Tillbaka till småbarnsåren..
Trots att barnen är tvåsiffriga..
"Vi sitter tysta vid köksbordet och stirrar på varandra. Jag tuggar på min macka och dricker mitt kaffe. Solen skiner in i ansiktet på Rickard och allt vi vill är att gå och sova igen. Natten var tuff för oss båda, tillbaka till småbarnsåren. Då sömnen var minimal och kroppen levde på kaffe. Tillbaka dit alltså."
Ninja har fått vattkoppor. 10 år gammal. Livet är så jobbigt just nu för henne. Det kliar, svider, kommer fler koppor. Ja, precis som en omgång vattkoppor är. Ninja blir dessutom väldigt mammig när hon är sjuk (till skillnad mot de andra två som blir pappiga). Så trots Rickards försök med att få över henne till hans sida av sängen i natt så liksom en magnet så drogs hon tillbaka till mig. Därav den trötta mamman på bilden här ovan.
Tyvärr har vi ju ingen erfarenhet av vattkoppor då ingen av tjejerna har haft det. Tror jag. Det skulle väl mycket till om Vilja och Meja haft det som små, då det inte är något vi sett. Kanske hade de både nån enstaka koppa då. Eller så är det mest troligt att de inte haft det.
När jag åkte hem från jobbet på lunchen idag så svängde jag förbi apoteket då jag fick tips om en antihistamintablett som Ninja kunde ta för att minska klådan. Hon fick en delad tablett direkt men säger sig inte känna av någon skillnad. Men troligtvis så kliar det i kroppen på grund av vetskapen att vattkoppor kliar. För det kliar även på min kropp trots att jag haft vattkoppor.
Men nu får vi rida ut denna sjukdom. Jag är tacksam för att jag kan jobba hemma, men undrar ibland varför jag inte tar ut VAB och faktiskt vilar mig medan hon gör det. Även om Ninja bara sover korta stunder på soffan så hade jag också kunnat få göra det tycker jag. Jobbet blir förvisso inte drabbat av att jag är borta så det är lika så bäst att fortsätta jobba.
Sova kan jag ju göra på eftermiddagen. Hon ska ju inte träna något den kommande tiden så då kan jag vila.
Nu vill jag bara att min lilla koppa ska bli frisk snabbt ❤
Ninja har fått vattkoppor. 10 år gammal. Livet är så jobbigt just nu för henne. Det kliar, svider, kommer fler koppor. Ja, precis som en omgång vattkoppor är. Ninja blir dessutom väldigt mammig när hon är sjuk (till skillnad mot de andra två som blir pappiga). Så trots Rickards försök med att få över henne till hans sida av sängen i natt så liksom en magnet så drogs hon tillbaka till mig. Därav den trötta mamman på bilden här ovan.
Tyvärr har vi ju ingen erfarenhet av vattkoppor då ingen av tjejerna har haft det. Tror jag. Det skulle väl mycket till om Vilja och Meja haft det som små, då det inte är något vi sett. Kanske hade de både nån enstaka koppa då. Eller så är det mest troligt att de inte haft det.
När jag åkte hem från jobbet på lunchen idag så svängde jag förbi apoteket då jag fick tips om en antihistamintablett som Ninja kunde ta för att minska klådan. Hon fick en delad tablett direkt men säger sig inte känna av någon skillnad. Men troligtvis så kliar det i kroppen på grund av vetskapen att vattkoppor kliar. För det kliar även på min kropp trots att jag haft vattkoppor.
Men nu får vi rida ut denna sjukdom. Jag är tacksam för att jag kan jobba hemma, men undrar ibland varför jag inte tar ut VAB och faktiskt vilar mig medan hon gör det. Även om Ninja bara sover korta stunder på soffan så hade jag också kunnat få göra det tycker jag. Jobbet blir förvisso inte drabbat av att jag är borta så det är lika så bäst att fortsätta jobba.
Sova kan jag ju göra på eftermiddagen. Hon ska ju inte träna något den kommande tiden så då kan jag vila.
Nu vill jag bara att min lilla koppa ska bli frisk snabbt ❤