Små steg åt ett håll

Alla steg vi tar, tar oss någonstans. Framåt, bakåt eller åt sidorna. Men ändå alltid framåt. Med tiden.
Samtidigt som jag tar små steg åt ett håll så kommer ändå vägen bara fortsätta, för jag kan ju alltid gå åt ena håller eller det andra. Båda hållen tar mig framåt, med tiden.

 
Vissa kliv är mer på LEGO. Men med små steg kommer jag över LEGObitarna för att landa med fötterna på den där vita bomullsfyllda vägen och allt känns lite bättre. Den senaste tiden har mer varit LEGO för min del, men jag vet att där framme, kanske snart nog, är vägen mjuk och mer följdsam för mina fötter. 



Bara idag har jag redan gått 11881 steg. Då jag har lyckats klämma in två rundor på Tuna Park (!!!), en hundpromenad med hundarna i skogen, vilket var så underbart behövligt, och så alldeles precis har jag kommit hem från en promenad till och från skolan för att hämta Ninja. Och dagen är ju inte slut än.

Små steg åt ett håll. I mitt fall blir det framåt. Det är dags nu..
 

Kommentera här: