MarieHeikkilä

När jag jobbat klart denna vecka lär jag drömma mardrömmar om gula rosetter. Då har jag nämligen knåpat ihop 300 meter rosetter. Jag hinner ungefär 50 meter per arbetspass, med tanke på att det är enbart två timmar. För då måste jag först klippa rullen, som innehåller 25 meter, i bitar. Ca 25 centimeter per bit ska klippas. Det blir ett par stycken bitar. Sen måste jag även klippa ståltråd. En rulle ståltråd, omkring 10 centimeter per bit. Och sen knåpa ihop det.

Även om det är riktigt roligt så måste jag erkänna att det är riktigt jobbigt också. Att spänna fingrarna och hålla emot när man snurrar ihop banden, för att sen behöva använda muskelaturen när man ska bita av ståltråden med tången. Själva arbetet ser absolut inte alls jobbigt ut och det är ju roligt ju högre högen växer med färdiga rostter. Men kan fortfarande få en släng av skuldkänslor då mina kollegor kommer in till frukost efter ha varit ute i blåde snålblåst och snöstorm och så lite blandat regn också, och ser att jag sitter inne i värmen och gör lite smått. 

Men det är tungt. Jag är så spänd och stel i fingrarna när jag åker hem igen. Alvedon får ta den värsta smärtan och vila. Vila, vila vila. Men jag anser ju att jag kanske ska orka med er om dagarna också. Inte bara jobba två timmar och sen krascha i soffan och inte orka göra något mera.

Men efter fredag så får jag ju i alla fall byta färg. Då är rosetterna klara till Eskilstuna och det är dags att gå in på Torshällas rosetter också. Torshällas rosetter är ju inte alls lika många till mängden som Eskilstuna men ändå.. Då får jag ju även byta band-typ också. Från linband (som gul, orange, och blå är) till bomullsbanden som är gröna, lila, vita och rosa. Så det är en hel del rosetter som ska fixas med. Än så länge går det bra. Men vi får se hur det fortsätter. Läkarbesök imorgon. Spännande men skrämmande!

Nu ska jag rensa huvudet ute på landet och mina lurviga killar ska rastas! Tur att jag har nya vinterskor också!