MarieHeikkilä

Jag står inför en vardag med något helt annat. En ny tid i både mitt och familjens liv. Ett liv där jag inte är 100% med, för att jag numera jobbar 100%. Men samtidigt så ska vi få denna nya tid till att bli en riktigt bra tid.
Planering är ju A och O när man är en barnfamilj med aktiva barn och jag är så otroligt tacksam över att min mamma bor några trappuppgångar bort och att barnens farmor och farfar ställer upp och skjutsar runt när det behövs. Utan dem så hade vår vardag aldrig funkat. Och kanske behöver vi dem mer nu än någonsin.

Att gå till jobbet första dagen; fjärillar i magen. Nervositeten och spänningen i samma känsla. Kanske har jag lite höga krav på mig själv, men vart efter så kanske jag släpper dem lite mer. Den första dagen var väldigt informationsfull med både möten och nya program. Spännande, även om jag inte hängde med på så mycket ändå. Men när jag stämplade ut lite drygt halv fyra så kände jag mig så nöjd över min insats idag. Även om jag knappt gjort något! 

Sen kommer vi till vardagen. Det ska handlas, tvättas, lagas middag, diska och så klart köra två av barnen till två olika träningar. Vilja och Rickard åkte till ishallen för en hockeyträning. Själv tog jag med mig Ninja till hennes basketträning. Meja valde själv att stanna hemma hos mormor, men det var för att leka en stund med kompisarna på gården innan hon till slut landade hemma i mormors soffa i väntan på att jag och Ninja kom hem. Imorgon är det Mejas tur att ha träning; men hon önskar att vi alla kom och tittade på hennes träning. Så då gör vi det imorgon. Sen får vi nog turas om; jag och Rickard. Så vi hinner med en del annat också.

Kan lova er att lässtunden i soffan med tända ljus precis innan läggdags var en sån avkoppling och något jag kommer se fram emot alla kvällar. Att bara få mysa i soffan med barnen medan jag läste ett kapitell i den nya boken. Sen blev det till att säga god natt till tjejerna.

Och nu sitter jag här. Vi har fått nya tv-kanaler så Rickard utforskar dem för tillfället.

Det ger mig en funderare på det här med ny tid. Det blir ju trots allt en ny tid för bloggen också. I och med att jag arbetar på ett säkerhetsföretag så lär det ju inte komma någon information om min arbetsdag direkt. Vilket innebär att bloggen tappar mer fokus på min vardag. Om det ens är värt att fortsätta blogga då?! Den tanken kommer ofta; men jag älskar att skriva för mycket för att kunna lägga ner. Men det innebär ju såklart lite annat innehåll i bloggen från och med nu. De som hänger med, hänger med får jag intala mig själv.