just nu.
Men dag för dag blir det bättre, steg för steg. Små steg. Bit för bit. 
Jag gråter mycket, mest i min ensamhet för att inte visa barnen.
Tappar focus på allt annat, jobbet blir ganska lidande för stunden men det är okej.
Är orkeslös. Har tappat aptiten. Vet inte om att tappa 4 kilo på 3 veckor är något jag ska hurra för, då min kropp är liten sedan tidigare.

Men jag ska ta mig framåt. Sakta men säkert. 
Håll till godo. Den glada, positiva jag kommer tillbaka lite senare!
 
1 Bea:

skriven

Tänk så många som skiljer sig som bittra ovänner... Där barnen kommer i kläm... och ser föräldrarnas blickar, hör orden...
Då är det bättre om dom ser att föräldrarna fortfarande är vänner och att de, även om de inte längre bor under samma tak, håller sams och pratar som vanligt ❤️
En separation är inte alltid av ondo, om man kan fortsätta som vänner istället 🤗
Styrkekramar till er alla ❤️ Lycka till 🌹

Svar: Tusen tack för alla fina ord!
Marie

Kommentera här: