Lekparkshäng

Gårdagskvällen med min kusin gav mig en aningens huvudvärk när jag vaknade imorse. Dessutom en smygande träningsvärk i mina armar efter gårdagen armpass på gymmet. Ingen vidare start på morgonen med andra ord.

Men det rätade till sig riktigt bra ändå till slut. Tjejerna kom in och frågade om jag ville följa med dem till den nya lekparken i vårt område. Den ligger i skogen och jag vill inte att barnen är ensamma där. Så jag klädde på mig och tog med en kopp kaffe. 

 
Det kändes skönt att ha en ledig lördag med barnen. Jag åkte linbana med barnen i knät. Jag klättrade upp i den nya rutschkanan och åkte ner. Kan upplysa att man inte glider så bra med jeans. Men tjejernas tjöt av skratt och det värmde mig hela vägen in i hjärtat. Vilket behövdes eftersom det blåser väldigt mycket här hemma. Rickard skjutsade fart på tjejerna i linbanan och klättrade med tjejerna i klätterställningen. 

 
Jag är tacksam över att tjejerna har sina vänner här nära. 

 
Efter en timme i blåsten och leken så valde vi att ta oss hem igen. Lekparken är ju inte helt färdig, så vi får ta oss dit allt eftersom. Kaffet var slut ändå och kläderna var sandiga. 

Nu har vi ätit lunch och ska bege oss iväg för att köpa lördagsgodis!
Eftermiddagen och kvällen spenderas killfritt då Rickard åker iväg med vänner. Jag och tjejerna ska ta oss in till deras tränares basketmatch klockan fem. Sen blir det mys hemma i soffan!

Ledig lördag när den är som bäst!
 

Planering är A och O

I lördags morse skrev jag i ordning den kommande veckans planering i vår alamanacka som vi har på köksbänken så alla kan gå och se om det är något speciellt som ska hända. I den skriver jag även upp barnens aktiviteter i skolan också, så som idrott och utflykter. Och när jag var klar så kände jag en liten uns av stress. Vilket jag egentligen inte bör känna eftersom jag tycker mig själv ha bra koll på allt i förväg och kan planera.

För planering är A och O i vårt familjeliv. Där nästan duschen måste planeras in för att hinnas med. Men samtidigt är det ganska så härligt att vara aktiv så som vi är. På en viss nivå i alla fall.

Såhär ser ju då våran vecka ut;

 
Kanske inte tycks vara allt för fylld, men samtidigt så är det ju svårt att faktiskt få ihop det ändå. 

Ikväll är det föräldramöte på skolan för Viljas del. Den biten får jag ta då Rickard åker till ishallen och har hockeyträning med Vilja. Med sig får han även Meja och Ninja. De får sitta på läktaren eller röra sig som de brukar. Träningen börjar dessutom 17.20 så jag måste köra in barnen till Rickards jobb så de kan åka direkt till träningen. Vilket i sin tur innebär att jag måste fixa matlådor till hela familjen som de får med sig. Och jag själv ska hinna äta lite innan föräldramötet börjar.

Imorgon är det föräldramöte för både Meja och Ninja. Då måste ju Rickard vara med eftersom klasserna har ett gemensamt möte först innan man delas upp och går till sitt egna hemklassrum. Och jag vill ju så klart ha information från bägge klasserna så vi får dela på oss helt enkelt. Då får mormorn rycka in som barnvakt till tjejerna. Tur nog hinner vi ju äta middag tillsammans. Men mormorn får nästintill se till att tjejerna hunnit sig ner i säng lagom tills vi kommer hem. 

Onsdagen är bra rörig. Vilja och Meja börjar sin basketträning för säsongen. Dock som tur är skapligt tidigt vilket gör att Vilja hinner äta en matlåda i bilen på väg in till hockeyträningen. Som hon på snudden kan komma för sent till. Medan Meja får hänga med mig ner till fotbollsplan då Ninja har fotbollsträning. Under onsdagen har dessutom Vilja föräldramöte med hockeylaget, men den tar ju Rickard eftersom han är en av tränarna.

Torsdagen är äntligen lugn. Meja och Ninja har idrottsdag och ska ha matsäck med sig. Nytt för i år är att alla elever ska ha med sig egna matlådor, bestick och dryckesdon till idrottsdagarna för att skolan ska minska på papperstallrikar och plastbestick. Miljötänk från deras sida. Mer disk för mig. 

Fredagen är också lugn. Det kan jag kalla vardagslyx. Två lediga kvällar i rad. Det var länge sen det hände under en sportsäsong för våran del. 

Lördagen har Vilja hockeymatch i Arboga. Dock på eftermiddagen så vi har ju hela förmiddagen och lunchen lediga. 

Söndagen har Ninja sammandrag i fotboll i Strängnäs. Den får Rickard åka på denna gång så ska jag leverera Vilja till ett kalas för två av hennes klasskompisar. Sen får vi allt se vad jag och Meja hittar på medan resten av familjen är på annat.

Men planering är A och O. Jag gör så gott jag kan och känner ändå att jag har skaplig koll på allt. För däremellan ska ju alla läxor göras. Meja som har läsläxa varje dag egentligen.
Och för att hinna med allt nu så ska jag dricka upp mitt kaffe och ta mig ut i köket och göra matlådor. Det bästa är att jag kan göra egna matlådor till mig och Rickard. Då slipper vi pastan och den steka falukorven som tjejerna önskade.

Föresten så har jag ju inte nämt att Meja vill testa på handboll nu när hon lagt hockeyn på hyllan. Den är på tisdagar så vi får klämma in det nästa vecka. Rickard ska bara få tag på ledaren i laget.

Livet som mamma är inte alltid så himla glamoröst; men jag älskar det!
 

Att bryta sig loss lite grann

När man spenderar tid med varandra hela tiden.. 

 
Att ha fått denna sommar tillsammans med barnen och Rickard har gett mig så mycket. Jag har känt en sån tacksamhet varje morgon jag har vaknat. Och vårt äventyr på Gran Canaria var nog det bästa vi någonsin gjort. Som jag längtar tillbaka. Eller till något annat ställe. Bara vi igen. 

Vi har inte varit ifrån barnen. Inte jag i alla fall. Någon kort tur till affären är väl det enda för min del. Så visst blir det påfrestningar av det också. Dessutom eftersom vi har gjort så himla mycket denna sommar, så blir det lite tråkigare när Rickard gick tillbaka och jobbade i måndags. Vi tjejer blir ju liksom hemma. Även om hemma är kanske bäst ändå. Men de är rastlösa. Riktigt rastlösa. 

 
Igår packade Meja sin väska och gick hem till sin mormor. Tur att mormorn bara bort några trappuppgångar bort. Så hon tog sig en egen övernattning alldeles ensam. Vi andra blev hemma. Nu fick ju jag se henne en stund igårkväll när vi väntade på glassbilen. Men sen gick hon in till mormor igen och skickade inte ens ett godnatt-sms. Älskade tjej. Ibland behöver man bryta sig loss lite. Nu på morgonen har hon skickat ett godmorgon-sms i alla fall och jag frågade då om hon hade sovit gott. Fick inget svar. Hon har det riktigt gott hon. Bara hon och mormor. Men jag saknar henne! 

De andra två ligger i soffan med sina telefoner en stund. Vi väntar in hemstäd som ska komma om lite drygt en timme. Så då får vi hämta upp Meja hos mormor och åka iväg och rasta oss en stund. Vi vet dock inte vad vi ska göra, men något får vi nog till det.