Samma runda igen

När den hemska träningsvärken gav sig i benen så tog jag mig ut på löprunda igen. Samma håll på rundan, trots att jag skrev i förra löp-inlägget att jag skulle ta det åt andra hållet.

 
Stegen kändes till en början väldigt lätta och huvudet tänkte att detta klarar jag hur lätt som helst. Men redan efter första kilometern så ville jag sluta springa. Gärna krypa ihop i fosterställning på marken och inte röra mig en meter till. Men så kom jag fram till området där det finns lite hus. En liten familj var ute och gick och jag kunde inte stanna och börja gå då. Jag fick ett tvång i huvudet att jag var tvungen att passera dem och försvinna bakom krönet innat jag kunde ta en paus. Då hade jag redan passerat två kilometer så jag var nöjd med det. Gick bara nån minut innan jag var på spring igen.
Men benen kändes ändå tunga på något vis hela vägen hem. Men jag ville hem så jag lyfte blicken och då gick det lite lättare. 

Det blev 1 minut bättre denna gång. Kändes inte som om jag skulle klara det när tjejer på Runkeeper började prata vid 20 minuter och jag insåg hur långt hem jag hade. Men jag gjorde allt för att inte höra henne en gång till. Och det gick! 

 
Att sitta på trappen efter rundan gör mig gott. Det blåste kyligt men jag var glad. Drack vatten och lyssnade på både fåglar och bilar. 

Vi får väl se om jag ens kommr ur sängen imorgon. Jag ska äta upp min ProPud med smak av chokladboll och dricka upp mitt vatten. Sen lär jag nog stupa i säng. Idag var jag konstigt nog trött efter rundan och duschen!
Nya tag i morgon helt enkelt!

God kväll kära ni!
 

Spring för dig själv

Av någon konstig anledning fick jag för mig att ta en löprunda ute på landet.

 
Har inte sprungit något i år faktiskt. Men nu fick jag lite mersmak så det lär ju bli flera rundor. För jag blev inte heller riktigt nöjd med rundan idag. Vore det inte för alla backar som jag totalt glömt bort mellan Hammarby Allé och Hammarby kyrka, så hade ju tempot varit lite bättre. Så jag tänkte väl kanske ta rundan åt andra hållet på lördagmorgon.

 
Men jag är ju nöjd. Nöjd över att jag tog mig iväg på en runda bara sådär spontant. 

Jag är osäker på om jag ens tar mig upp ur sängen imorgon. Benen känns som spagetti och min rumpa ömmar redan. Hur är det då imorgon? Jag som har massor att göra på jobbet också eftersom jag måste hinna allt innan klockan 12.00. Får då minsann tänder vi upp grillen på jobbet och grillar korv tillsammans. Sånt där som faktiskt behövs på jobbet ibland! 

Så trots att jag har varit ute och sprungit så känner jag mig inte ens trött. Jag har varit trött hela dagen på jobbet och även när jag kom hem. Men nu känns det som om jag har mer energi i kroppen än innan jag sprang. 
Det känns skönt. Skönt att kanske vara tillbaka i matchen igen (det vill säga livet..)
 

För tjejernas skull

Så ställde jag upp i dagens föräldramatch. Gick in med inställningen till att ha kul. Och kul var det!
Tjejerna har taggat mig hela veckan. De ska tacklas, åka ifrån mig och allt vad de nu kan göra, som inte jag kan!

 
Fick börja med att plocka på mig utrustning som jag själv inte har i förrådet för företagshockeyn. Men förstår ju att största delen av utövare i företagshockeyn är större än mig, så det var svårt att hitta utrustning som passade. Det slutade med att jag fick tejpa både byxorna runt midjan och bröstplattan under brösten. Och såklart två rullar tejp runt damaskerna. Men annars så gick det ju bra!
Själv har jag ju; skridskor, handskar, benskydd, hjälm och klubba.

Självklart så blev det några vurpor för min del. Jag spelade för det mesta back och kan själv tycka att jag är ganska snabb på skridskor, men sen kommer det där med att vända och bromsa. Då går det åt skogen och jag drar ner på isen. Fick dessutom chans på mål, men målet stod tydligen inte dit jag sköt så jag blev mållös i matchen. Men alla mina tjejer gjorde mål och likaså maken. 

Vi förlorade med 6-4 vilket gjorde barnen riktigt lyckliga. Vi var ett tappert lag med 11 föräldrar (4 mammor och 7 pappor ) plus tränaren som målvakt.
Till nästa år blir det mer träning för min del i alla fall. Och inköp av lite mer utrusning till mig. I alla fall ny klubba.

 
Själva matchen gav mig mersmak till träning. Kanske inte direkt hockeyträning, men träning. Kanske ska jag sakta börja träna för att se hur krppen reagerar. 

Nästa match är om 2 veckor. Då mot större pojkar och flickor. Vi får väl se hur det går. Det gälller att ha kul, inte vinna. Det är till för barnen! Och jag gör så gott jag kan i alla fall!

Nu får vi se om jag ens kommer upp ur sängen imorgon!