När jag också räknas
Fyra behovsanställningar med Eskilstuna kommun som arbetsgivare. Det är där jag står just nu. Inte för att jag egentligen klagar på det. För jag trivs med alla mina anställningar. Kan ju i alla fall stolt säga att jag är en mycket flexibel person. Från att jobba som samhällsvägledare på Medborgarkontoret i Torshälla, till att lägga till samma arbetsbeskrivning fast i stadshuset i Eskilstuna, till att bli fritidsledare för Bonsai i Torshälla till att bli vaktmästare på Gatu-, park-, och fritidsenheten i Torshälla. Lägg där till att jag hoppar in som matros på S:t Olof nu en stund också, då för den sistnämnda enheten.
Jag trivs faktiskt med det. Så väldigt varierande arbeten jag har. Vilketj ag trivs med. Jag kan inte påstå att jag tröttnar på mina arbetsplatser sådär jätte fort direkt. Ingen dag är helt klart den andre lik.
Men jag räknas inte. Faktiskt. Jag är bara den som är utöver. Den som finns där när alla andra räknas. Det är utbildningar, det är möten och andra träffar. Det är studieresor och besök hit och dit. Jag räknas inte. För jag är faktiskt inte en av dem. Jag är den som ska finnas där när inte de andra finns. Men samma utbildningar och besök, har jag inte rätt till.
Så jag räknas inte.
Det är bara en månad sen jag skrev på det sista anställningspappret. För den sistnämnda enheten. Och för en gångs skull så räknas jag. Även om jag bara har på schema att jag jobbar 6 timmar i veckan för den enheten. Så räknas jag.
Så idag. Väskorna står redo. Jag får följa med på enhetens planeringsdagar. Vi åker till Kungsörstorp med övernattning. Jag räknas! Det gör att jag faktiskt känner mig som en i gänget! Fast det gör jag överallt, men ändå så utanför. Men inte här!
Jag trivs faktiskt med det. Så väldigt varierande arbeten jag har. Vilketj ag trivs med. Jag kan inte påstå att jag tröttnar på mina arbetsplatser sådär jätte fort direkt. Ingen dag är helt klart den andre lik.
Men jag räknas inte. Faktiskt. Jag är bara den som är utöver. Den som finns där när alla andra räknas. Det är utbildningar, det är möten och andra träffar. Det är studieresor och besök hit och dit. Jag räknas inte. För jag är faktiskt inte en av dem. Jag är den som ska finnas där när inte de andra finns. Men samma utbildningar och besök, har jag inte rätt till.
Så jag räknas inte.
Det är bara en månad sen jag skrev på det sista anställningspappret. För den sistnämnda enheten. Och för en gångs skull så räknas jag. Även om jag bara har på schema att jag jobbar 6 timmar i veckan för den enheten. Så räknas jag.
Så idag. Väskorna står redo. Jag får följa med på enhetens planeringsdagar. Vi åker till Kungsörstorp med övernattning. Jag räknas! Det gör att jag faktiskt känner mig som en i gänget! Fast det gör jag överallt, men ändå så utanför. Men inte här!
Jag fortsätter kämpa och njuta av mina behovsanställningar inom kommunen! Någon gång räknas jag!
