Träna sa dem..

Det blir kul.. Och det kanske det blir om man har bättre humör än vad jag har. 

Efter ha ätit en riktigt god buffé på Tuna Park i form av asiatiskt så var jag mer än behagligt mätt. Men trots allt så kände jag för att ta en cykeltur med Rickard när maten gjorde sig mindre påmind. Men först en kopp kaffe med mamma medan Rickard skruvade ihop grinden till staketet. Och när han var klar så passade vi på att svira om till träningskläder och bege oss ut på tur medan mamma var kvar och vaktade tjejerna.

 
Redan innan vi kom iväg så insåg jag att min cykel behövde fylla på luft i däcken. Så vi fick börja med att cykla till bensinmacken för att fylla på. Men inser där att det inte är sån ventil på framhjulet. Och all lyft gick ur.. Så med ett platt däck fick jag börja min promenad hemåt igen. Lagom tjurig. Men Rickard cyklade hem och hämtade en vanlig pump. Varför har jag två olika ventiler på mina däck för? Det kunde inte Rickard förklara när han mötte mig halva vägen hem och kunde pumpa min cykel med en vanlig pump. 

 
Men under den stunden som jag gick ensam på vägen hem hann jag bli riktigt irriterad och sur och min träningsvilja var så gott som bortblåst. Men så fick jag min vilja igenom att cykla en runda (Rickard ville cykla den andra hållet men jag fick som jag ville) och så trampade jag på. Trampade på som bara den. Ute på gärdet blev det dock väldigt blåsigt och jag ville vända hem. Sen gick turen utav bara farten..

En bra men seg, lätt lutande backe fick avsluta våran runda men jag är tacksam att vi valde min riktning, då hans riktning hade börjat med en hemsk uppförsbacke i grus. 

 
Jag blev riktigt njöd med våran runda. Milen är helt okej att cykla såhär i början. Vi har en annan slinga som blir milen den också. Den får vi ta en annan dag. Mamma sa redan imorgon, men ibland är hon inte riktigt klok. Men lite mersmak för cyklningen helt klart.. Eller träning över lag kanske!

Nu dags för en AWO - after work out!
 

Fredagsfys innan fredagsmys

Jag vaknade upp en vecka efter jag sprungit Vårruset och kände att jag kanske skulle bege mig ut på en liten löprunda nu på morgonen. Men jag var segstartad och missade äta gröten tidigt. Men jag tog mig en skål gröt (får förvisso bara i mig en halv portion) och en finncrisp utan pålägg (då jag tydligen glömt att handla det). 

Barnen gjorde sig redo för att cykla till skolan och jag bytte om till träningskläder ändå. Det blev en snabb promenad till skolan, för att lyckas hänga med tjejerna i deras tempo. Ninja ville att jag bara skulle följa henne till ytterdörren så där sa vi hej då. Och jag tog mina första löpsteg på en vecka.

Det kändes ju bra. Just i början i alla fall. Utan min vapendragare som förmodligen hade fått mig att orka lite till så tog jag mig en runda i alla fall.

 
Inget jätte märkvärdigt direkt. Men halv sträckan jämfört med Vårruset och på halva tiden. Det bör jag ju se som en bra utveckling ändå. Jag har inte blivit sämre med andra ord. Under Vårruset hade jag en snittakt på 8.23 minuter per kilometer. Idag var jag nere på 7.56 minuter per kilometer. Så det tar sig lite. Vi får väl se vad nästa runda ger för snittakt. Rundan jag sprang idag kändes bra. Ytterst få uppförsbackar och det vill säga lika många nedförsbackar. För dem kan ta livet av mig.

Jag har i alla fall lyckats duscha, föna håret och fått i mig dagens första mellanmål. Lindahls vaniljkvarg toppat med färska blåbär, hallon och jordgubbar. Helt klart ett mellanmål jag kan äta hela sommaren!

 
Men jag känner mig fortfarande inte som människa. Det där lyckoruset från förra veckan finns inte riktigt där. Även om jag tyckte det var skönt att komma hem och känna att jag ändå har genomför ett löppass, så finns inte riktigt ginstan där. Men jag är stolt ändå! Lika så bäst att fortsätta korta, men fler, löprundor den kommande tiden. Man vet ju aldrig vad man ger sig in på med tiden!
 

Mitt livs första lopp, mitt livs första medalj

 
Att sitta i en bil med tre andra som säger att de är så nervösa inför gårdagens lopp var kanske inte den bästa uppladdningen. Kanske för att jag själv inte var nervös då min plan enbart var att ta mig över mållinjen. Och kanske komma under timmen i alla fall. Med mina få löppass innan detta lopp och som längst distans med 1.7 kilometer så visste jag att de inte var något att vara nervös över. Jag kunde ju lika bra ha gått runt om man säger så.

Men väl framme. Med matchande tröjor, hela gänget. Så blev det mer av en festlig stämning. Kanske minskade mina vänners nervositet lite grann, för det var inget jag märkte av. Det blev liksom som en enda stor folkfest på Lögarängen. Företag stog med tält och hade lite smått och gott att bjuda på.

 
Lohilo bland annat stod där och bjöd på strawberry white glass. En liten smakbit fick vara mitt enda matliknande intag innan loppet. Det var riktigt god och kan helt klart bli en glass jag köper igen i denna värme.

 
Vi körde dock slut på oss redan innan då PicaDeli stod där och hade en cykelutmaning. Att cykla sitt snabbaste på 30 sekunder mot sin vän. Jag och Linda ställde upp och jag lyckades helt klart cykla så snabbt så alla blev imponerade. Kanske ger cyklingen lite ändå tänkte jag. Men jag vann i alla fall kupong som ger mig rätten till en gratis plocksallad till värde av 50 kronor. Det var helt okej. Dock så blev ju benen rätt trötta, men vi kom ju tidigt och hann ju vila upp oss lite också!

Det började närma sig uppvärmning vid starten och vi tog oss dit. Först tänkte vi skippa det, men på något vis hamnade vi mitt i folkmassan och körde järnet på uppvärmingen också. Hur tusan ska man då orka springa? Men första starten gick för dem som skulle springa på tid. Sen var det ju uppdelat i tre andra starter: Springa/Jogga/Strosa. Jag och Linda valde i sista sekund att byta start till jogga istället. För vi skulle ju trots allt ta några löpsteg ändå. Men sen blev allt så rörigt så vi startade visst alla samtidigt i springa-starten. 

Vi kom oss gott iväg. Men galet mycket folk på liten yta så det tog ju ett tag innan vi kom upp i någon fart och så vidare. Det var bra jobbigt, för vi tog inte bara några löpsteg. Vi tog väldigt många löpsteg. Och mitt i allt det jobbiga så ser Linda att Rickard, mamma, Vilja, Meja och Ninja står vid sidan av vägen och hejar på oss. Den lyckan! Den energin de gav mig att orka fortsätta. Jag är evigt tacksam över att de fanns där ❤

Vi sprang vidare. Vi sprang i mål. 5 kilometer på 42:27 minuter. För mig är det rekord. För mig är det stort. 

 
Att få den där medaljen runt halsen vid målgång. Jag ville helt klart börja gråta. Aldrig någonsin har jag deltagit i ett lopp. Aldrig någonsin har jag fått mottagit en medalj. Mitt livs första lopp, mitt livs första medalj.

Och jag är så otroligt tacksam över att denna tjej. Min vän Linda, sedan bebistid alltså, peppade mig hela vägen. Utan henne hade jag aldrig tagit mig runt på den tiden. Aldrig utan henne hade jag tagit så många löpsteg.
För mig var hon bäst igår ❤

 
Det blev en mysig picknick i gräset efter loppet då vi anmälde oss som lag och fick en picknick-påse av Coop. Vego-påse, men det fanns lite gott i den i alla fall. Alla var trötta men väldigt lyckliga. 

 
Att vi tillsammans lyckades genomföre ett 5 kilometer långt lopp. Jag är stolt över oss alla.
Tack; Linda, Malin, Sofia, Sofie och Elsa-Lee! Vi är ganska så grymma!

Myresjöhus fanns på plats. Taggade man sin bild på Instagram så hade man chansen att vinna ett pris. Och efter loppet så fick jag en kommentar på min bild på Instagram att jag hade vunnit. Så jag fick komma till deras surfbuss och hämta mitt pris.

 
En väska. Vinga of Sweden. Som dessutom innehöll en handduk, en vattenflaska och en termomugg. Så himla kul att faktiskt vinna något också. Ja, salladen var ju också en vinst, men den lär jag ju snart nog åka och handla för att äta upp. 

Men vet ni.. Gårdagens lopp ger mig ett lyckorus i kroppen idag. Kan komma på mig själv att småle, trots att det känns av i benen idag. Men att jag gjorde det. Galet! Det jag ville komma till va; att loppet gav mig nog lite blodad tand för det här med löpning. Kanske ska man anmäla sig till något mer kortare lopp. Det vill säga inte Å-loppet här i stan, då det ligger på milen. Men kanske ska man ta sig an ett till 5 kilometers lopp inom sin snara framtid. 

Fast idag ska jag vila. Vila hela dagen. Jag har dessutom blodgivning idag. Brist på min blodgrupp dessutom, så jag ska göra min goda gärning för någon annans hälsa. Min hälsa får komma i första hand en annan dag. Kanske inte 5 kilometer direkt. Men jag tänker börja smått, lite oftare!

Om det är så här det känns att vara peppad på livet. Då tänker jag helt klart vara med!