Landet, där själen kan få ro
Där satt jag en stund nu i eftermiddag/kväll. Jag är kattvakt. Eller om det är katterna som vaktar mig kanske. Det vet jag inte ännu. Men det kändes som om Mumin inte riktigt ville släppa mig. Vi satt där på trappen och bara var.
Trots att grannen sågade och spikade så kändes det tyst på något vis. Jag kunde liksom stänga ute det ljudet.
Jag lutade mig tillbaka på trappen och tänkte på Ulf Lundell's låt - Jag trivs bäst i öppna landskap
"Jag trivs bäst i öppna landskap... så att själen kan få ro."
"Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själv, ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl."
Och jag satt där på trappen. Andades in den stilla luften, och andades ut ångest och stressen.
Så det är något visst med landet. Där jag kan stänga av på något vis. Släppa alla tankar och känslor för en stund.
Längtar redan tillbaka till imorgon då jag får åka dit igen. Hinner nog med att åka förbi där en snabbis och fylla på mat och vatten direkt efter jobbet. För sen väntas middag på Grappa med min vän Karin. Är så tacksam över att jag har henne. Sen åker jag tillbaka dit och bara är för en stund. Får hoppas på bra väder även då så jag kan sitta där på trappen. Se ut över gärdet och bara sluta tänka och känna. Det är lyx i mitt liv just nu.
Att slippa tänka och känna hela tiden.
Landet, där själen kan få ro!
