När man kan ta på något, men ändå inte

 
Framtid är oviss. Vi vet knappt vad som ska hända imorgon. För även om allt är planerat i minska detalj, så kan ändå allt rasa samman hur lätt som helst.

Samtidigt kan jag liksom ta på det. Jag kan ta på framtiden. Jag vet vad som ska hända. Men när och hur, det är ännu ett oskrivet kapitell i mitt liv. Spännande på sitt sätt. En lättnad av att det faktiskt finns en framtid där. Men skrämmande över vad som faktiskt kommer att ske. 

Hur som helst så vet jag att framtiden ska göra mig bättre. På alla sätt och vis. 
Just nu sitter jag i en buss. En buss som någon annan kör för mig. Någon annan bestämmer färdriktningen och jag får inte riktigt ännu veta vart hållplatsen för mig är. Och inte heller vad som väntar där. Men jag vet att allt är mitt val. Jag vet att jag kan kliva av bussen om jag ser att hållplatsen inte alls är dit jag behöver komma för att göra mig bättre.

Men inom sin tid får jag en plan över min framtid. Jag ska bara behöva må lite dåligt i ovissheten för en stund!
 

Kommentera här: