Den första arbetsdagen på länge
06.23. Sitter utanför min arbetsplats. Fortfarande med bilen igång. Det är kallt ute.
En skvätt av ångest blandat med glädje infinner sig i kroppen när jag går in till omklädningsrummet. Jag är ensam och har gott om tid på mig.
(osminkad och håret i en hög snodd då vi tyvärr har en doftöverkänslig kollega, så inget är tillåtet i omklädningsrummet på så vis..)
Ombytt och klar tog jag mig ett djupt andetag och gick ut i lunchrummet för att börja vänta in mina kollegor. En efter en börjar de samlas vud borden med en kopp kaffe eller te. För mig är dessa nya kollegor, då jag inte arbetat med dem tidigare. Klockan blev tio i sjuk och jag gick upp till kontorslandskapet tillsammans med Linda som visade mig vad jag kommer syssla med de kommande arbetstimmar jag har framför mig. Två timmar om dagen fram till sista januari.
Rosetter är ekologiskt nedbrytbara bomullsband. Dessa ska sedan pynta våra påskris runt om i staden. Vår kommun har tagit ställning för djurens skull (även om fjädrarna var/är konstgjorda) och lika så ur ett miljötänk.
Det var ganska avkopplande att tillverka dessa rosetter. Ingen blev ju den andre lik. Och vi har ett par flera hundra meter band i olika färger att fixa med. Så min arbetstid är ju säkrad.
Dessutom så fick jag ju möjlighet att lära känna Linda lite mer också eftersom arbetet är riktigt enkelt ändå.
Lagom till frukost mötte jag en kollega från Torshälla som skulle hjälpa mig med min nya arbetstelefon. Men hon fick behålla den och mina inlogg så hoppas jag att den funkar som den ska imorgon.
Två timmar var skönt för den sociala biten. Jag vet ju att detta bara är provisoriskt. Det kommer inte att bli bättre helt enkelt. Så vi får se vad utvägen blir. Men fram till sista januari så är detta ett alternativ för mig i alla fall.
Om än är jag trött då sömnen inte varit bättre i natt. Dessutom har kroppen varit spänd inför starten så nu har jag väldigt ont i axlar och ryggslut. Och då har jag ju inte ansträngt mig på arbetet heller.
12.15. Men nu har jag fått i mig en tidig lunch och fått igång en maskin med tvätt. Nu måste jag bara vänta en halvtimme innan jag får hämta hem Ninja från skolan. Vilja och Meja går hem själva när de slutar halv två.
Sen fortsätter vi denna tisdag precis som en vardag i vårt liv.
En skvätt av ångest blandat med glädje infinner sig i kroppen när jag går in till omklädningsrummet. Jag är ensam och har gott om tid på mig.
(osminkad och håret i en hög snodd då vi tyvärr har en doftöverkänslig kollega, så inget är tillåtet i omklädningsrummet på så vis..)
Det var ganska avkopplande att tillverka dessa rosetter. Ingen blev ju den andre lik. Och vi har ett par flera hundra meter band i olika färger att fixa med. Så min arbetstid är ju säkrad.
Dessutom så fick jag ju möjlighet att lära känna Linda lite mer också eftersom arbetet är riktigt enkelt ändå.
Lagom till frukost mötte jag en kollega från Torshälla som skulle hjälpa mig med min nya arbetstelefon. Men hon fick behålla den och mina inlogg så hoppas jag att den funkar som den ska imorgon.
Två timmar var skönt för den sociala biten. Jag vet ju att detta bara är provisoriskt. Det kommer inte att bli bättre helt enkelt. Så vi får se vad utvägen blir. Men fram till sista januari så är detta ett alternativ för mig i alla fall.
Om än är jag trött då sömnen inte varit bättre i natt. Dessutom har kroppen varit spänd inför starten så nu har jag väldigt ont i axlar och ryggslut. Och då har jag ju inte ansträngt mig på arbetet heller.
12.15. Men nu har jag fått i mig en tidig lunch och fått igång en maskin med tvätt. Nu måste jag bara vänta en halvtimme innan jag får hämta hem Ninja från skolan. Vilja och Meja går hem själva när de slutar halv två.
Sen fortsätter vi denna tisdag precis som en vardag i vårt liv.
skriven
Så roligt för dig att vara tillbaka, om än det bara är 2 tim per dag tills vidare. Men just för den sociala biten kan det betyda mycket.
Hoppas verkligen att det ska gå bra för dig <3
Kram