Hej Stockholm, tack för hjälpen!
Hemkommen efter ett besök i huvudstaden för ett besök till specialist ortoped på CityOrtopedi. Ett besök jag både längtat och fruktat för.
Vi kom dit tidigit då vi åkte tidigt hemifrån. Rickard ville inte fastna i nån kö på vägen upp men skönt nog så var det knappt kö någonstans trots att vi landade i Stockholms city klockan 9 på morgonen. Kliniken låg ungefär en kilometer från centralstationen, så det blev ett stenkast ner till Drottninggatan.
En förmiddagsfika på Wayne's Coffee innan vi tog oss tillbaka till kliniken och besöket.
Ortopeden, som var en fantastisk kvinna, lyssnade på mig och mina besvär och historia. Klämde och kände lite på mina armbågar. Va snabb att beställa blodprover för blodstatus på diverse grejer. Ett antal kryss blev det i alla fall på två blanketter. Dessutom ville hon testa med en kortisonspruta i ena armbågen (eftersom båda är lika dåliga). Så höger arm fick sig en dos. Dessutom skickade hon en remiss till Sophiahemmet för en nervhastighetsmätning. För att se om det är något med mina nerver istället. Hon tänker stort och brett redan nu. Det känns skönt.
Jag tog mina blanketter och gick över till sjukhuset (som låg i byggnaden bredvid) och lämnade några rör blod snabbt där innan vi tog oss ner till stan igen.
Min arm gör ont. Den med kortisonsprutan i. Alltså mer ont än vanligt. Rickard bjöd på lunch och jag kunde knappt skära köttet då det var lite segt, utan fick vila armen däremellan bitarna. Ont är jag ju van att ha nu för tiden, men nu gör det betydligt ondare. Så nej, tror inte att den sprutan hjälpte.
Läkaren hör av sig antingen via samtal eller brev hur blodproverna visar sig. Sen så återkopplar hon när hon får svar på nervhastighetsmätningen också. Då blir det ett nytt beösk hos henne. Men nu gäller det att vänta in en tid till Sophiahemmet helt enkelt. Och det gör jag med både fasa och förväntan.
Jag ska dricka upp mitt kaffe innan jag tar mig en promenad till skolan och hämtar hem tjejerna. Köra bil ska jag nog inte riktigt göra då det gör väldigt ont i armen. Men jag har fått i mig lite Alvedon här hemma så kanske släpper smärtan något. Till ishallen lär jag tyvärr inte ta mig idag. Utan det får Rickard ta med tjejerna medan jag vilar upp mig hemma istället.
Jag tackar Stockholm för hjälpen idag. Privat vård kanske är det man ska satsa på. De vill ju i alla fall träffas, lyssna och utreda. Vi får helt enkelt se vad min läkare på vårdcentralen säger på fredag helt enkelt.
Ortopeden, som var en fantastisk kvinna, lyssnade på mig och mina besvär och historia. Klämde och kände lite på mina armbågar. Va snabb att beställa blodprover för blodstatus på diverse grejer. Ett antal kryss blev det i alla fall på två blanketter. Dessutom ville hon testa med en kortisonspruta i ena armbågen (eftersom båda är lika dåliga). Så höger arm fick sig en dos. Dessutom skickade hon en remiss till Sophiahemmet för en nervhastighetsmätning. För att se om det är något med mina nerver istället. Hon tänker stort och brett redan nu. Det känns skönt.
Jag tog mina blanketter och gick över till sjukhuset (som låg i byggnaden bredvid) och lämnade några rör blod snabbt där innan vi tog oss ner till stan igen.
Min arm gör ont. Den med kortisonsprutan i. Alltså mer ont än vanligt. Rickard bjöd på lunch och jag kunde knappt skära köttet då det var lite segt, utan fick vila armen däremellan bitarna. Ont är jag ju van att ha nu för tiden, men nu gör det betydligt ondare. Så nej, tror inte att den sprutan hjälpte.
Läkaren hör av sig antingen via samtal eller brev hur blodproverna visar sig. Sen så återkopplar hon när hon får svar på nervhastighetsmätningen också. Då blir det ett nytt beösk hos henne. Men nu gäller det att vänta in en tid till Sophiahemmet helt enkelt. Och det gör jag med både fasa och förväntan.
Jag ska dricka upp mitt kaffe innan jag tar mig en promenad till skolan och hämtar hem tjejerna. Köra bil ska jag nog inte riktigt göra då det gör väldigt ont i armen. Men jag har fått i mig lite Alvedon här hemma så kanske släpper smärtan något. Till ishallen lär jag tyvärr inte ta mig idag. Utan det får Rickard ta med tjejerna medan jag vilar upp mig hemma istället.
Jag tackar Stockholm för hjälpen idag. Privat vård kanske är det man ska satsa på. De vill ju i alla fall träffas, lyssna och utreda. Vi får helt enkelt se vad min läkare på vårdcentralen säger på fredag helt enkelt.
skriven
Jag tror nog att det kan bli värre direkt efter men det kanske blir bättre om några dagar när det fått börja verka.
Privata aktörer har väl kanske lite mer som står på spel och lite friare tyglar.