Det är min tur nu, vinden har vänt

När man bubblar av lycka och har en känsla av att allt snart är klart.

 
Vinden har vänt och det är min tur nu.

Idag har jag skrivit på tjänstledighetspapper från mitt jobb. Ett jobb som jag inte kunnat arbetat 100% på sedan två år tillbaka. Ett jobb som inte alls har hjälpt mig att komma tillbaka till arbetslivet 100%. Det har tagit riktigt hårt på mig. Jag har kämpat med olika läkare och mottagningar men fortfarande utan resultat, vilket har gjort att min arbetsgivare inte har kunnat hantera min situation rätt. Eller velat hanterat min situation rätt. Vilket i sin tur har varit riktigt psykiskt påfrestande alldeles för många dagar.

Men idag har jag även skrivit på anställningspapper hos ASSA ABLOY. En visstidsanställning som produktionsplanerare för ASSA OEM. En tjänst som jag blev tipsad om via min nyfunna vän Anna. Jag sökte, fick komma in intervju och fick tjänsten. Allt faktiskt väldigt fort. Och med en arbetsstart redan 1 oktober. 

Jag ska kastas in i en verksamhet som jag absolut inte har någon som helst erfarenhet av. Det gör mig riktigt redo för jobbet. Jag ser fram emot att lära mig så mycket jag bara kan på den tid jag får. Det är bara satt fram till sista juni nästa år och i dagens läge vet jag inte ens om det finns chans till förlängning. Men jag vet ju en sak. Jag har en ny erfarenhet att skriva på mitt CV. 

Jag dammar av min engelska och sätter på min sociala förmåga. Redo att jobba 100% från dag ett. 
Ni anar inte hur mycket jag bubblar av lycka. Att kunna gå till ett jobb (där jag dessutom är väldigt efterlängtad) och kunna göra det jag ska. Till 100%. Jag har väntat på det i två års tid. Sen mina leder blev sjuka helt enkelt. Och nu får jag min chans. 

En lättnad inom mig och en lycka som faktiskt är obeskrivlig. Jag tänker sikta mot stjärnorna och då når jag trädtopparna. Jag är redo! Önska mig lycka till ❤
 

En oviss framtid

 
Jag känner mig väldigt sliten. Kanske ser jag sliter ut också. För trots allt så säger ju både huvudet och kroppen ifrån. Sakta men säkert. För att sen, nångång få kraft att komma tillbaka igen.

Idag var jag på möte med min chef och vår personalchef om min arbetssituation nu och framåt. Just nu kan vi inte göra så jätte mycket förutom att jobba på som jag gjort fram tills nu. Men på sikt så gäller det mina val, sa hon. Personalchefen alltså. 

Jag är trots allt lite lagom rädd för framtiden. För just nu är det lite skämmande oviss på något vis. På sikt så kommer det ju att förändras även för mig. Frågan är ju bara om jag själv ska söka mig vidare eller om jag ska låta vägen ha sin gång och riskera att hamna någonstans där jag inte vill vara. På grund av ett val jag gjort tidigare.

Det skrämmer mig lite. Att valet jag gjorde för ungefär 15 år sedan påverkar mig nu. 

Men jag tänker fortfarande ta en dag i taget. Framtiden finns där, men det är fortfarande dag för dag för att ens ta sig till framtiden. Små steg!

Nu ska jag göra kväll. Varit på årsmöte med Eskilstuna Linden Hockey också. Huvudet är lite tungt efter en dag som denna ungefär!
 

Den nya vägen

 
Från och med idag är detta min nya arbetsplats.  Eller i alla fall tillhörigheten. I och med att Torshälla ska sammanslås med Eskilstuna så får vi flytta in till våra tillhörande enheter. Jag flyttades därför in till Park- och Naturavdelningen med start idag. Och det har varit en tung resa dit. För vi har ju vetat om behovet av flytten sedan förra sommaren, men allt beslutades i december och under dessa fem månader ska både lämnade- och mottandeenhet se till att vår övergång skulle bli så bra som möjligt!

Min enhet från början var ju tre enheter i en. Nu är vi uppdelade. Så jag och 7 kollegor flyttades in till vår enhet i Eskilstuna redan idag. Men även om vi kändes riktigt välkomnande så känns allt så himla oklart fortfarande. Hur ska vårt arbete läggas upp, vem ska göra vad och så vidare. Vi ska bara låta det "flyta" på som de gjort hittills en stund, så ska alla bitar falla på plats sen. Vi skulle utgå därifrån redan imorgon, men vi 6 stycken som ska jobba ute i verksamheten väljer att starta i Torshälla i alla fall. Tills dess att allt är mer klart. Men och andra sidan vet jag inte ens nu hur jobbet ska delas upp och vem som ska göra vad. Väldigt oklart "hemma" också.

På fredag ska vi ha individuella samtal med våran chef. Inte chefen så, men hon är vår chef (under vår chef typ). Då får vi diskutera frågor om allt. Hur ska allt bli, vem ska göra vad och hur ska det genomföras. För vi jobbar ju inte så som våra nya kollegor i Eskilstuna gör. Men det känns långt till fredag ändå. Trots allt är det 3 arbetsdagar som jag kan känna hamnar liksom i kläm på något vis. Men det är väl bara att gå ner till jobbet imorgon på morgonen och göra något. På vår prioriterande lista är mer fordon ett krav. För vi kan inte vara 6 kollegor på två bilar. Då lär det bli svårt för vissa att jobba och så vidare.

Men vi är ju ännu i starten med det nya jobbet. Vi kommer till mer klarhet sen. Sen verkar dock vara lite längre bort än jag hoppades på. Så lite stress och ångest på det här nu i och med min halvtidssjukskrivning så känns dagarna lite tyngre en stund. Men det ska lösa sig. På ett eller annat vis!

I fredags arbetade jag min sista dag på Gatu-, Park- och Fritidsenheten för Torshälla Stads förvaltning. Idag arbetade jag min första dag på Park-, och Naturavdelningen för Stadsbyggnadsförvaltningen i Eskilstuna.