Lite ljusare, lite kortare

Jag har ju förhoppningar om att våren faktiskt är här. Och det innebär att håret även behöver få sig en omgång mot det ljusare.

 
Tyvärr så var min frisör upptagen så jag fick boka en ny. Head Spot. Bara det är ju lagom spännande. Så det var nervöst att sätta sig i stolen och förklara hur jag hade tänkt. Men hon lyssnade och så satte vi igång. 2,5 timme senare klev jag ut därifrån. Nöjd och tänker nog boka mitt nästa besök hos henne också. 

Lite ljusare nedtill och enbart några centimeter kortare fick det bli denna gång. 

 
Nu är håret redo för våren för denna gång. Kändes skönt att få det gjort innan vi åker till Spanien också. Synd bara att jag inte lärt mig styla mitt egna hår såhär snyggt.. Platt fall får duga lika så!
 

När man kan ta på något, men ändå inte

 
Framtid är oviss. Vi vet knappt vad som ska hända imorgon. För även om allt är planerat i minska detalj, så kan ändå allt rasa samman hur lätt som helst.

Samtidigt kan jag liksom ta på det. Jag kan ta på framtiden. Jag vet vad som ska hända. Men när och hur, det är ännu ett oskrivet kapitell i mitt liv. Spännande på sitt sätt. En lättnad av att det faktiskt finns en framtid där. Men skrämmande över vad som faktiskt kommer att ske. 

Hur som helst så vet jag att framtiden ska göra mig bättre. På alla sätt och vis. 
Just nu sitter jag i en buss. En buss som någon annan kör för mig. Någon annan bestämmer färdriktningen och jag får inte riktigt ännu veta vart hållplatsen för mig är. Och inte heller vad som väntar där. Men jag vet att allt är mitt val. Jag vet att jag kan kliva av bussen om jag ser att hållplatsen inte alls är dit jag behöver komma för att göra mig bättre.

Men inom sin tid får jag en plan över min framtid. Jag ska bara behöva må lite dåligt i ovissheten för en stund!
 

Vi fyller 7 år tillsammans

Idag fyller jag och min blogg sju hela år tillsammans. Tänk vilken resa vi gjort. 

Det är ju nästan värt att firas i alla fall. Kanske blir det ett bubbel strax när tjejerna har blivit nattade.

Vägen med bloggen har inte alltid varit så himla rak. Ibland stannar orden kvar bättre i mitt huvud och jag får inte ut dem. Varken i ett tomt dokument på datorn eller i ett skrivblock vart jag nu än är. Det tar liksom stopp! Vissa läsare har valt att vända det jag skriver till något helt annat och fått det emot mig på något vis.

Men under sju år så har jag hunnit med en hel del i bloggen. Och mer kommer det förmodligen att bli också. För ännu känner jag mig inte redo att ge upp min tid som bloggare.

Bloggen har även varit kantad av en mängder med kommentarer. Men jag har faktiskt 26 icke godkända kommentarer liggandes som jag anser inte är lämpliga att publicera. Men de ligger kvar som icke godkända ifall det är något jag måste gå vidare med. Jag är dock väldigt tacksam över de få fina kommentarer som jag faktiskt får här i bloggen. Få men väldigt fina!

Och återigen så har orden tagit stopp. På något vis kändes det som om inlägget skulle bli väldigt lång när jag satt i bilen på väg hem från Viljas hockeyträning och funderade. Men nej, det blir inte bättre än så här idag!
♥♥♥

Jag riktar ett stort tack till er läsare för att ni är med mig på denna resa!
Vi lyfter glaset och säger grattis till mig och min blogg på vår 7årsdag!