Vissa dagar är bättre än andra

Ta mig tillbaka till tisdagen då min dag var så himla underbar. På många sätt och vis så var jag glad och faktiskt lycklig. Just den dagen. Jag vaknade upp på onsdagen och kände mig fortfarande glad. 
Men efter frukost på jobbet så försvann det. Då blev resten av arbetsdagen mycket jobbigare. Tur var nog att jag hade bett om kompledigt från klockan 12. Så jag åt lunch med en vän på stan. 

Men allt kändes så himla luddigt. Svårt att koncentrera mig. Svårt att känna något alls. Men samtidigt så kände jag hur mycket som helst. 

Jag hämtade hem mina små stjärnor. De som lyser upp min dag och gör mina dagar värda att leva för. Mellanmål innan vi tog oss till ishallen för träning. Men när vi kommit hem från träningen så bröt jag ihop. Jag låg helt enkelt i sängen och grät. Bara grät. Det var skönt på något vis att gråta. Rickard fick komma till undsättning för att hjälpa mig med barnen. De skulle i och för sig bara nattas, men jag kunde inte kliva ur sängen. Och där låg jag sen, en bra stund faktiskt.

Ja, tills jag klev upp och skrev gårdagens inlägg här i bloggen. För att skriva har ju alltid varit jag. Då behövde jag skriva. Så som nu.. Samtidigt så kan jag knappt skriva. Vad får jag skriva ens? 

Jag tog en ledig dag idag. Jag kände att jobbet kan inte få ta över just nu. Det är bara en vecka kvar att jobba innan jag får två veckors ledighet med tjejerna. Hade jag gått till jobbet idag så kanske jag inte hade orkat gå nästa vecka. 



 
Dagen har varit luddig den också. Låg kvar i sängen på tok för länge. Tog mig iväg till Tuna Park och köpte nya svarta tights till tjejerna inför midsommarfirande i helgen. Ica för att handla middag och frukost. Ikväll blir det tacos med mina stjärnor och lite godis också. Lite mysigt ska jag nog se till att vi får. Som en kompensation för gårdagskvällen. Mammahjärtat svider så himla mycket på grund av det.

Vissa dagar är bättre än andra. Och jag måste tillåta mig själv att faktiskt vara ledsen. Att faktiskt falla ihop, för att sedan lyckas ta mig upp igen. Jag tar dag för dag.
Men om jag bara kunde få må som jag mådde i tisdag igen.. 
 
1 Days by Johanna:

skriven

Det är viktigt och gråta, bra du lät det komma och att R kunde komma och hjälpa dig med barnen <3 och att du stannade hemma, och tänkte på dig själv :)

Svar: R finns bara ett samtal bort så det känns riktigt bra att ha den säkerheten, för barnens skull också!
Marie

Kommentera här: