MarieHeikkilä

Lagom när jag klev in genom dörren på skolan för att hämta Ninja så hör jag henne ropa glatt bakom ryggen på mig. Hon sprang med en bok i handen och skrek att hon precis varit på finska. Bakom henne kom kompisen Devin och deras lärare kom och hälsade på mig. Jag har inte träffat henne tidigare trots att Vilja läst finska med henne i tre år och Meja i två år. 

Ninja blev så lagom stolt över att det var hennes tur att få läsa finska i skolan nu. Hon har ju längtat hela hösten, men eftersom de slarvade bort vår ansökan till att få starta i höstas så fick hon börja nu i stället.

Ninja fick dessutom lite läxa att läsa hemma till nästa fredag. Och eftersom Ninja är nybörjare så är det enkla saker att lära sig. Så jag tänker passa på att läsa med henne när hon kommer hem med läxor och böcker. Även om jag nu har ett litet förråd med finska ord, vilket gör att jag kan förstå innebörden i det de pratar om, men har ju såklart svårt att svara på finska. Men sakta men säkert kanske jag snart kan ta mig an en mening eller två.

Jag är riktigt tacksam för att tjejerna får möjligheten att lära sig finska i skolan. Jag vill ju att tjejerna ska ha finska i grunden då Rickards släkt faktiskt fortfarande använder sig av det finska språket. Att värna om det finska arvet som tjejerna faktiskt bär på.

Och dessutom är det riktigt bra att kunna extra språk när de kommer upp i ålder och arbetstillfällen och så vidare. 
Nu är jag dock dåligt påläst om hur många språk som är "normalt" att använda sig av. Tänkte mest på att engelskan kommer ju såklart med skolan nu i tvåan och när de går i mellanstadiet/högstadiet så är det ju även ett annat språk att välja på så som; franska, spanska och tyska (i alla fall de språk vi hade att välja på). Men jag tänker kämpa för tjejernas och deras finskaundervisning och jag är tacksam när vi möter människor som använder sig av det finska språket och talar till barnen, även om de nu kanske får svar tillbaka på svenska. Men tjejerna är duktiga och jag är stolt över dem!