Planering

Hösten knackar faktiskt på dörren. Men ännu tänker jag njuta av nästan 2 veckors semester. Men det innebär ju inte att jag inte måste planera.

 
Denna snygga veckoplanering hittade jag på Lagerhaus.se (adlink) som jag föll för. Den skulle passa så bra hemma hos mig kände jag. I köket på köksbänken så jag har full koll över veckan. Perfekt bredvid kaffebryggaren också. Tror jag. 

Vecka 33 startar på måndag. Den är ju ganska oplanerad eftersom tjejerna fortfarande har sommarlov. Vilja har hockeyvecka, men den tar ju Rickard med henne eftersom han ska träna hennes grupp. Men både Meja och Ninja vill ju också hänga lite i ishallen, så vi lär förmodligen åka dit ett par gånger under veckan vi också. Det blir två ispass per dag, ett off-ice pass och ett teori-pass. Vilja ser fram emot veckan väldigt mycket.

Men vi andra tänker bara ta det lugnt vi. Förbereda en hel del inför den kommande skolstarten.

 
För vecka 34 är ju lite mer planerad. Med upprop i skolan för de två stora tjejerna, inskolning i förskoleklass och fritids för Ninjas del. Läkarbesök gånger 2 för Mejas del. Själv ska jag börja jobba på torsdagen, men måste ta ut ledigt på fredagen för att få Meja till läkaren. Det är väl det som kallas vardagspussel.

Men jag hoppas att jag kommer ha bra nytta av min veckokalender. Just nu känns den så jag, men jag kan lika bra ändra mig lika fort igen och vilja ha något annat istället! Jag måste ha full koll på allting. Men nu kör vi mot hösten!
 

Att vakna till små ljud

Det är en lycka att få vakna till små ljud från barnen på morgonen. Även om det blev bra tidigt ändå, då de valde att vara vakna skapligt länge igår.

 
Men de är hemma och jag är komplett. Strax efter klockan 19 rullade bilen upp på gården och tjejerna kastade sig ur bilen. Alltså kramarna. Den lyckan ♥

Nu leker de fint på sina rum och jag funderar på vad vi ska hitta på under dagen. Just nu njuter jag bara av att de är hemma! Sen får dagen ge oss det den ger!
 

När man vinkat hej då

 
Då brister hjärtat ♥

Tjejerna påbörjade sin resa mot sommarstugan med Rickard för ungefär en timme sen. Jag gav dem puss och kram och vinkade hej då. Visade gott mod ända tills vi inte sågs längre. Då bröt jag ihop. 
Som jag har gråtit nu. Det var värre än jag tänkte mig.
En vecka utan mina barn. 120 mil ifrån mig. 

Ångesten som kommer tryckandes över mitt bröst. Hjärtklappning och tårar. Jag vill kräkas.

Jag har rödsprängda ögon men ska försöka få i mig mina linser. Göra mig redo för en arbetsdag. 
Jag vet att jag kommer gå på sparläge på jobbet nu. Jag är inte i form för att jobba riktigt. Men jag måste. Personalbrist heter det visst så fint. Jag ska göra mitt bästa.

Men allt jag vill är att ligga kvar i sängen och gråta. Hela dagen. 
Och ha hem mina tjejer igen ♥