MarieHeikkilä

Det var lagom grått ute när jag och tjejerna gick till skolan imorse. Svagt genom molnen ville solen lysa och Ninja tyckte hon skulle ha keps istället för mössa. Men både jag och hennes ena lärare är på henne varje dag; att bara för att solen skiner innebär det inte att det är varmt på hösten.

Själv gick jag hem igen och lade mig under täcke. Lagom frusen hela vägen in till benmärgen kändes det som. Men täckte värmde gott. Sen vet jag inte vad som hände. Kände mig nedstämd på något vis. Åt lite frukost och drack en kopp kaffe. Ingen ork eller lust för något. 

Så efter ett tag bestämde jag mig för att rycka upp mig själv. Låter väl lite klyschigt sådär, men det funkade. Solen sken och jag såg inte en tillstymmelse till vindar av hårdare modell.

En dusch, hårfix (dvs hårfön och plattång) och så lite smink. Någorlunda snygga kläder och så iväg. Lunchdejt och så en latte på promenad. Ja lunchen och dejten var riktigt bra. Men latten på promenaden hade jag kunnat skippa. Eller latten ville jag inte skippa. Promenaden hade kunnat uteblivit.

Klädd i skinnjacka mötte jag hårda vindar trots att solen sken. Latten värmde händerna som annars blev frusna av vinden. Håret, som var snyggt tidigare, blåste omkring så jag knappt såg framåt. Det var ju inte direkt den känslan jag var ute efter när jag satt hemma tidigare idag. Men sällskapet på promenaden var ju såklart trevligt. 

Så nej, solen värmer inte. Inte idag i alla fall. Men tanken kändes bra i alla fall!
Snart dags för skaljackan när jag går och hämtar tjejerna från skolan. Då får skinnjackan hänga kvar hemma.