MarieHeikkilä

När ens barn på 9,5 år kan förklara för en läkare grundligt om hur hon mår och hur allt påverkar henne, så att läkaren gör en rätt och bra bedömning gör mig alldeles varm i kroppen.
Dagens besök på den 16onde våningen på sjukhuset, det vill säga, ögonmottagningen inrikning skelning gav goda resultat. Även om resultatet var negativt.

8 oktober 2015 genomförde Vilja sin ögonoperation. Då visste vi inte om operationen skulle bli lyckad eller inte. Läkaren kunde inte garantera något, vilket vi förstod.
Idag träffade vi läkaren igen, som vi träffade för 2,5 år sen. Först ville inte läkaren riktigt prata om en möjlig operation med Vilja. Tills hon hade undersökt henne. Då ansåg hon att en operation förmodligen ligger i närtid för Viljas skull. Hon ville dock rådgöra med en annan först och fler undersökningar och mätningar gjordes. 

Att Vilja fick beröm av dem båda att hon kunde förklara så gott, kändes riktigt bra. Vilja berättade att hon ofta har huvudvärk då hon måste anstränga huvudet. Och då är det inte på grund av dålig syn, för hon har perfekt syn. Vilja kunde även förklara att när hennes egna öga glider ifrån (hennes egna ord) så ser hon vad som händer där också. Det vill säga att ögonen levererar varsin bild till hjärnan som inte kopplas ihop till en bild utan hjärnans syncentrum ser två bilder och hon ser dubbelt. För att slippa se dubbelt kan hjärnan bortse från den ena bilden. 

Nu är det ju så att Vilja har en latent skelning, så den syns ju inte alltid. Ögonen riktas, med viss ansträning, åt samma håll. Och när inte ögonmusklerna orkar arbeta tillsammans längre så glider ögonen isär för Viljas del. Det är bara det högra ögat som glider utåt. 

Efter en hel del undersökningar och mätningar så tyckte nog läkaren att vi ska komma tillbaka efter sommarlovet för nya mätningar och då ska vi ha diskuterat operation hemma. Vilja är dock redan säker på att hon vill göra operationen då hon känner själv att hon blir bättre, för hennes skull.

Hon är så klok, den lilla tjejen vi har. Så medveten om hennes situation. Hon mådde trots allt riktigt bra efter förra operationen. Det enda som var jobbigt då, var att tjejerna i klassen tyckte att hon såg hemsk ut när ögat var rött och svullet. Medan grabbarna i hockeylaget endast sa att de hoppades att hon var okej snart för att träna. Skillnad på tjejer i årskurs ett och grabbar i årskurs två med andra ord (Vilja spelar ju hockey med grabbarna i årskurs två.). 

Jag är stolt över Vilja! Och nu ser vi fram emot hösten och nya mätninga. För kanske, finns det faktiskt en chans, att det blir bättre igen. Utan operation. Även om den chansen kanske inte är så stor, men den finns!