När jag blir sådär malligt stolt

Sedan hockeysäsongen började i augusti så har Vilja varit väldigt lite på träningarna med Team 07. I början ville hon åka på alla träningar, men vart efter matcher började spelas så tog det liksom lite stopp. Även om Vilja tränade med sitt tjejlag (och hade typ mer istid än grabbarna i 07) så blev hon aldrig kallad till match. Vilket sved. I och med att hon går i samma skola som tre av hennes lagkompisar så pratade de ju såklart om den kommande matchen och så vidare när de sågs i korridorerna och på rasterna. Vilken sen Vilja frågade mig om hon var kallad till. Vilket hon aldrig blev även om vi anmält henne i intresseanmälan att hon ville/kunde vara med. Det slutade med att Vilja vid ett flertal gånger grät i duschen för att hon inte fick spela match med killarna. Som hon anser, sina vänner. Sitt lag som hon spelat med de 2 senaste säsongerna. Att hon grät gjorde mig så vansinnig, ledsen och besviken på laget. Till deras försvar så sa ledarna att det var för att hon skulle spela match med tjejerna istället. Men så tidigt i säsongen så hade inte tjejerna börjat spela match. Hur som så ville inte riktigt Vilja träna med grabbarna på ett tag. Jag bad ju då om att de skulle dra tillbaka Viljas beställning av lagkläder, för om hon inte var en av laget så ville jag ju absolut inte betala en summa för något som hon inte känner sig hemma i. Därmed även valde att inte sälja något för laget eller bistå med några pengar till lagkassan heller för den delen. Men så igår hade jag anmält henne till träningen och hon såg fram emot den. Ombytt och klar i tjejernas förråd (där hon har sina grejer) sprang hon genom korridoren och gick till slut försiktigt in i grabbarna omklädningsrum 10 minuter innan träningen skulle börja.. Hon ställde sig försiktigt vid väggen men så ropade ena kompisen; "Vilja, kom och sätt dig bredvid mig". Alltså, som mamma och stå utanför omklädningsrummet, få höra de orden. Tror hela jag värmdes upp och log från öra till öra. Hon var liksom lite hemma. 

 
Träningen gjorde hon riktigt bra. Hon trivdes på isen med grabbarna men var ju samtidigt lite off i och med att grabbarna hade andra övningar än vad hon var van vid. Men hon kämpade sig igenom och var riktigt i farten lagom till slutet av träningen. Jag hade ju dock kryssat i att hon inte ska träna med grabbarna på torsdag (då hon har basket också men mycket tidigare) men efter träningen så bad hon om att få vara med ändå. Så jag ändrade i appen till att hon skulle komma. En av ledarna kramade om Vilja efter träningen och sa att han var glad att hon var med igen. Vilja växte nog några centimeter på grund av det också!

Taggad lämnade hon i alla fall tillbaka träningtröjan för den träningen och gick in till omklädningsrummet där hennes lagkompis Melissa från tjejlaget satt. Tillsammans skulle de nämligen vara maskotar för A-lagets hemmamatch mot Göta Traneberg. Matchtröja på med sitt egna namn på ryggen. Vilja har fått nummer 15 på sin tröja! Så gav de sig ut tillsammans med de stora killarna på isen och hade uppvärmning, Vilja var ju dock redan väldigt uppvärmd och klar, men hon njöd av att vara på isen med de stora! Sina förebilder!


(I bakgrunden syns en av hennes favoriter, nummer 16 Carl Wallin.
Dessutom har hon nummer 15, Kim Näslund som favorit och är ju nöjd av de två delar samma tröjnummer!)
 
Skott på motståndarens målvakt och in i mål mellan benen. Mycket nöjd tjej försökte hålla tillbaka sin lycka efter fullträffen (även om målvakten faktiskt släppte in den med flit). Vilja skyndade sig att duscha efter den straffen och vi tittade sedan klart på matchen som gav grabbarna en vinst! 

"Jag är sådär malligt stolt över Vilja. Den viljan hon har i sig, vet jag inte ens vart den kommer ifrån. Drivet hon har för det hon vill och beslutsamheten till att göra det också. Jag ser verkligen upp till henne som en liten tjej, som vet vad hon vill. Jag stöttar henne i hennes egna beslut. För allt måste ske på hennes villkor. Jag tänker inte tvinga henne till varken träningar som hon inte känner sig bekväm med eller matcher som faktiskt inte är hållbara för henne som spelare."

Nu laddar vi om för tjejträning för alla ikväll. Då är även Meja och Ninja ute på isen och tränar. Vilja ställer ju sedan upp imorgon på Team07 träningen och sen tar vi en hockeyledig helg igen. Det var planerad match i helgen på lördagen för Vilja och Ninja, men då vi var för få deltagare valde ledningsgruppen, under ett möte i måndags, att den skulle ställas in. Men så blev det tydligen inte då tränaren har andra åsikter om hur allt ska skötas och spelas. Men så blev det samtal/meddelanden hit och dit igårkväll och allt riktigt rörigt. Jag, Vilja och Ninja åker inte på match på lördag (Rickard och Meja är uppbokat på annat sedan långt tidigare) dessutom var det en cup på söndag som också varit riktigt rörig med inför så vi valde att återkalla tjejernas deltagande på den också.

"Ibland har jag god lust att hissa min vita flagga och säga att jag ger upp so hockeymamma. Oordning och kaos i laget. Kanske ska hon sluta i tjejlaget och gå tillbaka till Team07? Där allt sköts lite bättre.."

Ja, så ser ju dagarna ut för oss nu för tiden. Men känns ändå skönt att kunna välja bort och välja till utifrån vår egna planering och så vidare. Vi försöker hitta en sån bra balans i allt vi gör. För att vi ska leva och barnen ändå ska få göra det som de gillar allra bäst! Att på spela ishockey ♥
 

Throwback vs nu

Sida vid sida. Tillsammans! Det är något magiskt med tjejerna. Något där som jag inte kan se eller sätta ord på. Men jag ser det samtidigt och samtidigt kan jag sätta ord på det. Syskonkärlek.

Redan när Meja föddes, 15 månader efter Vilja så har de alltid varit vid varandras sida. Dag ut och dag in. Sällan är de ifrån varandra. Och om de nu är ifrån varandra så hittar de snabbt varandra igen.

För de är ju trots allt pseudotvillingar (syskon som föds inom 18 månader). 

 
2011. Hand i hand. Mot framtiden. Tillsammans. Sida vid sida.

 
2017. Hand i hand. Mot framtiden. Tillsammans. Sida vid sida.

Det är magiskt.

I år får de dessutom göra premiär tillsammans i Linden Hockey's flickor A lag. Meja på dispens, men tillsammans! Även i år får Meja spela basket med Viljas skolbasket. Även där på dispens för Meja, men tillsammans! 
Det är två starka tjejer. Tillsammans blir de ännu starkare. De stärker varandra ♥
 

Girl:IT

Jag gör återigen ett försök med att få Vilja mer intresserad av att läsa. Nog för att hon kan läsa och är riktigt duktig på det, men det faller henne aldrig i smaken att läsa spontant hemma. Och det tycker jag hon behöver bli bättre på. Det är ju viktigt för utvecklingen.

Var ju tidigare medlemmar i Twinsy's bokklubb, men böckerna där intresserade inte Vilja alls. Vi signade upp för en typ "serie" om två personer, men så kom det andra böcker emellan. Såklart ett sätt för dem att sälja bokpaket så att man väntar på nästa bok. Men det tröttnade både hon och jag på. Speciellt när hon då var inne i en läsperiod som blev lite hackad när det kom böcker som inte alls var med i "serien". Så den sade vi upp i våras.

Vi märker ju under läxläsningen att hon har lite bråttom och det märks ju när hon ska återberätta kapitlet sen. Nu har det ju börjat blivit lite längre kaptiel och helt andra ord också som Vilja ska lära sig att förstå. 
Så vi gör helt enkelt ett nytt försök med en ny bokklubb.

Fick tidigare reklam från Girl:IT som vi nu tänkte testa. Då är det ju böcker, inte nån form av bokserie, som ska komma. Dessutom åldersanpassad från 8-11 år och nästa steg är ju då 12-14 år. Det kommer en ny box med en bok varje månad.
Idag kom välkomstpaketet och Vilja var riktigt snabb med att dyka ner i boken och läsa högt för mig i en kvart. 

 
 
Sockermatchen! Början av boken verkade lovande. Vilja läste på. 16 sidor hann hon läsa innan hon hörde något mer intressant på tv.n då tjejerna satt och tittade. Efter varje bok får man logga in på hemsidan och fylla i ett frågeformulär; en läsförståelse. Det tycker jag är en riktigt bra grej. Spännande även för barnen om inte annat.

 
I varje box kommer även tidningen Girl:IT. En tidining anpassad för yngre tjejer. Lite tips och trix om allt möjligt. Helt klart en tidning som kommer passa Vilja.
Nu har jag bestämt att Meja och Vilja får dela på boxarna. Då böckerna var för tjocka för att kunna läsa ut dem på fyra veckor. Så varannan box får Vilja och varannan får Meja. 

Välkomstpaketet var stort och innehöll massa kul för Vilja.

 
Ryggsäck, gympapåse, neccesär, vattenflaska, kompisbok och klistermärken. Ryggsäcken ska hon ha redan imorgon till skolan. 

Så nu hoppas vi att Vilja kommer igång med läsningen på hemmaplan igen. Och att Meja tar efter och kommer igång hon också!

Nu ska jag själv natta kidsen och sen krypa upp i soffan med en egen bok. Höst när det är som bäst!