En sån dag
När vardagen rasar sig lite samman..
Sedan en tid tillbaka har min kropp inte riktigt varit så som den bör. Och det är ju anledningen till den lite otäcka olyckan jag var med om i skidbacken när vi var iväg på sportlovet. Nu minns jag inte riktigt själva olyckan/fallet, men enligt Rickard som åkte bakom såg det lite otäckt ut.
Eftersom tjejerna redan åkt ner för backen så visste jag att jag var tvungen att ta mig ner dit också. Så med hjälp och stöd från Rickard så tog jag mig ner och vi kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Redan på kvällen när den största chocken lagt sig och adrenalinet sakta försvunnit så kröp smärtan fram från nacken till halsen. Axlarna drog ihop mig upp mot öronen och värken var ett faktum. Massagepistolen (som var tänkt till mina ömma benhinnor) fick gå flitigt över nacke och axlar.
Tiden har ju gått. Till en början så trodde jag att smärtan i axlar/armar/rygg kom som en träningsvärk i form av att jag faktiskt åkte 8 timmar utförsåkning på tre dagar. Men så ville inte smärtan ge med sig. Men envis som jag är så låter jag familjen gå före mig själv och jag har krigat på så gott jag har kunnat. Visst har Rickard tagit det tyngre här hemma, men jag vägrar se mig besegrad.
Rickard masserar min nacke varje morgon. Tjejerna masserar min nacke när vi tittar på tv på kvällarna. Så tacksam över att jag har dem verkligen. De är verkligen hjälpsamma med allt.
I förra veckan insåg jag att jag förmodligen behövde hjälp. Så jag ringde till vårdcentralen och fick en tid till en fysioterapeut. Och där var jag idag. Imorse.
Bedömningen blev en whiplashskada. Pisksnärtskada i samband med olycka. Och det är därifrån vi ska utgå ifrån nu. Efter att ha blivit undersköt så testade hon min rörlighet för att se hur vi ska gå vidare. Jag fick två övningar, som jag ska göra 3 gånger om dagen till en början. Även om övningarna ser ut att vara så simpla så är det faktiskt tungt för mig. Fysioterapeuten talade om för mig att det var jätte bra att jag började röra på mig direkt efter olyckan då blodcirkulationen startade och läkningen förmodligen påbörjades direkt. För att röra på sig är viktigt även om vi nu ska ta det i små steg framåt. För vi ska inte stressa på kroppens egna läkning, bara hjälpa till på traven så att säga. Så om tre veckor ska jag tillbaka igen för att få nya övningar. Jag måste ha tålamod. Promenader är toppenbra, och härligt nu när våren gör entré.
Så när jag kom hem så började jag gråta. Även om jag kanske i mitt undermedvetna förstod att något var fel och att jag behövde hjälp så kom det ändå lite som en chock.
Men detta förklarar varför jag varit nedstämd, varför jag varit lättretlig och framför allt varför jag är trött. Att kroppen går på helspänn 24/7 är inte alls att leka med. Även om mitt jobb inte alls är fysiskt ansträngande så är det tungt att sitta rak i ryggen framför en dator 8 timmar om dagen.
Men jag tänker inte deppa ihop totalt för detta. Tjejerna går fortfarande först och deras basket är det viktigaste för dem, så även för mig. Så vi fortsätter vår vardag precis som innan. Bara det att jag blir mer trött än tidigare. Lösningen på det? Gå och lägga mig tidigare helt enkelt. Sömn är viktigt!
(så detta är en liten anledning till att jag varit lite dålig på att uppdatera här)
Eftersom tjejerna redan åkt ner för backen så visste jag att jag var tvungen att ta mig ner dit också. Så med hjälp och stöd från Rickard så tog jag mig ner och vi kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Redan på kvällen när den största chocken lagt sig och adrenalinet sakta försvunnit så kröp smärtan fram från nacken till halsen. Axlarna drog ihop mig upp mot öronen och värken var ett faktum. Massagepistolen (som var tänkt till mina ömma benhinnor) fick gå flitigt över nacke och axlar.
Tiden har ju gått. Till en början så trodde jag att smärtan i axlar/armar/rygg kom som en träningsvärk i form av att jag faktiskt åkte 8 timmar utförsåkning på tre dagar. Men så ville inte smärtan ge med sig. Men envis som jag är så låter jag familjen gå före mig själv och jag har krigat på så gott jag har kunnat. Visst har Rickard tagit det tyngre här hemma, men jag vägrar se mig besegrad.
Rickard masserar min nacke varje morgon. Tjejerna masserar min nacke när vi tittar på tv på kvällarna. Så tacksam över att jag har dem verkligen. De är verkligen hjälpsamma med allt.
I förra veckan insåg jag att jag förmodligen behövde hjälp. Så jag ringde till vårdcentralen och fick en tid till en fysioterapeut. Och där var jag idag. Imorse.
Bedömningen blev en whiplashskada. Pisksnärtskada i samband med olycka. Och det är därifrån vi ska utgå ifrån nu. Efter att ha blivit undersköt så testade hon min rörlighet för att se hur vi ska gå vidare. Jag fick två övningar, som jag ska göra 3 gånger om dagen till en början. Även om övningarna ser ut att vara så simpla så är det faktiskt tungt för mig. Fysioterapeuten talade om för mig att det var jätte bra att jag började röra på mig direkt efter olyckan då blodcirkulationen startade och läkningen förmodligen påbörjades direkt. För att röra på sig är viktigt även om vi nu ska ta det i små steg framåt. För vi ska inte stressa på kroppens egna läkning, bara hjälpa till på traven så att säga. Så om tre veckor ska jag tillbaka igen för att få nya övningar. Jag måste ha tålamod. Promenader är toppenbra, och härligt nu när våren gör entré.
Så när jag kom hem så började jag gråta. Även om jag kanske i mitt undermedvetna förstod att något var fel och att jag behövde hjälp så kom det ändå lite som en chock.
Men detta förklarar varför jag varit nedstämd, varför jag varit lättretlig och framför allt varför jag är trött. Att kroppen går på helspänn 24/7 är inte alls att leka med. Även om mitt jobb inte alls är fysiskt ansträngande så är det tungt att sitta rak i ryggen framför en dator 8 timmar om dagen.
Men jag tänker inte deppa ihop totalt för detta. Tjejerna går fortfarande först och deras basket är det viktigaste för dem, så även för mig. Så vi fortsätter vår vardag precis som innan. Bara det att jag blir mer trött än tidigare. Lösningen på det? Gå och lägga mig tidigare helt enkelt. Sömn är viktigt!
(så detta är en liten anledning till att jag varit lite dålig på att uppdatera här)