Mitt bland stressen..
Det är ganska tungt här hemma just nu. Även om vi är mer kära än någonsin så är det tungt.
Våra huvuden är upp i kaos när det gäller bröllopet. De sista listorna om inköp skrivs, gåvor fixas, påsar fixas, packning förbereds och så vidare..
Men mer är det inte..
Barnen får titta tv. Leka på sina rum med sina leksaker. Mutar med saft i flaskor. Så är det just nu.
Tjejerna blir på något vis undanskuffade. Vi koncentreras oss på bröllopet och de får bara vara.
Vet ni hur jäkla ont det gör?
Vissa stunder har jag god lust att skita i allt och bara rymma med min familj. Vi och barnen. Bara dra. Gifta oss på en härlig solstrand nånstans där värmen slår denna hemska kyla. Bara vi.
Men då kommer ångesten.. Vad gör vi mot våra släktingar och vänner i så fall... Skulle aldrig kunna svika dem sådär. Nej tack.. De ska fira våran dag tillsammans med oss. Vi alla tillsammans.
Det är kaos i mitt huvud. Har lyckats tvätta lite i alla fall. Så vi har rena kläder på oss fram till dagen D. Men mer än så är det inte.. Hjärtat tar sig tid att fixa disken, så att vi har något att äta med och så vidare..
Massa snabbkramar med barnen mellan allt spring.
Fara och flänga hit och dit. Barnen på med overaller och mössor. Sovandes i bilen, väckta från bilen och så vidare.
Jag hatar detta!
På kvällarna är vi så trötta så vi ligger utslagna i soffan. Och förflyttar oss in till sängen och slocknar lika fort. Inget snack och inga kramar.. Ingen super synlig kärlek där inte..
Men det är snart över. Och vi får koncentrera oss på oss. På familjen, kärleken och barnen.
Vore det inte för att julen är helig för oss så hade jag mer än gärna rest iväg efter bröllopet och varit borta i typ 2 veckor med bara familjen. Men tro mig.. Det blir nog en resa tidigare än beräknat. Bara vi.. Familjen.
Nu har jag fått sitta ner en stund och dricka kaffe. Barnen hänger i mitt ben och vi sjunger sånger. Vilja vill höra Sean Banans jullåt hela tiden.. Och sjunger så fint. Meja försöker.. Det värmer i hjärtat!
Mest av allt just nu önskar jag att vi hade haft lite mera hjälp, barnvakt.. Stöttning och så vidare. Vissa har verkligen försökt till max och det uppskattar vi verkligen. Men vi är mer döda än levande nu.
Snart har vi varandra.. Snart kan vi kasta en massa kärlek på varandra och barnen igen.. Och allt blir som vanligt, om inte ännu bättre!
Jag älskar verkligen min familj över allt annat på denna jord!
skriven
Men snart är ju stressen över för er, då får ni rå om varandra riktigt ordentligt igen!