"Bakom varje aktivt lycklig barn

- Står en mamma som på snudden tvättar sönder allt hon äger och har."
Nej, riktigt så illa är det inte. Men vissa stunder känns barnens aktiviteter mer som ett straff för mig som en tvättande mamma, än som den lyckliga aktivitet barnen faktiskt utövar. Typ!

 
I takt med att barnen blir äldre så ökas också mängden aktiviteter och med andra ord mängden tvätt för min del. För tvätten sköter jag. Har alltig gjort och kommer alltid att göra. Punkt!

Igår var det måndag och Vilja hade hockeyträning. Meja blev då också sugen på att gå ut på isen då det var få anmälda till den träningen. Meja, som vi tyvärr körde slut på i början av säsongen, har varit lite mer tillbakadragen när det kommer till ishockey. Hon vägrar fortfarande match och har valt att gå ner på träning med de yngre barnen sedan cupen i Stockholm. Men ibland, när hon känner att det kan funka, så går hon ut på is med den äldre gruppen. Som hon då gjorde igår. Med andra ord blev det två omgångar underställ och handdukar som skulle tvättas. Och Ninja har fått för sig att testa på basket också. Hon har varit med och tittat på Vilja och Mejas träningar och är bra sugen. Så i helgen hittade vi en grupp för hennes ålder. Så igår fick hon gå ut på baksetplan ombytt till träningskläder och leka av sig med barn i hennes ålder. Det innebar ju när jag kom hem sen, ett ställ med träningskläder och en handduk att tvätta.

 
Och eftersom vi kom hem så pass sent igår. Ninjas träning slutar 18.00. Så ville jag inte tvätta just så sent. Men i alla fall. Jag har hunnit med att tvätta en omgång med tvätt nu på förmiddagen och torktumlaren är igång med den tvätten nu. Nackdel med tvätt och tork i samma maskin tyvärr. 

Idag har Meja idrott på morgonen. Det innebär en gympapåse med tvätt när hon kommer hem. Ninja har idrott efter Meja i skolan. Vilket innebär en gympapåse med tvätt. Lägg där till att Vilja börjar med simundervisning idag i skolan. Vilket då innebär en gympapåse med tvätt för hennes del också. 
Känns ju rimligt! 

Eftermiddagen kommer. Vilja går ut på is med Team07 klockan 17.20. Det innebär ju en ny uppsättning underställ och en handduk till tvättkorgen till kvällen. Dessutom är nog Meja sugen på att gå ut på is med de stora tjejerna idag också. De har träning klockan 17 och eftersom Meja ändå ska till hallen så kan hon bli sugen på att gå ut då det inte är så många anmälda till träningen heller. Så mycket möjligt en omgång med tvätt från henne också.

Jag hinner förhoppningsvis tvätta upp tjejernas gympakläder under eftermiddagen såklart. Men sen kommer de hem så sent ikväll så tvätten får vänta tills imorgon. För lägg därtill att imorgon har alla tre tjejern hockeyträning igen. Alltså tvätt gånger 3. Och likaså där kommer man han skapligt sent så ingen tvätt imorgonkväll heller, som då får vänta till torsdagen.

Torsdagen innebär idrott för Viljas del i skolan. Basketträning för Vilja och Meja efter skolan dessutom. För att sedan avsluta dagen med hockeyträning för Viljas del med Team07. Mera tvätt!

 
Sen kommer den efterlängtade lediga aktivitets-fredagen. Då ingen har en aktivitet som innebär tvätt. Möjligt lite skitiga kläder från skolan som behöver tvättas under helgen. Men inga träningskläder. Ser det lite som en seger!

Men lördagen nockar mig med att Vilja har hockeyträning med Team07 så ett ställ med kläder kommer hem tillsammans med henne på eftermiddagen. Okej, det var ju bara en uppsättning.
Men vad gör det när söndagen ska spenderas med hockeymatch i Kumla för Viljas del. Vilket också innebär kläder att tvätta. 

 
Nu var ju detta bara den här veckan. Nästa vecka kan helgen se annorlunda ut. Men veckan består som den gör med idrott, träningar och mera träningar.

Men jag står bakom varje aktvit lyckligt barn jag har. Hjärtat översvämmat med den stolthet och kärlek jag har för dem och deras aktiviteter. Jag vill vara där när de är lyckliga över perfekta träningar. Jag vill vara där och trösta vid skador och förlorade matcher. Jag vill vara där för att se deras utveckling. Jag vill vara där och ta emot deras tvätt, för jag vet att de är lyckliga ♥

Hälsningar/ Mamma som tvättar sönder allt hon äger och har. För sina barns skull!
 

Att summera år 2017;

är som att stå i kö för en känslomässigt tung berg-o-dalbana. Just nu när jag skriver dessa första års, vet jag inte ens om jag är redo att kliva ombord. Men jag kan ju alltid stanna denna karusell eftersom det är jag som kör den.

Många säger att ett nytt år innebär nya möjligheter, men man har ju trots allt en ny möjlighet till vad som helst varje dag när man vaknar upp. Det är i alla fall så jag ser det när jag vaknar, för året som gått, har trots allt gett mig både medgångar eller motgångar i alla mina möjligheter varje dag.

Året handlar inte om året heller egentligen. Det handlar om tiden. Och jag måste få börja med att skriva att få vara mamma till dessa tre godingar, har gjort mig till den människan jag är idag. Tiden med dem är det dyrbaraste jag har!

 

Som jag skrev så var år 2017 det mest psykiskt hemska år som jag genomgått.

Jag förlorade min mormor under våren. Det tog riktigt hårt på mig, även om jag inte ville visa det utåt. Men att få spendera den sista tiden med henne. Vaka vid hennes sida av sängen, gjorde mig på något sätt nöjd. Att jag fick vara där. Och nu under högtiderna så har jag saknat henne extra mycket. Att inte får hämta hem mormor på julafton eller nyårsafton. Hem hit. Det tog hårt på både mig och barnen. Men vi har ju varit vid hennes grav istället. Tänt ljus och lämnat blommor och bara varit.

Strax därefter tappade vi fotfästet. Vi föll handlöst ut i luften utan att ha något att greppa tag i. Under tiden jag var i luften mådde jag om sämst. Vikten rasade och jag var helt slut. Även om det bara var en kort stund då jag fumlade runt för att hitta något att ta i. Så mycket som jag grät och hur förstörd jag var. Jag kommer aldrig att glömma det.. För vi landade. Rickard landade på fötterna medan jag själv landade med ett magplask i en sjö utan vatten. Det kändes som så i alla fall; för även om jag hade landat så gjorde det så fruktansvärt ont i alla fall. Men där stod han på sina fötter och höll ut sin hand som jag äntligen kunde greppa tag i. Sakta fick jag snubbla mig upp på fötter igen. Skrapsår som skulle läkas under tiden vi tog oss fram under tidiga hösten. Ännu finns det ärr efter fallet och tiden jag reste mig. Men även ärr är något som kan vara fint.

Hösten innebar återigen en tid som sjukskriven för min del. Läkarbesök på flera olika håll men fortfarande utan orsak till varför. Men framtiden kanske har svaret. Det vet jag inte nu.

Hösten var även fantastisk på alla sätt och vis. För vi levde. Så mycket vi hittade på och göra med den ork jag hade och har. Familjeliv. Vi har gjort oss väl medvetna om att tjejernas idrott tar mycket tid för oss, men samtidigt har vi valt att dra ner på deras istider också. Dessutom när lagsammanhållningen inte fungerar för laget också. Då är det skönt att ta ett steg bak och låta tjejerna ha kul istället för att tvinga dem på något sätt.

Vintern kom och datumet då vår betänketid var nära. Vi valde att vända det tråkiga datumet till något annat. Så istället valde vi att förnya våra löften. Den dagen, sju år tidigare, när vi faktiskt blev man och hustru. En alldeles perfekt dag med våra familjer nära samlade tillsammans med oss.

 

Återigen förlorade jag en närstående. Att på julaftonsförmiddag få det samtal jag inte ville få. Det skar i hela mitt hjärta och jag brast i gråt. Att förlora honom var som att förlora en del av den arbetande jag. Vem är jag på mitt arbete utan honom? Ljugarbänken utanför verkstanden. Där han tröstade mig när jag bröt ihop på jobbet. Där han skrattade och busade med mina tjejer. Ännu har jag inte talat om det för dem. Och senast igår satt jag och läste ett sms från honom. Kan jag någonsin radera det? Det får tiden avgöra. Men just nu behöver jag ha det meddelandet kvar!

Att på nyårsafton få spendera hela dagen med dem som betyder det mesta för mig var precis det jag behövde. Firade Rickards lillebror som fyllde 30 år igår. Tjejerna uppförde sig alldeles perfekt och jag kan inte vara annat än stolt över dem. Att få 2 timmar tillsammans med tjejerna, Rickard, hans föräldrar och hans båda yngre bröder. Det var en alldeles perfekt bra start på år 2017 sista dag. För kvällen fick jag sen spendera med min mamma, min storasyster och mina två systersöner. God mat, fyrverkerier och bubbel i glaset innan tjejerna stupade i säng strax efter tvåans bingobricka var slut.

Jag har skrivit och raderat och skrivit igen. Det blir liksom inte bättre än såhär. Året har varit och kommer aldrig åter. Men vi kommer att minnas allt. Både de jobbiga och det glada. Vi går stärkta ur året. Eller om det är dagarna vi går stärkta ur?

Tiden går vi med i alla fall. Nytt år eller inte. För oss blir det bara en ny dag att leva, varje dag. En ny möjlighet varje dag.

Jag önskar er en god fortsättning på år 2018. Gör varje dag till en ny möjlighet!

 

 

God fortsättning

 
Julafton har bytts ut mot juldagen och vårt julfirande fortsätter. Går dagen var alldeles fantastisk på alla sätt och vis. Tjejerna vaknade tidigt och fick öppna små paket ut julstrumpan och så ett gemensamt paket, innehållandes sällskapsspelet Vildkatten. Som tjejerna har längtat efter det spelet.

 
Vi åt en mysig julfrukost hemma hos Rickards farmor, som vi gör varje år. Träffar släktingar vi sällan träffar annars. Tjejerna åt gröt och julskinka med god aptit innan vi sen började röra oss hemåt!

Ninja passade på att ta en selfie med min telefon när Jessica undrade om min telefon hade en bra kamera. Så hon får fylla ut detta inlägg lite grann!

 
Vårt hem fylldes med mina syskon med familjer. God mat åts och vi alla blev riktigt mätta, trötta och väldigt glada! Vi satte oss i soffan och jag fick känslan av att jag är rik. 14 personer som betyder allt för mig satt i min soffa och tittade på tv samtidigt. Magiskt! Rickard och jag fick sitta på stolar bredvid soffan för att få plats!

 
Julklappar delades ut från mamma till barnen och sakta tömdes vårt hem med gäster. Tjejerna hjälpte mamma och bära hem lite julmat till henne så jag och Rickard fick fylla vår gran med julklappar från oss och de vi bytt med. Vi är väldigt överens om att när vi byter julklappar med nära och kära så öppnas de på samma gång som julklapparna från oss. Allt för att minska känslan av mer och mer för barnen. Att öppna julklappar flera dagar i rad kan bli lite mycket kan jag tycka. Så nästan allt blev samlat under våran gran och tjejerna kom hem från mormorn och blev överlyckliga!

 
Barnen ficks en besök av farmor och farfar. Lite mer paket fick öppnas och fika åts på kvällen. Tjejerna njuter när de får full uppmärksamhet av farmor och farfar en stund. Tjejerna gav ju såklart paket till farmor och farfar också, så de gick inte tomhänta härifrån.

Vi rundade av vår julafton med pyjamas och mys i soffan innan tjejerna sedan slocknade runt åtta. En fantastisk dag med all dess magi som man ska ha på en julafton. Jag är rik.

 

Nu är vi klädda och redo för ett mindre julfirande med Rickards familj hemma hos hans morbror. Det blir god mat och härligt umgäne för en stund även idag. Tänk så järligt att få ha alla så nära!

Vi fortsätter njuta av juletiden här hos oss! Och jag önskar er en god fortsättning!