Min första dag på år nummer 32

Jag blev väckt alldeles för tidigt imorse men skönsång och paket. Kaffe på sängen och tjejernas egengjorda chokaldbollar. Min födelsedag. Nummer 32 i ordningen. Jag har längtat, för någon ångest för att bli äldre har jag inte. 32 år alltså! Galet!

 
Men lycklig! Även om väckningen blev alldeles för tidig enligt mig själv. Kvart i sex. Men det var ett ont måste. Rickard skulle ju till jobbet och själv skulle jag stressa upp för att fixa till tjejerna. Ena skulle locka håret, den andre skulle våga håret och den tredje skulle blöta ner sitt hår igen för att hennes lockar/vågar skulle komma fram igen efter nattens sömn. Frukosten. Fick inte glömma att ge barnen frukost. Havregrynsgröt med frysa bär! Skolavslutnignen nalkades för tjejerna. Samling i skolan redan klockan åtta. Tänker inte skolan på mig som då ensam skulle fixa tre barn plus mig själv? Men vi hann i tid. Tjejerna redo. Vackra!

 
Otroligt vackra tjejer har jag. Som nu går på ett 10 veckors långt sommarlov. Undra vad vi ska fylla våra dagar med? Okej, de tre första dagarna nästa vecka ska Vilja och Meja spendera på fritids. Men sen är de mina. Bara mina tills skolan börjar!

Det blev den traditionella glassen från Hemköp direkt efter skolavsluningen. Dessutom träffade vi på vår bästa väns mamma, så en varsin chokladkaka fick vi alla fyra tjejer. Tjejerna för att det var avslutning och jag för att jag fyllde år. Lyx!

Vi hann med att baka bullar innan vi hämtade hit tjejernas moster Anni och kusin Devin. Lek i massor medan jag och syster fixade tårtan. Himmelsk jordgubbstårta. Med jordgubbar från vår alldeles egna närgård Solby gård. Vi fixade till och med ett hjärta uppepå. 

 
Det kom blombud mitt i allt fixande. Ballonger blåstes upp. Fika dukades fram och så serverades det från klockan strax efter fyra. Presenter, blommor och heliumballong. Nära och allra kära, hos mig ❤

Mamma bjöd sen på pizza till barnen. Själv tog jag mig en kycklingsallad. Men mamma bjöd ju såklart på den också. Sen körde jag hem Anni och Devin igen då Rickard var iväg på jobb. Så sent en fredag liksom. Men han kom hem ganska snabbt igen så! 

Tjejerna hade vänner över men när de gick hem så tog jag mig ett glas rosévin på uteplatsen och njöt. Njöt av min dag. Att de som kom idag faktiskt tycker om mig. Njöt av att min första dag som 32 år blev alldeles fantastisk!

 
Nu är det snart dags att göra kväller. Men tjejerna påstår att de har sommarlov och han vara vakna hur länge som helst. Men tyvärr måste Rickard jobba imorgon också (de har gjutit en dum betongplatta idag som måste ses över imorgonbitti igen..) Men jag och tjejerna kan ju sova hur länge som helst. Kanske. 

Livet startar riktigt gott vid 32 års ålder. Jag ska låta det fortsätta vara riktigt gott!
 

Lite ljusare, lite kortare

Jag har ju förhoppningar om att våren faktiskt är här. Och det innebär att håret även behöver få sig en omgång mot det ljusare.

 
Tyvärr så var min frisör upptagen så jag fick boka en ny. Head Spot. Bara det är ju lagom spännande. Så det var nervöst att sätta sig i stolen och förklara hur jag hade tänkt. Men hon lyssnade och så satte vi igång. 2,5 timme senare klev jag ut därifrån. Nöjd och tänker nog boka mitt nästa besök hos henne också. 

Lite ljusare nedtill och enbart några centimeter kortare fick det bli denna gång. 

 
Nu är håret redo för våren för denna gång. Kändes skönt att få det gjort innan vi åker till Spanien också. Synd bara att jag inte lärt mig styla mitt egna hår såhär snyggt.. Platt fall får duga lika så!
 

När man kan ta på något, men ändå inte

 
Framtid är oviss. Vi vet knappt vad som ska hända imorgon. För även om allt är planerat i minska detalj, så kan ändå allt rasa samman hur lätt som helst.

Samtidigt kan jag liksom ta på det. Jag kan ta på framtiden. Jag vet vad som ska hända. Men när och hur, det är ännu ett oskrivet kapitell i mitt liv. Spännande på sitt sätt. En lättnad av att det faktiskt finns en framtid där. Men skrämmande över vad som faktiskt kommer att ske. 

Hur som helst så vet jag att framtiden ska göra mig bättre. På alla sätt och vis. 
Just nu sitter jag i en buss. En buss som någon annan kör för mig. Någon annan bestämmer färdriktningen och jag får inte riktigt ännu veta vart hållplatsen för mig är. Och inte heller vad som väntar där. Men jag vet att allt är mitt val. Jag vet att jag kan kliva av bussen om jag ser att hållplatsen inte alls är dit jag behöver komma för att göra mig bättre.

Men inom sin tid får jag en plan över min framtid. Jag ska bara behöva må lite dåligt i ovissheten för en stund!