Bland tomtar och troll

Bredvid vägkanten i skogen satt jag och min kollega idag på förmiddagen och pysslade ihop lite tomtar. Hon hade en idé i huvudet som vi sen lyckades ganska bra tillsammans med att få fram. Vi båda är riktigt nöjda med resultatet.


Enbart gjorda av köpta tomteluvor och granris. Enkelt men ändå så fint.

Nu är dessa fyra tomtar utställda på fyra platser i Torshälla. Ena får sitta i båten nedanför Rådhustorget, den andra får sitta i blomkrukan vid Saga Bakfickan (på Storgatan), den tredje får sitta i krukan vid biblioteket Kvarnens entré och sen sista, och faktiskt minsta, får sitta vid entré till Ebelingmuseet.


Förhoppningsvis blir våra medborgare, medarbetare och gäster glada över det lilla vi åstadkommer här i Torshälla.

Kanske skulle jag försöka få till några tomtar till min uteplats också. Nu när jag har fått hem min adventsgran också! Och kanske måste jag få till min eldstad också. Så ljuset lyser upp på vår uteplats under mörkrets timmar! 
 

Dagens jobb

Tidigt imorse innan solen ens börjat visa sig var vi igång och jobbade. Arbetsdag 3 av 7 började för min del.
Idag fick jag jobba en sväng med Lotta och plantera två krukor på Storgatan.
Vi lastade på både gran och tall på släpet och åkte ned med traktorn bakom oss. Traktorn hade ena krukan på gafflarna och placerade ut krukorna där vi ville ha dem.

Redan vid klockan 07:15 började trafiken tätas på och bilar fick köa för att komma förbi både oss och ena grävmaskinen som stod och jobbade med sitt. Det dammade bra mycket från stenmjölet som låg på vägen. Sen var trafiken tät till klockan 08:00 ungefär. Då de flesta barnfamiljer kommit sig iväg till skolan.
Vissa bilister blir jag faktiskt rädd för. Att vi står precis vid vägkanten och bilarna ändå kör i 30 km i timmen förbi. Det tycker jag är lite respektlöst. Visst har de rätten att köra i 30 km men bara för den stunden då jag eller mina kollegor uppehåller oss vid vägen så tycker jag att man kan sakta ner lite.

Hur som så blev det dags för frukost för våran del. Redan då började jag känna av halsen. Torr och sträv på något vis. Ont, men inte ont i halsmandlarna ont. Utan mer lite svidande ont. Och det hjälper liksom inte med att dricka mängder heller. Inte just nu i alla fall.

Men efter frukosten så vattnade vid på krukorna lite. Allt för att vattnet ska få granarna och tallarna att frysa fast i jorden så att de blir lite stadigare. Så när solen sen sken så fint passade vi på att ta kort. Enkelt men väldigt snyggt tycker jag att det blev.


Sen rullade dagen på. Men tyvärr är min hals ännu inte bra. Gör fortfarande ont, och är faktiskt ganska obehagligt. Dammet från morgonen var inte alls roligt. Kanske inte alls är så bra att föra en konversation under tiden det dammar så mycket. Fast samtidigt så måste ju vi samtala under tiden vi jobbar. Men jag får väl fortsätta med min vätska så blir det väl bra nån gång!


Nu under eftermiddagen och kvällen har det kommit lite snö här. Kanske är det lite lätt snöskottning och halkbekämpning för min del imorgon. Jaja, arbetsuppgiften får jag ju imorgon när jag kommer till jobbet. Man vet aldrig vad det blir..
 

1:a advent


Vinden susar i advent och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen, Gud bevare dem på färden.



Denna dikt är den första versen i samlingen kring advent som lästes under lucia-tågen som var här på gården när jag var liten. En dikt för varje advent. Under lucia-tåget för alla boenden här på gården tändes ett ljus för varje dikt som lästes. Det var en fin tradition vi hade då. När jag var liten.

Alla barn som bodde på gården fick vara med om de ville. Vi samlades några gånger innan lucia och tränade på lucia-sångerna och hur vi skulle gå i vår lokal, som hyresgästföreingen hade. Vi gick en runda inne på gården och sjöng sångerna för att sedan återvända ner till lokalen. Då fick alla som bodde på gården komma och titta på oss om de ville, och fika, som hyresgästföreningen stod för. Det var en mysig tradition. Efter lucia-tåget fick alla barn ett sånt där godishus. Det är minnen som sitter kvar i huvudet sådär. Fina minnen.

Än är det 17 dagar kvar till lucia. Men nog kan jag vara stolt över att min finaste Vilja, ska vara lucia i 2ornas luciatåg i år tillsammans med en tjej från paralellklassen. Lucialinne, ny luciakrona och rött band runt midjan har mamma köpt till Vilja. Nu ska jag bara klä kronan med glitter och se till att den är laddad med batterier.
Som jag längtar till deras uppträdande.