Fest, vänner och en skön promenad

Gårdagen. Något jag verkligen behövde. Att få klä upp mig och bege mig iväg till underbara vänner på fest. När hände det senast liksom?!

 
Jag och Rickard fick skjuts ut till Carro och Stefan av Pierre. Han hämtade upp oss strax efter klockan 16. Maten var beräknad att serveras klockan 17. Det var massor med folk hos värdparet och en alldeles härlig stämning.

 
God mat, skratt, rosévin, cider. Dans på pooldäcket och för att avsluta kvällen med ett dopp i spa-badet med grabbarna. Det var precis vad jag behövde! Vi fick skjuts hem av Rickards pappa strax efter midnatt. 

 
Vaknade upp strax efter åtta. Men drog mig i sängen till halv tio. Vi hade bestämt oss för att äta en brunch på Florapaviljongen innan tjejerna skulle komma hem från farmor och farfar. Det var en skön pormenad dit. Och sen passade vi på att ta en omväg hem så det blev en längre promenad. Undra varför jag är så dålig på att promenera i min egna lilla stad. Den är ju så himla fin faktiskt!

Det kom hem tre lyckliga tjejer vid lunch som hade hade det alldeles underbart hos farmor och farfar. De blir så härligt bortskämda. Idag, innan de kom hem, så fick de följa med till stallen och hälsa på hästen. Det är lycka för dem! Att rasta hundarna i Kjula-skogen; är lycka för dem. All tid med farmor och farfar är lycka!

Meja är iväg på kalas. Hon ska dock hämtas om en kvart ungefär. Vi andra har bara tagit det lite lugnt här hemma. Det var nog precis vad jag behövde. För jag erkänner att jag har lite smått huvudvärk idag. Men det är det helt klart värt efter gårdagen!

Nu skriva inköpslista; veckohandling står ju på schemat som vanligt på söndagar!
 

En hjälte kom och gav mig kraft..

Stockholm.
Det har varit intensiva veckor med barnen nu. De är rastlösa så fort vi inte gör något. De retas, bråkas, slåss och tjafsar. Det tar på krafterna. Min ork tar liksom slut, även om de ger mig ork. Men även jag brister. 

Rickard fångade mig. Han ringde min mamma och bokade barnvakt över natten. Bokade hotell i Stockholm och bad mig packa en övernattningsväska. Som en hjälte kom han och gav mig kraft. Kraft att orka fortsätta. 

 
I bilen till Stockholm ville jag gråta. Kändes dumt att lämna tjejerna hemma mitt under semestern, men de var ju hos den bästa. Och samtidigt så visste jag att jag behövde det där. En natt borta. Ladda batterierna. 

Men vi landade på hotellrummet. Haymarket by Scandic. Mitt på Hötorget men Drottninggatan runt hörnet. Folk, intensiviteten, ljudet, atmosfären. Underbart vacker hotellrum på sjätte våningen. Utsikten mot Hötorget, där alla försäljare stod och sålde både blommor, frukt och bär. Just där andades jag djupt. Just där vill jag vara igen. Jag tänker vara där snart igen. Där kunde jag andas. 

Vi gick ner på stan. Tog oss en fika på Wayne's Coffee. En latte och en bit äppelpaj. Vi tog oss ner igenom gamla stan och rundade slotten på vägen tillbaka. Shoppade lite, men inte så värst mycket ändå. Hamnade tillbaka på hotellet för ombyte och sedan ut och äta. 

Vi somnade nog innan halv tio skulle jag tro. Jag var trött. Slutkörd. Matt. Och sen sov jag till strax efter sju. Gardinerna var verkligen mörkläggande så jag visste nog knappt om det var morgon. Men Rickard drog upp gardinen och solen sken in igenom fönstret och prickade rakt i ansiktet. Jag vet inte om det var skönt eller obehagligt. Vaknade dock med ont i halsen. Troligtvis en AC-förkylning.

Frukosten var underbart god. Mätta och belåtna packade vi våra väskor och tog oss ut till Barkarby Outlet. Shopping till tjejerna innan vi åkte hem över Enköping/Västerås. Skönt att åka annan väg ibland. 

Kom hem till tre tjejer och en mamma. Tjejerna blev glada. Jag blev glad!

Jag är evigt tacksam min mamma som står där. Redo när jag behöver henne. Även om det nu var Rickard som bad henne om barnvakt ett dygn. Men tjejerna älskar sin mormor så mycket så de vill inget annat än att vara med henne ♥

Nu ska mina battrier vara laddade för en stund. Rickard åker till Sälen imorgon och jag har ingen möjlighet till hans stöd fören på lördag kväll igen, om jag så behöver. Men vi tjejer ska nog ro oss i land ändå! 
 

I en stad full av uppförsbackar

Innehåller i och för sig lika många nedförsbackar. 

 
Det gäller ju bara att tänka att det ger styrka. 
För hur trött man än är när man kommer upp, så är man ju ändå uppe. Och man kan då blicka bakåt, mot början av uppförsbacken. 

Jag har inte kommit upp ännu. Min uppförsbacke är lång, men sakta men säkert så tar jag mig i alla fall framåt. Men ibland känns det som om någon står och öser på mer fyllnadsmassa och uppförbacken blir allt längre och högre. Men jag vet att när jag kommer upp så är jag stark nog.