Varannan dag VAB

Vi försöker vara jämställda när det kommer till vård av barn. Fast stundom så förstår jag inte varför Rickard ska missa två timmar av sitt arbete så jag får gå och jobba mina två timmar. Men jag får och andra sidan arbeta mina två timmar och han får ju sen arbeta 6 timmar. Så lite jämställd är det ungefär. Men det kommer ju såklart dagar då han inte kan missa sina två timmar heller. Då får jag såklart bli hemma även mina två timmar.

 
Idag var en sån dag. Jag blev hemma med denna pigga, energifyllda, trötta och icke-ätande lilla varelse. Feberfri är hon sedan igårkväll vilket gör att hon kanske kunde gått till skolan imorgon, men i och med att hon enbart petar i maten och inte ens äter favoritmaten, så lär inte skolan gilla att hon kommer på så vis. För i skolan är det ju såklart en helt annan miljö än hemma. Så även om hon är pigg och full av energi hemma, trots att hon inte äter som hon brukar, så skulle hon säkert inte orka med flera timmar i skolan. Och att hon dessutom sover mellan två och tre timmar efter lunchen här hemma. Då är man inte riktigt frisk ännu, även om febern håller sig borta.

Men imorgon får jag gå till jobbet och jobba mina två timmar och Rickard är hemma. Jag är ju hemma strax efter klockan nio så då hinner han ändå med en hel del på sitt jobb när han kommer dit. Och på så vis så har vi kört varannan dag VAB för Ninja. Väldigt jämställt rent sådär kan jag tycka.

Vi får väl se om hon är pigg och matätande nog för att gå till skolan på fredag. Vilket hon så gärna vill då hon har sin finskaundervisning. Men är man inte ätande som man ska, så ska man inte gå till skolan heller. Och om hon blir hemma även på fredag, så får jag snällt vara hemma då!

Men vi hoppas ju såklart att våran lilla energiknippe till tjej är återställd för skolan på fredag. För både hennes och våran skull! 
 

Utvecklingssamtal med Ninja

Idag var det dags för det efterlängtade mötet som Ninja tjatat om. Hon var dessutom tvungen att plocka fram fina kläder och det var viktigt att både jag och Rickard var fina på mötet också. Kändes sådär att bli granskad av en sexåring imorse innan jag åkte till jobbet. Men jag blev godkänd.

 
Utvecklingssamtalet, som det heter - inte möte som Ninja säger, gick riktigt bra. Vi är mycket stolta över vår fina lilla tjej som är duktig på mycket.

Även om hon läser bra, både ljudar och kodar ord, så finns det ju alltid plats för att träna på mera läsning. Och det är just vad hon vill också. Kanske ska vi unna henne en ny bok idag? Dagen till ära liksom. 
Ninja är ju väldigt förtjust i Katerina Janouch böcker om Ingrid och Ivar (adlink). Enkla lättlästa böcker för en sexåring. Hon blir så mallig när hon läst ut en. Nu har hon bara 4 stycken böcker som hon varvar med, så mycket att hon till och med kan de tre första sidorna i ena boken utantill. Då är det nog dags för en ny kan jag tycka!

Matematik är hon också duktig i. Både hälften och dubbelt. Räknar mer än gärna hela tiden. Ofta i bilen sitter tjejerna tillsammans och räknar tal. Ställer frågor till varandra och svarar på varandras frågor. Riktigt kul, även om jag själv inte alls gillar matte. Och tur nog så fick inte tjejerna min del av matten i alla fall. 

Det var en stolt tjej som var nöjd över sitt möte. Hon ville egentligen bli ledsen när vi skulle gå. Men så sa jag till henne att jag hämtar henne kvart i ett när hon slutar, så får hon följa med och rasta hundarna istället. Den lyckan! Så hundarna får vänta en liten stund, men vi kommer två tjejer idag. Det blir nog de glada över också!

 
Nästa onsdag är det dags för både Meja och Vilja att ha utvecklingssamtal. Perfekt med båda på samma dag, men bara 20 minuters paus mellan samtalen. Då hinner jag se lite i verksamheten också. Sånt gillar jag!
Nu väntas det lunch med mamma på W.A.P. Ska dricka upp kaffet innan jag åker iväg och hämtar henne på jobbet.
 

Även hennes tur

Lagom när jag klev in genom dörren på skolan för att hämta Ninja så hör jag henne ropa glatt bakom ryggen på mig. Hon sprang med en bok i handen och skrek att hon precis varit på finska. Bakom henne kom kompisen Devin och deras lärare kom och hälsade på mig. Jag har inte träffat henne tidigare trots att Vilja läst finska med henne i tre år och Meja i två år. 

 
Ninja blev så lagom stolt över att det var hennes tur att få läsa finska i skolan nu. Hon har ju längtat hela hösten, men eftersom de slarvade bort vår ansökan till att få starta i höstas så fick hon börja nu i stället.

Ninja fick dessutom lite läxa att läsa hemma till nästa fredag. Och eftersom Ninja är nybörjare så är det enkla saker att lära sig. Så jag tänker passa på att läsa med henne när hon kommer hem med läxor och böcker. Även om jag nu har ett litet förråd med finska ord, vilket gör att jag kan förstå innebörden i det de pratar om, men har ju såklart svårt att svara på finska. Men sakta men säkert kanske jag snart kan ta mig an en mening eller två.

Jag är riktigt tacksam för att tjejerna får möjligheten att lära sig finska i skolan. Jag vill ju att tjejerna ska ha finska i grunden då Rickards släkt faktiskt fortfarande använder sig av det finska språket. Att värna om det finska arvet som tjejerna faktiskt bär på.

Och dessutom är det riktigt bra att kunna extra språk när de kommer upp i ålder och arbetstillfällen och så vidare. 
Nu är jag dock dåligt påläst om hur många språk som är "normalt" att använda sig av. Tänkte mest på att engelskan kommer ju såklart med skolan nu i tvåan och när de går i mellanstadiet/högstadiet så är det ju även ett annat språk att välja på så som; franska, spanska och tyska (i alla fall de språk vi hade att välja på). Men jag tänker kämpa för tjejernas och deras finskaundervisning och jag är tacksam när vi möter människor som använder sig av det finska språket och talar till barnen, även om de nu kanske får svar tillbaka på svenska. Men tjejerna är duktiga och jag är stolt över dem!