När man får skryta om sina barn
På förmiddagen genomfördes säsongens första EasyBasket hemma i vårt bollhus. Meja och Vilja var redo för att kämpa för sitt lag. Två matcher väntades.
Nya matchställ från klubben, men tjejerna valde bara tröjorna denna gång. Jag tog för övrigt hem lagets matchkläder för att tvätta dem. Allt för att underlätta för våra fantastiska tränare!
Redan i första matchen, andra perioden, så skadade Meja sin fot. Eller hon kämpade så hårt att hon ramlade och landade lite på foten typ. Hälen gjorde ont. Men med ynka 20 sekunder kvar typ, så stod hon upp, lätt gråtandes men höll fokus på motståndarlaget och gjorde ett sånt bra försvar. När klockan ringde för periodpaus så bröt Meja ihop. Men med fantastiska ledare så satte hon sig på bänken, grät, vilade men gav inte upp. Aldrig har jag sett varken Meja eller Vilja kämpa så hårt för sitt lag. Höll laget uppe vid flertalet gånger och gjorde ett strålande försvar och anfall. Flertalet korgar satte både Meja och Vilja.
Sen fick tjejerna en välbehövlig paus på en timme. En varsin toast i bollhusets kiosk och lite lek men kompisarna runt om innan det var dags igen att värma upp och gå ut för match nummer två.
Meja var redo. Och även om Meja och Vilja ibland verkligen bråkar så som syskon kan, så på plan.. På plan har de ett sånt fint samarbete. Så tillsammans så skulle dessa två tjejer kunna gå hur långt som helst. Bara vi stöttar dem. Lyckan de känner tillsammans, de två. Obeskrivlig. Jag är så tacksam över att klubben sköter detta så snyggt. Som låter tjejerna få utvecklas tillsammans.
Laget i sig har mycket att träna på, men känna att de alla tillsammans kan skapa ett roligt spel. För roligt är viktigt att ha tillsammans.
Idag skryter jag lite extra över mina två spelande tjejer. Utan dem så hade matcherna sett lite annorlunda ut. Utan deras kamp och vilja så hade resultaten sett annorlunda ut (även om man nu inte räknar resultat ännu). Men idag.. Idag stod mina tjejer för lagets framgång.
Nu blickar vi framåt. Nya äventyr redan i eftermiddag, inom basket. Träning igen på onsdag och så kör vi EasyBasket i mitten av november nästa gång!
Redan i första matchen, andra perioden, så skadade Meja sin fot. Eller hon kämpade så hårt att hon ramlade och landade lite på foten typ. Hälen gjorde ont. Men med ynka 20 sekunder kvar typ, så stod hon upp, lätt gråtandes men höll fokus på motståndarlaget och gjorde ett sånt bra försvar. När klockan ringde för periodpaus så bröt Meja ihop. Men med fantastiska ledare så satte hon sig på bänken, grät, vilade men gav inte upp. Aldrig har jag sett varken Meja eller Vilja kämpa så hårt för sitt lag. Höll laget uppe vid flertalet gånger och gjorde ett strålande försvar och anfall. Flertalet korgar satte både Meja och Vilja.
Sen fick tjejerna en välbehövlig paus på en timme. En varsin toast i bollhusets kiosk och lite lek men kompisarna runt om innan det var dags igen att värma upp och gå ut för match nummer två.
Meja var redo. Och även om Meja och Vilja ibland verkligen bråkar så som syskon kan, så på plan.. På plan har de ett sånt fint samarbete. Så tillsammans så skulle dessa två tjejer kunna gå hur långt som helst. Bara vi stöttar dem. Lyckan de känner tillsammans, de två. Obeskrivlig. Jag är så tacksam över att klubben sköter detta så snyggt. Som låter tjejerna få utvecklas tillsammans.
Laget i sig har mycket att träna på, men känna att de alla tillsammans kan skapa ett roligt spel. För roligt är viktigt att ha tillsammans.
Idag skryter jag lite extra över mina två spelande tjejer. Utan dem så hade matcherna sett lite annorlunda ut. Utan deras kamp och vilja så hade resultaten sett annorlunda ut (även om man nu inte räknar resultat ännu). Men idag.. Idag stod mina tjejer för lagets framgång.
Nu blickar vi framåt. Nya äventyr redan i eftermiddag, inom basket. Träning igen på onsdag och så kör vi EasyBasket i mitten av november nästa gång!
skriven
Heja Vilja och Meja ❤❤
Så duktiga tjejer ni har!
Kram