Det går framåt i alla fall
Gårdagens besök hos läkaren i Västerås gav mig lite hopp om framtiden. En liten ljusning. Men sen om det bara är en chansning eller om det är diagnos, det får ju tiden utvisa. Än så länge så går jag bara runt och försöker greppa i varje halmstrå som finns utefter mig. Tänker att jag griper tag och hoppas på att den ska hålla mig på fötter. Hittills har jag tappat fotfästet och ramla några steg bakåt. Men samtidigt så går jag ju framåt till nästa halmstrå. Allt för att få må bra. Få veta anledningen. Jag ska komma dit. Snart.
Ett återbesök på tisdag hos läkaren för att lämna ett bindvävsprov (tror jag det hette). Det provet ska sen skickas till Uppsala innan läkaren kan få svar på det. Dessutom försöka dokumentera när mina leder är svullna, vilket de är väldigt sällan. Och ringa och boka en akuttid så fort mina besvär ligger högt i skov. Det är ju kanske nackdelen när man söker vård i en annan stad. Men vad ska man göra när vården i ens egna stad inte hjälper?
Det bästa med att åka till en annan stad är att man får unna sig något extra. Som igår blev det två koppar kaffe från Starbucks. En innan läkarbesöket för att minska min nervositet och en kopp efter lunchen. Dessutom fick jag ett par riktigt fina örhängen av Rickard i gåva (syns lite på bilden i alla fall), då jag varit duktig hos doktorn. Börjar nog bli skapligt dyrt för honom om mina läkarbesök ska bli oftare dessutom.
Imorgon väntas läkarbesök i Stockholm hos min ortoped. Se vad hon har för tankar i och med att nervhastighetsutredningen inte visade några avvikelser i nerver eller muskler i underarmen. Dock fick jag en tokig tid; klockan 14.00. Men min syster är så snäll och tar med sig tjejerna hem från skolan när hon slutar imorgon, för det lär ju vara hopplöst att komma ut från centrala Stockholm runt 15.00-15.30 imorgon. Men jag hoppas vi kommer hem i skaplig tid. Vilja har hockeyträning, men ibland måste jag låta hälsan gå före. Hinner vi så hinner vi.
Så jag fortsätter försöka greppa tag i halmstråna efter vägen så får vi se vart jag får fäste. Har gått in på min 12.te vecka som sjukskriven och blir inte bättre. Men vi fortsätter väl räkna veckorna här hemma ett tag till då!
Det bästa med att åka till en annan stad är att man får unna sig något extra. Som igår blev det två koppar kaffe från Starbucks. En innan läkarbesöket för att minska min nervositet och en kopp efter lunchen. Dessutom fick jag ett par riktigt fina örhängen av Rickard i gåva (syns lite på bilden i alla fall), då jag varit duktig hos doktorn. Börjar nog bli skapligt dyrt för honom om mina läkarbesök ska bli oftare dessutom.
Imorgon väntas läkarbesök i Stockholm hos min ortoped. Se vad hon har för tankar i och med att nervhastighetsutredningen inte visade några avvikelser i nerver eller muskler i underarmen. Dock fick jag en tokig tid; klockan 14.00. Men min syster är så snäll och tar med sig tjejerna hem från skolan när hon slutar imorgon, för det lär ju vara hopplöst att komma ut från centrala Stockholm runt 15.00-15.30 imorgon. Men jag hoppas vi kommer hem i skaplig tid. Vilja har hockeyträning, men ibland måste jag låta hälsan gå före. Hinner vi så hinner vi.
Så jag fortsätter försöka greppa tag i halmstråna efter vägen så får vi se vart jag får fäste. Har gått in på min 12.te vecka som sjukskriven och blir inte bättre. Men vi fortsätter väl räkna veckorna här hemma ett tag till då!
skriven
Hoppas verkligen att du får svar. Och att det då kan sättas in hjälp för att du ska bli bättre ❤️ Kämpa på! Du är jätteduktig 💪🏻❤️ Kram