MarieHeikkilä

Det vill säga att det är 29 dagar kvar tills vi åker på semester! Vi har lyckats checka av en del sedan förra inlägget (finns HÄR).

Det som var det mest spännande hittills är ju passen tycker tjejerna. De fick vi hämta redan veckan efter. Vilja och Meja fick ju skriva sitt namn på passet, medan Ninja tyvärr var för liten. Något som gjorde henne lite ledsen. Men den otroligt fantastiska kvinna i expeditionen på polishuset bad Ninja att skriva sitt för och efternamn på en post-it lapp till henne. Så stolt tog Ninja pennan och skrev och sken upp som en sol när kvinnan sa att Ninja var jätte duktig. Hon lovade dessutom att nästa gång, när det är dags att förnya sina pass, så får Ninja också skriva sitt namn. Som Ninja längtar. Tur att hon inte lär minnas detta då det trots allt är tre år kvar tills vi förnyar passen. 

Vi har dessutom hunnit köpa en till cabinväska. Nu har vi gem stycken. En grön till Rickard, blå till Vilja, lila till Meja och jag och Ninja har likadana rosa väskor. Dessutom har tjejerna fått nya ryggsäckar som de får ha lite lätt packning med sin på flygplanet. 

Vi har bokat och betalat våra flygstolar också. Det fick bli två fönsterplatser och två yttre platser bredvid och så får vi sitta på en plats på andra sidan gången. På så vis kan tjejerna turas om att sitta vid fönstret och titta ut. Både på ditresan och på hemresan. Jag vet dock med mig redan nu att det kommer bli tjafs om vem som ska sitta först. Hur löser vi det? Sten, sax eller påse? Det visar sig!

Igår landade dessutom taxfree-katalogen i våran brevlåda. Jag skickade en snap till Rickard om att jag lär åka med tom resväska för att få med mig så mycket taxfree som möjligt. Dock blev jag lite besviken på utbudet, så det lär förmodligen bara bli barnen som får lite godis i samband med dit- och hemresan. Men och andra sidan så har vi ganska många dagar på oss att bläddra i katalogen, så kanske hittar vi något som vi faller för.

Rickard skulle skriva ut en nedräkningskalender från Lollo och Bernie's sida på Ving.se så att tjejerna själv kunde sätta kryss varje dag. Men det glömde han igår och kom på det när han nästan var hemma. Han har förmodligen glömt av det nu också, men det är möjligt att han hinner läsa detta inlägg innan han åker hem. Och på så vis hinner han skriva ut pappret och sen låssas som om han hade gjort det för länge sen. Jag känner min man lite för mycket faktiskt!

Men vi fortsätter väl räkna ner. Växla in lite pengar måste vi ju göra. Men det gör vi närmre avfärd.