En stund varje dag
Det här med att inte ha något att göra om dagarna är ju inte alls så jätte roligt. Att bara jobba mina två timmar för att sen åka hem har jag ju redan tagit upp här. Men så ska jag ju börja motionssimma. Jag tog mig dit i fredags, men typiskt nog tog mina linser slut i helgen så jag fick beställa nya. Med lite tur kommer de imorgon så kan jag simma igen på onsdag. Helt värdelöst att simma med vanliga glasögon och utan så skulle jag inte se mer än en meter framför mig. Kan vara lite jobbigt om det är många i bassängen.
Hur som så bad Rickard mig att ringa när jag hade tid när jag kom hem från jobbet idag. Han hade fått frågan av sin pappa om jag kunde rasta hundarna på lunchen, eftersom jag ändå var hemma. Så slapp han hålla på att åka fram och tillbaka på sin egna lunchrast, då den dessutom är väldigt kort. Och att få spendera tid med hundarna en stund varje dag. Det gör mig riktigt gott.
Men idag var det bra kyligt. Glömde dessutom mina termobyxor, så enbart jeans på benen fick jag vara ute och traska i skogen. Men det gjorde inget. För det var mysigt. Vi letade pinnar. Så klart skulle den största pinnen med hem igen, men jag fick till slut bryta av den så det blev en liten pinne med hem. För han ska ju envisas med att slå pinnen precis i knävecken på mig när han ska springa om mig.
Tänk; Från att ha varit hundrädd tills för 10,5 år sedan. Till att själv kunna hantera dessa två killar helt utan problem. Nu är ju mina armar som de är, så jag vill helst inte ta hem dem just nu där de måste gå i koppel. Så ute på landet där de kan gå lösa i lilla skogen bakom huset är helt okej. Jag älskar att spendera tid med hundarna, vilket jag absolut inte trodde för 10,5 år sedan när jag stod utanför på tappen upp till Rickards föräldrars hus.
Nu får jag spendera tid med dem varje dag. Så mycket och länge, det vill säga så länge min sjukskrivning tillåter, jag bara kan. Det gör mig gott. Att få först traska runt i skogen och sen leka med dem på gräsmattan, som för tillfället är täckt av snö, i ungefär 20 minuter. Det är lagom lycka för mig ♥ Att liksom bara sitta på pumphuset och se på dem, leka med varandra, leka själva med en pinne eller bara sitta bredvid mig för närhet och så.
Sen blir det lagom att hämta hem Ninja från skolan direkt och värma sig med en kopp kaffe.
Men imorgon blir det att ta på mig temorbyxorna och tjockare vantar. Skinnhandskar är bra snyggt, men inte alls så varmt som mina fodrade tumvantar!
Hur som så bad Rickard mig att ringa när jag hade tid när jag kom hem från jobbet idag. Han hade fått frågan av sin pappa om jag kunde rasta hundarna på lunchen, eftersom jag ändå var hemma. Så slapp han hålla på att åka fram och tillbaka på sin egna lunchrast, då den dessutom är väldigt kort. Och att få spendera tid med hundarna en stund varje dag. Det gör mig riktigt gott.
Tänk; Från att ha varit hundrädd tills för 10,5 år sedan. Till att själv kunna hantera dessa två killar helt utan problem. Nu är ju mina armar som de är, så jag vill helst inte ta hem dem just nu där de måste gå i koppel. Så ute på landet där de kan gå lösa i lilla skogen bakom huset är helt okej. Jag älskar att spendera tid med hundarna, vilket jag absolut inte trodde för 10,5 år sedan när jag stod utanför på tappen upp till Rickards föräldrars hus.
Nu får jag spendera tid med dem varje dag. Så mycket och länge, det vill säga så länge min sjukskrivning tillåter, jag bara kan. Det gör mig gott. Att få först traska runt i skogen och sen leka med dem på gräsmattan, som för tillfället är täckt av snö, i ungefär 20 minuter. Det är lagom lycka för mig ♥ Att liksom bara sitta på pumphuset och se på dem, leka med varandra, leka själva med en pinne eller bara sitta bredvid mig för närhet och så.
Sen blir det lagom att hämta hem Ninja från skolan direkt och värma sig med en kopp kaffe.
skriven
Åh så fina voffisar 😍 Skickar några Nospussar som du få dela ut till dom nästa gång 😘😋 Kramiz 🐾