Jag tänker nå trädtopparna
"Jag lämnar det förflutna bakom mig. Jag siktar mot stjärnorna och jag tänker nå trädtopparna."
Det var något jag skrev på Instagram i samband med att jag lade upp denna bild.
Så många tankar och funderingar som har snurrat i mitt huvud. Men den tunga bördan som hängde över mina axlar är liksom borta nu. I alla fall den tunga bördan. Jag kastar mig ut i ovissheten. Stundom drar jag in mig i falska förhoppningar och andra gånger kommer paniken över verkligheten ikapp.
Att lämna det förflutna var något av det mest skrämmande jag någnsin gjort. Men den falska tryggheten tärde mer på mig själv än vad det gjorde mig gott. Tryggheten var inte någon trygghet. I det långa loppet. Men jag trodde ju det då. Ångesten som fyllde min kropp den dagen jag stod utanför byggnaden. Jag visste ju ändå att det var slut. Hjärtklappning, handsvett och förstelande fötter. Men det var mitt egna val. Jag ville få slut på mitt lidande. Jag behövde bryta med det förflutna.
Och jag gjorde det då. Idag är min sista arbetsdag som anställd inom Eskilstuna kommun. Jag valde att säga upp mig under min tjänstledighet. Inte för att jag faktiskt har något fast jobb att gå till på så vis. Men just nu har jag ett jobb som jag faktiskt kan gå till. I alla fall fram till sista juni. Alla turer med min tidgare arbetsgivare, enheter iblandade runt om. Jag kunde inte komma tillbaka. Det blev inte rättvist för min del i slutändan, jag känner mig ändå lite snuvad på den trygga framtiden. Jag gjorde det enkelt för dem. Svårare för mig själv.
Men vet ni.. Jag är fri. Eller jag känner mig fri. Vetskapen om att allt är återlämnat, semesterdagarna, de ynka 2 st sparade, blir utbetalda nästa månad och jag behöver inte tänka på sjukskrivningar en tid framöver. Så många motgångar, så dåligt mående. Borta.
Att säga upp mig från en fast tjänst är något av det modigaste jag någonsin gjort. Skrämmande och lättande i samma känsla. Men så jäkla modigt!
Jag blev lycklig.
Jobbet jag har idag.. Det är ovisst. Och så kommer det att få vara en tid framöver. Men jag trivs där. Jag är lycklig där. Jag har människor som tror på mig. Som vet att jag kan och lite till. Människor som vill satsa på mig. Som finns där för mig. Människor som lär mig nya saker varje dag. Vilken utvecklig jag har framför mig.
Och jag tänker satsa mot stjärnorna och fastna som en liten plastpåse i trädtopparna trots stormiga dagar. Det är min tur nu, vinden har vänt.
Jag höjer mitt glas med Cava detta fredagskväll och säger;
"Skål för framtiden. Hakuna matata hörrni."
Jag är lyckligare nu.
Så många tankar och funderingar som har snurrat i mitt huvud. Men den tunga bördan som hängde över mina axlar är liksom borta nu. I alla fall den tunga bördan. Jag kastar mig ut i ovissheten. Stundom drar jag in mig i falska förhoppningar och andra gånger kommer paniken över verkligheten ikapp.
Att lämna det förflutna var något av det mest skrämmande jag någnsin gjort. Men den falska tryggheten tärde mer på mig själv än vad det gjorde mig gott. Tryggheten var inte någon trygghet. I det långa loppet. Men jag trodde ju det då. Ångesten som fyllde min kropp den dagen jag stod utanför byggnaden. Jag visste ju ändå att det var slut. Hjärtklappning, handsvett och förstelande fötter. Men det var mitt egna val. Jag ville få slut på mitt lidande. Jag behövde bryta med det förflutna.
Och jag gjorde det då. Idag är min sista arbetsdag som anställd inom Eskilstuna kommun. Jag valde att säga upp mig under min tjänstledighet. Inte för att jag faktiskt har något fast jobb att gå till på så vis. Men just nu har jag ett jobb som jag faktiskt kan gå till. I alla fall fram till sista juni. Alla turer med min tidgare arbetsgivare, enheter iblandade runt om. Jag kunde inte komma tillbaka. Det blev inte rättvist för min del i slutändan, jag känner mig ändå lite snuvad på den trygga framtiden. Jag gjorde det enkelt för dem. Svårare för mig själv.
Men vet ni.. Jag är fri. Eller jag känner mig fri. Vetskapen om att allt är återlämnat, semesterdagarna, de ynka 2 st sparade, blir utbetalda nästa månad och jag behöver inte tänka på sjukskrivningar en tid framöver. Så många motgångar, så dåligt mående. Borta.
Att säga upp mig från en fast tjänst är något av det modigaste jag någonsin gjort. Skrämmande och lättande i samma känsla. Men så jäkla modigt!
Jag blev lycklig.
Jobbet jag har idag.. Det är ovisst. Och så kommer det att få vara en tid framöver. Men jag trivs där. Jag är lycklig där. Jag har människor som tror på mig. Som vet att jag kan och lite till. Människor som vill satsa på mig. Som finns där för mig. Människor som lär mig nya saker varje dag. Vilken utvecklig jag har framför mig.
Och jag tänker satsa mot stjärnorna och fastna som en liten plastpåse i trädtopparna trots stormiga dagar. Det är min tur nu, vinden har vänt.
Jag höjer mitt glas med Cava detta fredagskväll och säger;
"Skål för framtiden. Hakuna matata hörrni."
Jag är lyckligare nu.