De trotsar och håller ihop!

När utbrotten är som värst.. Går jag ner för trappen, stänger dörren, andas och tar nya krafter.

De håller ihop. Får den ena utbrott så får den andre utbrott. Allt för att hålla ihop. Det är något med syskonkärlek va?! Det är så underbart att se att de tar hand om varandra. De är måna om varandra.
Tyvärr gör det bara att utbrotten är dubbelt så jobbiga för mig. Trots är inget att leka med. Ska trotsen dessutom sitta i hela tiden då deras "trotsåldrar" går i varandra?

Till slut rinner det bara tårar från mina kinder. Jag låter de vara. De får skrika. Kasta leksaker. Jag tittar bara på. Låter deras utbrott gå över av sig själv. Utan att jag ens öppnar munnen. Bara tittar på.
För jag vet till slut inte hur jag ska hantera det. Hur gör man?

Det är tufft. Speciellt eftersom utbrotten enbart verkar komma när jag är ensam hemma med alla tjejer.

Idag. Allt jag ville var att de skulle städa på sitt rum så jag kunde få dammsuga. Därefter skulle vi åka till en lekpark och leka. Köpa plättar till lunch (eftersom de ÄLSKAR plättar med sylt och grädde..) Allt för att våran dag (som började jätte bra) skulle fortsätta vara så bra hela dagen.

Men det gick fel. Skulle aldrig bett dem städa rummet. Skulle bitit ihop och gjort det själv. Så känns det. Även om det är deras "uppgift" att städa rummet om jag ber dem att göra det (uppgift på ett barna-vis eftersom de städar fint på dagis utan problem...) Skyller morgonens utbrott på mig själv. Straffar mig själv.

Jag tar nya tag. Åker iväg med tjejerna fast jag anser att det är fel (jag belönar ju dem med något roligt ändå, trots att de fått utbrott och egentligen kanske inte "förtjänar" att hitta på en massa skojiga saker). Men jag vet inte annars vad jag ska göra! Vill helst inte bara sitta här...

Hur hanterar/hanterade ni trotsen? Tips mottages mer än gärna!



Bästa vänner! Syskon för alltid!
♥♥♥

1 Maria:

skriven

usch vad jobbigt =( vi har bara ett trots barn o fullt upp med hans perioder. Jag skickar dig en kram. jag har noll råd att ge. Vi lär oss hantera trotsen från dag till dag. när vi tror att vi "hanterar" det okej, då kommer han in i någon annan knasig period haha. barna di barna :) men som jag läsate förut så SKA ju barn trotsa. det är helt normalt för deras framtida utveckling. (det här vet ju du redan!)



"Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara"



jag skickar styrke kramar

2 Carro Adria o Devin:

skriven

oja denna trots... den är HEMSK. Adria får riktigt hemska utbrott nästan så de svartar i ögonon på henne. Vet inte heller hur man ska göra, tå på sig och gå hela vägen med de man säger men orkar man ?

Här hemma kan och vet man allt men man får stänga av sig o som du säger sitta o titta på.....

Skickar lite energi till dig kram

3 Anna:

skriven

Förstår att det är tufft när bägge barnen är i trotsåldern. De triggar ju definitivt varandra också. Det är ju jättebra att du försöker hitta en lösning för trotsen hänger ju tyvärr i några år till :( En bok som jag tycker är jättebra och som många andra rekommenderat är denna: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127088707



Till skillnad från massa andra böcker så har den konkreta tips på hur man kan lösa olika situationer. Den är inte bara för små barn utan för alla åldrar upp till tonåren.



Kram på dig!

4 Anni:

skriven

åh låter inte alls kul! Bara va stark. Du klarar det gallant. Du är en super mama! <3

5 Anonym:

skriven

Hej! Jag har också en treårig tjej som heter Vilja här hemma som kan driva sin mamma till vansinne med sin trots! ;) / Sofia!

6 Anna:

skriven

Trots är jobbigt! Kommer ju och går genom hela uppväxten!



Den där bilden på tjejerna tycker jag är så himla fin :) "Vi mot världen typ :))"

7 A:

skriven

Hej,



Alla barn trotsar och jag tror att det är viktigt att när du tycker att det går överstyr tar tillbaks kontrollen. Jag har inga barn själv, men är väldigt nära min syster och min systerdotter. Min systerdotter är väldigt snäll och så men hon får också sina perioder och när det går överstyr brukar min syster vara hård, t.ex. i ditt fall skulle hon ställt in hela dagen om de inte städadade. de hade fått sitta i sitt rum tills de städade annars skulle de få sitta där och tjura hela dagen. Och detta behöver man (om man har tur) bara göra väldigt sällan, nån gång på några månader tills de har glömt igen och börjar trotsa igen. Man måste också visa att de inte alltid kan få som de vill, det är en viktig läxa också, för i livet får man inte allt som man vill ha.



Nu blev det långt här, men lycka till!

Kommentera här: