MarieHeikkilä

När man spenderar tid med varandra hela tiden.. 

Att ha fått denna sommar tillsammans med barnen och Rickard har gett mig så mycket. Jag har känt en sån tacksamhet varje morgon jag har vaknat. Och vårt äventyr på Gran Canaria var nog det bästa vi någonsin gjort. Som jag längtar tillbaka. Eller till något annat ställe. Bara vi igen. 

Vi har inte varit ifrån barnen. Inte jag i alla fall. Någon kort tur till affären är väl det enda för min del. Så visst blir det påfrestningar av det också. Dessutom eftersom vi har gjort så himla mycket denna sommar, så blir det lite tråkigare när Rickard gick tillbaka och jobbade i måndags. Vi tjejer blir ju liksom hemma. Även om hemma är kanske bäst ändå. Men de är rastlösa. Riktigt rastlösa. 

Igår packade Meja sin väska och gick hem till sin mormor. Tur att mormorn bara bort några trappuppgångar bort. Så hon tog sig en egen övernattning alldeles ensam. Vi andra blev hemma. Nu fick ju jag se henne en stund igårkväll när vi väntade på glassbilen. Men sen gick hon in till mormor igen och skickade inte ens ett godnatt-sms. Älskade tjej. Ibland behöver man bryta sig loss lite. Nu på morgonen har hon skickat ett godmorgon-sms i alla fall och jag frågade då om hon hade sovit gott. Fick inget svar. Hon har det riktigt gott hon. Bara hon och mormor. Men jag saknar henne! 

De andra två ligger i soffan med sina telefoner en stund. Vi väntar in hemstäd som ska komma om lite drygt en timme. Så då får vi hämta upp Meja hos mormor och åka iväg och rasta oss en stund. Vi vet dock inte vad vi ska göra, men något får vi nog till det.