MarieHeikkilä

Tisdagar borde strykas ur veckan faktiskt. Behövs den ens? Det är riktigt jobbigt att kliva upp när klockan ringer så av någon konstig anledning så snozar jag alldeles för många gånger på tisdagar.

Men det vara bara att sparka igång denna dag också. Ninja skulle ha sljut till skolan redan när jag åkte och sen fick bilen styras mot jobbet.

Hela morgonen flöt på som om jag inte gjort annat än att jobba med detta. Problemlösningar som jag lyckades med bravur.  När klockan på frukostvagnen ringde så ville jag inget annat än att springa dit och köpa mig en välfylld baguette till frukost, Men nej, jag höll mig till min yoghurt och klappade mig själv på axeln. Efter lunchen var det dags för möte med ekonomiavdelningen. Ett område jag aldrig tidigare varit inne och nosat på, men som jag faktiskt tyckte var intressant. 

Sen fick jag stressa klart min arbetsdag. Hade sagt att jag skulle sluta 15.40, det blev dock 15.48 men jag åkte hem tidigt. Nog för att allt faktiskt var klart, men som jag stressade.

Hem till ett tandläkarbesök. Jag och min ångest inför tandläkarbesök. Och det blev ju inte bättre av att tandläkaren var sen och jag fick sitta i väntrummet längre än vad jag ville.
Men Rickard satte sig vid fotändan och sköterskan lade en hand på min axel. Tandläkaren var pedagogisk som om jag vore ett barn, vilket konstigt log lugnade mig lite. Alldeles för mycket bedövning, som sitter i fortfarande, så lyckades jag genomföra min del av tandläkarbesöket. Ligga där och bara låta dem göra sitt jobb. 

Väl hemma sen så säckade jag ihop på soffan. Mådde inte alls bra och när den värsta ångesten hade släppt så blev jag riktigt trött.

Rickard åkte och hämtade Vilja från hockeyträningen medan farmor och farfar som tog hand om Ninja även hämtade Meja på sin handbollsträning. Jag fick vila. Obeskrivligt skönt.

Full fart med läxläsning, matlagning och så tvätt. Nu hamnade jag här en stund men ska strax stupa i säng. Det är en ny dag imorgon. Mitt i veckan dag. Helt klart mycket bättre än en tisdag.