Samvetet och arbetsviljan tillsammans

Som jag skrev igår så vabbar jag varannan dag med Ninja, som ännu inte är helt okej. Men idag var det min tur att få gå till jobbet. Mina kollegor visste ju att jag var hemma igår. Så när jag kommer upp till kontoret så hittar jag detta på mitt skrivbord:

 
Jag har härliga kollegor. Ingen avslöjade dock vem det var. Men jag tyckte att det var en riktigt härlig grej från deras sida. Och det gjorde mig helt klart peppad inför arbetsdagen. 
Mina två timmar gick riktigt fort och när jag sen skulle gå hem så packade jag med mig jobbet i en påse. För imorgon är det min tur att vabba och Rickard får jobba hela sin arbetsdag. 

Och där krockar allt för mig.
Mitt samvete säger att jag måste jobba. Måste bli klar med min uppgift så mina kollegor kan ta över och göra klart det jag har påbörjat. Det vill säga sätta upp alla dessa mängder med rosetter i björkriset. För den delen får jag förmodligen inte vara med på. Det visar sig när jag är klar med alla rosetter och knyten.
Egentligen skulle jag packa lagt mitt jobb på skrivbordet och gått hem för dagen. Men jag vill ju jobba. Vill ju bli klar med mitt så det kan börjas förberedas på påskpynt. Jag vill bli klar. 

Så jag åkte hem. Drack en kopp kaffe och började knyta lite fler rosetter hemma vid mitt köksbord. Men så tröttnade Ninja på att vi inte gjorde något så vi åkte till Tuna Park istället. Köpte nya skor till mig, som jag i skrivande stund håller på att gå in då de ska vara okej till begravningen om två veckor. Jag och nya skor behöver lite tid för varandra. 

Men så ville Ninja ha plättar till lunch. In på Hemköp och köpa grädde och färgida plättar, mindre gott enligt mig, men hon får välja den mat hon själv vill ha för att hon ska äta. Och äta gjorde hon. Knappt, men det fick bli godkänt i alla fall. 5 plättar fick hon i sig med sylt och grädde. Och ett glas blåbärssoppa till det också. För mjölk gillar hon inte så mycket.

 
Efter lunchen passade vi på att slå in paketen som vi köpte igår. Ninja ska ju på kalas på söndag hos sin klasskompis. Och jag, det är okej eftersom hon faktiskt inte är sjuk. Hon bara matvägrar lite grann. Så två paket slog jag in och hon fick skriva kortet till.

Sen bäddade hon ner sig i soffan och tittade på tv en stund. Men så slocknade hon gansk fort ändå. Vilket jag inte riktigt hade räknat med så hon faktiskt sov till kvart över sju imorse. Vilket ger henne en sömn på ungefär 11,5 timme. Så riktigt full av energi är hon ju inte. Och medan hon ändå låg vaken och tittade på tv så passade jag på att göra några rosetter framför tv.n. Men som vanligt så fastnar jag i programmet, även om det visas på Disney Junior. Så hon fick sova i fred.

 
Jag gjorde mig en kopp kaffe och satte mig här vid köksbordet istället. Och så fortsatte jag med mina rosetter. Vilket ger mig lite ångest ändå. För varför ska jag göra detta hemma? Jag ska inte det, men eftersom hon ändå sover och jag inte gör något annat. Så kan jag lika bra sysselsätta mig med rosetter. Det håller ju fingrarna igång samtidigt som det är lite terapi. Men jag vet att när kvällen kommer så är mina leder helt slut. Men arbetet blir gjort.

 
Så imorgon kan jag åka in med detta och sen ta helg. Ladda upp för att alla rosetter är klara och det blir dags att påbörja alla knyten istället. Och även det är lika pillrigt som rosetter. Men jag vet att Eskilstunaborna (och Torshällaborna) kommer tycka att påskpyntet är fint i år också. Och jag kommer vara stolt över att jag varit en stor del i det hela!
 
1 Therese :

skriven

Du/ni gör så himla fint/bra jobb i Torshälla, så trevligt att åka igenom där och se allt fint ni pysslat ihop

Svar: Tusen tack! Får hoppas att Torshälla får behålla sin utsmyckning nu när vi/dem flyttat in allt till Eskilstuna!
Marie

Kommentera här: