Fredagsfys innan fredagsmys

Jag vaknade upp en vecka efter jag sprungit Vårruset och kände att jag kanske skulle bege mig ut på en liten löprunda nu på morgonen. Men jag var segstartad och missade äta gröten tidigt. Men jag tog mig en skål gröt (får förvisso bara i mig en halv portion) och en finncrisp utan pålägg (då jag tydligen glömt att handla det). 

Barnen gjorde sig redo för att cykla till skolan och jag bytte om till träningskläder ändå. Det blev en snabb promenad till skolan, för att lyckas hänga med tjejerna i deras tempo. Ninja ville att jag bara skulle följa henne till ytterdörren så där sa vi hej då. Och jag tog mina första löpsteg på en vecka.

Det kändes ju bra. Just i början i alla fall. Utan min vapendragare som förmodligen hade fått mig att orka lite till så tog jag mig en runda i alla fall.

 
Inget jätte märkvärdigt direkt. Men halv sträckan jämfört med Vårruset och på halva tiden. Det bör jag ju se som en bra utveckling ändå. Jag har inte blivit sämre med andra ord. Under Vårruset hade jag en snittakt på 8.23 minuter per kilometer. Idag var jag nere på 7.56 minuter per kilometer. Så det tar sig lite. Vi får väl se vad nästa runda ger för snittakt. Rundan jag sprang idag kändes bra. Ytterst få uppförsbackar och det vill säga lika många nedförsbackar. För dem kan ta livet av mig.

Jag har i alla fall lyckats duscha, föna håret och fått i mig dagens första mellanmål. Lindahls vaniljkvarg toppat med färska blåbär, hallon och jordgubbar. Helt klart ett mellanmål jag kan äta hela sommaren!

 
Men jag känner mig fortfarande inte som människa. Det där lyckoruset från förra veckan finns inte riktigt där. Även om jag tyckte det var skönt att komma hem och känna att jag ändå har genomför ett löppass, så finns inte riktigt ginstan där. Men jag är stolt ändå! Lika så bäst att fortsätta korta, men fler, löprundor den kommande tiden. Man vet ju aldrig vad man ger sig in på med tiden!
 

Mitt livs första lopp, mitt livs första medalj

 
Att sitta i en bil med tre andra som säger att de är så nervösa inför gårdagens lopp var kanske inte den bästa uppladdningen. Kanske för att jag själv inte var nervös då min plan enbart var att ta mig över mållinjen. Och kanske komma under timmen i alla fall. Med mina få löppass innan detta lopp och som längst distans med 1.7 kilometer så visste jag att de inte var något att vara nervös över. Jag kunde ju lika bra ha gått runt om man säger så.

Men väl framme. Med matchande tröjor, hela gänget. Så blev det mer av en festlig stämning. Kanske minskade mina vänners nervositet lite grann, för det var inget jag märkte av. Det blev liksom som en enda stor folkfest på Lögarängen. Företag stog med tält och hade lite smått och gott att bjuda på.

 
Lohilo bland annat stod där och bjöd på strawberry white glass. En liten smakbit fick vara mitt enda matliknande intag innan loppet. Det var riktigt god och kan helt klart bli en glass jag köper igen i denna värme.

 
Vi körde dock slut på oss redan innan då PicaDeli stod där och hade en cykelutmaning. Att cykla sitt snabbaste på 30 sekunder mot sin vän. Jag och Linda ställde upp och jag lyckades helt klart cykla så snabbt så alla blev imponerade. Kanske ger cyklingen lite ändå tänkte jag. Men jag vann i alla fall kupong som ger mig rätten till en gratis plocksallad till värde av 50 kronor. Det var helt okej. Dock så blev ju benen rätt trötta, men vi kom ju tidigt och hann ju vila upp oss lite också!

Det började närma sig uppvärmning vid starten och vi tog oss dit. Först tänkte vi skippa det, men på något vis hamnade vi mitt i folkmassan och körde järnet på uppvärmingen också. Hur tusan ska man då orka springa? Men första starten gick för dem som skulle springa på tid. Sen var det ju uppdelat i tre andra starter: Springa/Jogga/Strosa. Jag och Linda valde i sista sekund att byta start till jogga istället. För vi skulle ju trots allt ta några löpsteg ändå. Men sen blev allt så rörigt så vi startade visst alla samtidigt i springa-starten. 

Vi kom oss gott iväg. Men galet mycket folk på liten yta så det tog ju ett tag innan vi kom upp i någon fart och så vidare. Det var bra jobbigt, för vi tog inte bara några löpsteg. Vi tog väldigt många löpsteg. Och mitt i allt det jobbiga så ser Linda att Rickard, mamma, Vilja, Meja och Ninja står vid sidan av vägen och hejar på oss. Den lyckan! Den energin de gav mig att orka fortsätta. Jag är evigt tacksam över att de fanns där ❤

Vi sprang vidare. Vi sprang i mål. 5 kilometer på 42:27 minuter. För mig är det rekord. För mig är det stort. 

 
Att få den där medaljen runt halsen vid målgång. Jag ville helt klart börja gråta. Aldrig någonsin har jag deltagit i ett lopp. Aldrig någonsin har jag fått mottagit en medalj. Mitt livs första lopp, mitt livs första medalj.

Och jag är så otroligt tacksam över att denna tjej. Min vän Linda, sedan bebistid alltså, peppade mig hela vägen. Utan henne hade jag aldrig tagit mig runt på den tiden. Aldrig utan henne hade jag tagit så många löpsteg.
För mig var hon bäst igår ❤

 
Det blev en mysig picknick i gräset efter loppet då vi anmälde oss som lag och fick en picknick-påse av Coop. Vego-påse, men det fanns lite gott i den i alla fall. Alla var trötta men väldigt lyckliga. 

 
Att vi tillsammans lyckades genomföre ett 5 kilometer långt lopp. Jag är stolt över oss alla.
Tack; Linda, Malin, Sofia, Sofie och Elsa-Lee! Vi är ganska så grymma!

Myresjöhus fanns på plats. Taggade man sin bild på Instagram så hade man chansen att vinna ett pris. Och efter loppet så fick jag en kommentar på min bild på Instagram att jag hade vunnit. Så jag fick komma till deras surfbuss och hämta mitt pris.

 
En väska. Vinga of Sweden. Som dessutom innehöll en handduk, en vattenflaska och en termomugg. Så himla kul att faktiskt vinna något också. Ja, salladen var ju också en vinst, men den lär jag ju snart nog åka och handla för att äta upp. 

Men vet ni.. Gårdagens lopp ger mig ett lyckorus i kroppen idag. Kan komma på mig själv att småle, trots att det känns av i benen idag. Men att jag gjorde det. Galet! Det jag ville komma till va; att loppet gav mig nog lite blodad tand för det här med löpning. Kanske ska man anmäla sig till något mer kortare lopp. Det vill säga inte Å-loppet här i stan, då det ligger på milen. Men kanske ska man ta sig an ett till 5 kilometers lopp inom sin snara framtid. 

Fast idag ska jag vila. Vila hela dagen. Jag har dessutom blodgivning idag. Brist på min blodgrupp dessutom, så jag ska göra min goda gärning för någon annans hälsa. Min hälsa får komma i första hand en annan dag. Kanske inte 5 kilometer direkt. Men jag tänker börja smått, lite oftare!

Om det är så här det känns att vara peppad på livet. Då tänker jag helt klart vara med!
 

Dags att löpa Vårruset

Och med löpning så är det betonat på strosa fram i min takt. Eftersom min kropp tyvärr inte leker med mig just nu utan gör som de själv vill och känner. Vi är inte överrens, jag och min kropp. Men vi är överrens om att ta oss igenom 5 kilometer i någon form av takt genom den uttänkta sträckan i Västerås. 

 
Ombytt och klar. Känner mig lite som Ninja som gärna hade klätt sig för fotbollsträningen igår redan när hon vaknade. Men jag har ju en del att stå i också. Men först sitter jag just nu ner framför datorn med en kopp kaffe. Har "laddat" upp med en stabil frukost, i form av havregrynsgröt med frysta bär och ett ägg. Bra mellanmål, i form av kvarg och färska bär. En trevlig lunch med min vän Karin, genom att äta en nachotallrik med kyckling. Och nu en kopp kaffe då. Skulle kanske behöva äta något innan jag löper iväg. Men vi får se.. En kvarg kanske?

 
Vi är ju trots allt en liten grupp om 6 personer som ska springa/ta oss igenom loppet. Därför får vi ju även en picknick påse när vi kommer i mål. Jag och Linda, som tänker strosa, får helt enkelt rappa på lite eftersom våra andra fyra vänner tänker springa. Men det blir som det blir! De får vänta på oss helt enkelt.

Men om 30 minuter slutar tjejerna i skolan. Eftersom Ninja varit på utflykt så fick alla gå till klockan tre. Direkt får jag hämta dem vid skolan och köra in dem till min mammas jobb. Och lämna dem där. Rickard har ett viktig byggmöte och jag ska hinna hämta upp tre av löpkompisarna innan vi börjar rulla min bil mot Västerås. 

Jag är ju en aningen osäker på vägen dit med tanke på att Västerås säkert har en galen klockan-fyra-trafik också. Nu drar ju inte uppvärmingen igång fören 18.45 men ändå. Jag tänker vara i tid. Lite för mycket i tid. 

Hur som.. Idag genomför jag mitt livs första lopp. Möjligtvis blir det ett eller två riktiga löpsteg, enbart för att känna lite känsla, för att ta emot en medalj. För att ha genomför ett löplopp liksom. Men ja.. Jag är taggad!
Rapport får ni i morgon. Ikväll blir det sent!

Önska mig gärna lycka till ❤