Onödig fakta om mig
När jag var liten så var jag med i kyrkokören och jag älskade det. Bäst var ju alltid luciatåget i kyrkan. Det var lite magiskt på något vis, även om jag inte förstod ens hälften av vad kyrkan innebar. Jag fick ju göra det jag älskade; att sjunga. Men när skolan började så slutade med kyrkokören efter en stund för då började jag delta i skolkören istället. Alltså sjunga inför hela skolan, varje skolavslutning till jag gick ut nian.
Sen tog det stopp. Det blev ingen sångkarriär för min del. Den enda sångkarriär jag fick var när jag sjöng visor för barnen när de var små.
2. Jag älskar att skriva. Jag fick min första dator när jag hade fyllt 12 år. Det enda jag gjorde var att skriva. Jag skrev en novell, på 32 dataskrivna sidor, när jag gick i åttan och bad min lärare i svenska att läsa den och komma med feedback. Fick tillbaka den efter ett tag med en gul post-it där det stod; "Detta har du hittat på internet." Jag bröt ihop och sen dess har jag haft svårt för att skriva. Kommer cirka 20 sidor och sen raderar jag allt. Snacka om att totalkrossen som 14åring sitter kvar. Trots att jag fortfarande drömmer om att släppa en bok nångång.
3. Jag blir väldigt lätt starstruck. Även om personerna egentligen inte ligger i mitt intresse. Som till exempel när jag nästan åt frukost med speedwayföraren Matej Zagar. Jag satt ju några bord bort. Något jag skröt om för barnen, men som egentligen inte betydde något.
Eller när Rickard står och pratar med landslagsfotbollsspelaren Sebastian Larsson. Jag blir mer fnissig än barnen som först inte förstod vem det är. Två dagar senare kommer Rickard hem med tre signerade idolkort på Sebastian. Jag blev utan.
Eller som när jag och Rickard nästan stöter ihop med Carolina Klüft på NK i Stockholm i lördags. Sport, som inte ens intresserar mig alls men blir ändå fnittrig.
Till att i tisdags lunchar jag med Karin och några bord längre bort sitter Viktor Frisk, från Samir och Viktor. Som jag sen också skröt för barnen om.
Men mitt bästa starstruck-minne är när Vilja var liten och vi träffade Harry Mänty, fd gitarrist i bandet Kent (favoritbandet från tonåren). Han som klappade på Viljas bebisrunda kinder och sa att hon var riktigt gullig. Just där och då tänkte jag att jag aldrig skulle tvätta mitt barn. Men det gjorde jag ju flera gånger redan samma kväll.
Så nu fick ni tre stycken helt onödiga fakta om mig. Alltid roar det säkert någon.
skriven
Men vilket stolpskott till lärare..! På en post-it lapp... Jag skulle vilja skicka dig ett helt block med post-it lappar, men bara skriva hur duktig jag tycker du är på att skriva... hur bra du är på att sjunga (ja, jag tar för givet att du sjunger fantastisk)
Många kramar <3