Att köra tills bilen inte har någon bensin

När jag känner mig lite "down" så brukar jag tänka att jag ska köra så långt bilen kommer med den bensin jag har i tanken. Landsväg och/eller motorväg, långt eller kort, med nån specifik musik. Allt för att skingra tankarna som kommer ikapp mig. Okej, jag lär aldrig våga köra tills bensinen är slut, när jag redan får panik över att det bara är halvtankt i bilen dessutom.

 
Idag är en sån dag. Ville egentligen inte stänga av bilen på parkeringen. Bara köra. Men istället så sitter jag nu hemma. Har fixat med tvätten och dricker nu en kopp kaffe. Och nu ska jag bara vänta på klockan. Och det är nästan det värsta jag vet när jag just känner mig lite "down".

Ska hämta upp mamma vid lunch och handla lite snabbt. Sen ska jag rasta hundarna för att senare i eftermiddag besöka kommunhälsan. Möte nummer 1 av 3. Och det mötet är väl anledningen till att jag känner mig lite "down" idag. Ovissheten som uppstår. Så klart tänker man mer än vad man behöver. Men det blir väl bättre sen. Fast när sen är vet jag inte. Och det gör det ännu jobbigare!

Planen var även att åka tillbaka till jobbet på en eftermiddagsfika då en kollega har fyllt år och ska bjuda på tårta. Men just nu så känns inte den känslan rätt heller. Så det kanske är lika så bäst att sätta sig i bilen och dra några mil för att må lite bättre sen helt enkelt!

Kvällen ska jag ju sen spendera en stund i ishallen och sen hemma för att stöka i ordning i sovrummet igen. Imorgon kommer målaren och ska fixa vårt sovrum efter olyckan ni kan läsa om här.
 

En god gärning och en krasslig tjej

Jag hade absolut ingen lust att kliva upp imorse när klockan ringde. Blundade hårt och önskade att det var söndag, men så var inte fallet så jag fick snällt kliva upp och göra min måndag.

Jag kom till jobbet och fick äntligen göra färdigt mina sista 25 meter med gula rosetter, för den här gången. För de rosetter som jag har gjort nu är till Eskilstuna, Torshälla ska ju få sina egna. Så gula rosetter kommer tillbaka lite senare, men jag tänker inte välja den färgen på banden i första taget sen. Det blev blåa band idag. Och blåa band är det inte så många rullar så det blir inte många meter totalt på så vis.

Efter jobbet unnade jag mig en god smörgås från konditori Amarant innan jag styrde bilen till sjukhuset för att lämna årets första omgång med blod hos blodgivningen. I och med att jag inte äter några mediciner längre (bortsett från Alvedon) så är jag godkänd som blodgivare i och med att det inte finns någon diagnos för mitt tillstånd. Ledvärk är det som benämns, vilket kan vara en typ av överansträning. Så lite drygt 10 minuter på britsen fick de ut den mängd blod de ville ha. Nya järntabletter ner i väskan och en banan i farten. Dagens goda gärning är därmed gjord!

 
För jag var nämligen tvungen att hämta hem en krasslig Vilja från skolan. Hon sa att hon hade ont i magen, men när hon kom hem så somnade hon och vaknade upp hur pigg som helst. Det blev lite galet med lunchen och middagen igår då Vilja hade en sen hockeymatch, så kan vara matrutinen som gjorde att hon hade ont. Hon har ju ätit som vanligt och leker med syskonen som om ingenting hänt. Och till skolan ska hon tydligen imorgon, enligt henne själv. Men ingen hockeyträning för hennes del idag i alla fall. Även om hon själv blev lite besviken, eftersom hon tycker sig vara frisk ändå.

Måndag är det ju och det innebär ju att Ninja har basketträning då. Ninja blir oftast kallad för Kidden i mina insta-stories så därav står det så i bilden nedan.

 
Och Rickard fick ta henne till träningen idag då vi valt att byta träningsplats för henne. Hon gick tidigare i Bollhuset (samma tid som tidigare) går hon nu istället i Hällby. En mycket bättre grupp, den lilla stund som Rickard varit där. Så vi ska få igenom att Ninja byter dit istället. Allt är ju klart, bara pappersarbetet inne på kansliet så! Tyckte dessutom att gympa-påsen (som den gjorts reklam för på Facebook) passade riktigt bra för Ninja när hon kilade iväg med skor och vattenflaska packad. 

 
Själv stannade jag hemma med Meja och Vilja. Som satte sig framför tv.n för att spela spel. Hockey såklart, i brist på egen istid skulle jag tro. Som de skrattar och har kul tillsammans. Var ju riktigt roligt att köpa en plattform (som vi gjorde i helgen, varit utan någon spelkonsoll under barnens uppväxt). Men nu vill de inget annat än att spela. Vilket både jag och Rickard också tycker är roligt!

Men tvätten kallas för min del. Torktumlaren blev ju klar så den tvätten ska ju vikas. Vilja ska göra läsläxa och Meja ska packa gympapåse. Så kvällen blir ju inte direkt lugn ändå. När kidden sen kommer hem blir det ett kvällsmål, i form av yoghurt och smörgås, innan hon duschar och vi gör oss redo för morgondagen.
 

Jag hinner inte tänka

I vanliga fall är min hjärna fullt upptagen med att tänka. Tänka hela tiden och det är till viss del väldigt jobbigt. Men så glömmer jag ibland bort att tänka, det är precis som om allt bara tar slut. Men när allt väl kommer sen så gäller det att vara snabb med tankarna och sortera det som behöver sorteras och reda ut det som behöver redas ut.

I onsdags hade tjejernas hockeylag föräldramöte. Jag har ju valt att avgå som lagledare då jag kände mig väldigt illa till mods. Både i min egna roll och tankar och funderingar från andra föräldrar som tog lit hårt på mig. Så jag tog ett steg bak och väljer att hålla en god min för mina barns skull. Men mer än så orkar jag nog inte med ishockeyn tyvärr. 

I går var jag hos läkaren. Gick väl varken bra eller dåligt. Han förstod att min arbetssituation inte har blivit löst (trots att vi haft samma dialog från september) och att en uppgång på mer procent inte är aktuellt, så han sjukskrev mig 75% fram till 15 mars. Jag vill ju verkligen klara av att gå upp till 100%, men situationen säger något helt annat.
Idag hade vi möte på jobbet igen angående min situation. Det är inte hållbart och vi kommer ingen vart egentligen, men i och med en arbetsförmågeutredning så kan jag i alla fall klara mig något steg framåt hoppas jag. Ska ha både kontakt med sjukgymnastik och med en arbetsterapeut, förhoppningsvis via kommunhälsan också.

 
Men jag hinner inte riktigt tänka. Igår när jag stod i kassakön på affären så slog det mig helt plötsligt bara sådär att Meja inte får träna med den större gruppen tjejer längre. Vilket hon gjort den senaste tiden, men i och med föräldramötet i onsdags så gjorde tränarna klart för oss föräldrar att de stora är välkomna ner på de mindres träning, men då i roll som behjälplig tränare, men de mindre är inte välkomna upp till de störres träning. Så det kopplade som då i torsdags att Meja inte får träna måndagar och tisdagar längre. 

Än så länge har inte läkarbesöket fått plats att tänkas på i hjärnan. Men det lär väl komma lagom till helgen. Likaså kommer mötet på arbetet också få plats att tänkas på. Men just nu hinner jag inte!

Ninja sitter och väntar på att Vilja och Meja ska komma hem från skolan. Sen ska vi hämta Rickard på jobbet och sen åka och fira tjejernas kusin som hade kalas förra veckan, då Vilja tyvärr var på hockeymatch i Örebro. Men en snabb fika där i eftermiddag innan vi ska äta middag och sen bege oss till ishallen för att titta på hockeymatch. 

Men kaffe och en bukett med mixade tulpaner får denna eftermiddag att börja bra. Nu tar vi helg!